Om jag sett Lejonkungen?..Ja ,i alla fall de första 10 minuterna!

Idag åkte jag förbi Linda och Saga innan jag åkte hem.Dom skulle göra kristyrfigurer och hade inga ägg.
Men jag är  ju en snäll mormor, så jag köpte en kartong och lämnade av.
När jag kom dit fick jag syn på en liten Saga med tårar rinnandes efter kinderna.
-Men lilla gumman ,sa jag och satte mig på golvet med henne,-Vad har hänt?-Varför är du ledsen?
-Alla är döda,svarade hon och snyftade till.
-Oj, vilka då? undrade jag.
-Törnrosa och de andra, snyft!
-Hon har tittat på Törnrosafilmen, förklarade Linda.-Hon klarar inte riktigt av det.
Det påminde mig om när Sandra var i ungefär samma ålder och jag tog med henne och Linda på bio.
Lejonkungen stod på reportoaren och barnen var väldigt taggade inför besöket.
Det inhandlades popcorn och dricka, och därefter satte vi oss tillrätta i biosalongen.
Sandra,som aldrig varit på bio förut ,var väldigt uppspelt.Till slut startade filmen och barnen satt still med djup koncentration.Det hela började bra, ända tills pappa lejonkung blir jagad och dödad.Ungefär en kvart in i filmen.Sandra bröt ihop totalt.Skrek rakt ut och slängde sig ner på golvet.Där satt hon och grät så tårarna sprutade.Snabbt fick jag fram en napp som jag stoppade in i hennes mun i förhoppning att det skulle bli tyst.
Men ack nej! Ungen tjöt så hela biosalongen vibrerade. Det var bara att ta henne på armen och snabbt kila ut därifrån.Stackars Linda fick sitta kvar själv.
Jag satt därute i korridoren med det hulkande barnet tills hon somnade.Då smög jag in igen och hade henne i knät resten av filmen.Som det nu endast återstod en kvart av!
Det är nog någon mening med åldersgräns på filmerna.Eller vad tror ni? :)
Godnatt!

55 minuter! Då har hon garanterat tuppat av!

Eftersom jag inte hann med att skruva ner brevlådan så fick jag tyvärr hem kallelsen till ögonkliniken.
I morse var det dags. Linda kom och hämtade mig eftersom jag inte skulle få köra bil på hela dagen.
När vi kom dit fick jag komma in på en gång.
-Vi ska sätta en kanyl i armen ,sa den trevliga sjuksköterskan till mig när jag kom in på rummet.
-Då vill jag bara tala om att jag har en benägenhet att svimma lite när jag får ett nålstick.
-Lite? undrade hon.-Hur mycket är lite?
-Ja, ungefär så där lite mycket att jag får sus i öronen och mår lite illa.
-Okej! Vill du ligga ner istället för att sitta upp? undrade hon.
-Nej då, svarade jag kaxigt.-Det här går bra det.
Den trevliga sjuksköterskan började ta fram nålar och tussar.Hon stack in en nål i vänstra armen,
och det blev en miss.
-Hm! Jag måste tyvärr göra om det här,sa hon och tittade på mig.-Du ser blek ut.-Hur mår du?
Inte kunde jag svara på det inte.Det var redan försent.Öronen susade och illamåendet kom krypande.
30 minuter, huvudet mellan benen och åtskilliga glas vatten senare försökte hon igen. I höger arm.
Miss igen! Tredje gången hon försökte blev det bra.
-Jaaa!! ropade hon.-Den gick in ! -Jag kände det ,jag kände det.-Gjorde inte du det? frågade hon mig utan att ta hänsyn till mitt bleka nylle.
-Jo,viskade jag svagt till svar.-Jag kände också.
Jag log lite och såg så positiv ut som möjligt var.
I väntrummet satt Linda och tittade på klockan. 55 minuter hade jag varit borta. En äldre herre som satt bredvid henne i väntrummet böjde sig fram mot henne och frågade :- Väntar du på någon?-Du har suttit här en bra stund nu.
-Ja min mamma svarade hon, suckade tungt och fortsatte:-Men jag är van .- Min mamma förstår du är inte som andra.-Hon kan ta hand om brutna ben,blodförgiftning,hål i huvudet med sprutande blod och mycket mera, men bara om skadorna sitter på någon annan än henne själv.
-Om hon själv ska få en liten spruta, eller ett stick i fingret ,då svimmar hon.-Och nu har hon varit borta så länge så hon har garanterat tuppat av!
Godnatt!

Använda bruksanvisning? ...Nej det är omanligt!

Något som jag funderat på (och många andra tjejer med mig) är varför en karl inte läser bruksanvisningar eller manualer när de kommer hem med en ny pryl. Igår kom sambon hem med en micro till husbilen.
Med ivriga händer packade han upp micron,skruvade på knapparna,öppnade luckan,vände och vred på den, för att sen försvinna ut till husbilen för att montera fast den i ett skåp.
-Men...försökte jag säga när han for ut genom ytterdörren, -Bruksanvisningen ska du inte ta med den ut?
Dörren går igen och sambon är borta. Kvar i köket står jag med alla papper i handen.Bäst att lägga dom åt sidan så jag åtminstone vet var de är.
I somras köpte jag mig en husvagnstv.Sambon kom upp till Riddarhyttan precis samtidigt som det var dags att installera tv:n.
-Jag har köpt en tv,sa jag när han dök upp i dörren.Mot bättre vetande frågade jag dumt nog:-Kan du hjälpa mig att få igång den?
-Självklart! svarade han och satte genast igång.
Ca. 30 minuter senare och fortfarande ingen bild, började han bli lite smått irriterad.
-Det är fel på tv:n,sa han, eller på antenn!
-Men har du kollat i manualen ,sa jag och sträckte fram papperna till honom.
-Det behövs inte!-Det här fixar man lätt själv!
Efter ytterligare 30 min. och fortfarande ingen bild på tv:n så sa jag:-Nu tar jag över.-Jag tror att jag vet hur man gör.-Jag har nämligen läst igenom bruksanvisningen under tiden du har försökt.
Alla tjejer som har en sån här sambo hemma vet exakt vad som händer efter en sån kommentar från damen i huset.
Irritation och explosion!!!
-Jaha! Om du tror att du kan bättre så försök!-Gärna för mig!
Sen traskade han iväg med bestämda steg. På 2 min. hade jag fått bild och inställda kanaler på plats.
När sambon kom tillbaka och såg det, log han och sa:
-Ja ja, men jag gjorde ju förarbetet.-Eller hur? :)
Godnatt!

Italien?Gotland?Öland?.....Äh vi åker till Riddarhyttan!

Vi har blivit med bil.. och hus.. nämligen husbil! Husvagn har vi ju haft i många år redan som ni vet, men den står ju där den står och nu känner vi att det är dags att röra på sig lite. Jag har ju lite lätt flygskräck,så det här är familjens chans att komma till ett främmande land.Italien är ett hett önskemål hos oss alla, men när man tittar på kartan så känns det VÄLDIGT långt bort.
-Tänk vad mysigt att sitta på en strand i Italien och dricka en god drink, sa sambon en kväll när vi satt i husbilen och drömde.(Bilen står på tomten så vi kan gå ut och prov-vara när vi vill)
-Mmm ,de du älskling, svarade jag och såg framför mig en vit sandstrand och ett blått hav.
-Fast det är en bit att åka,fortsatte jag och rättade till gardinen som halkat på sned.
-Det man funderar på är väl i så fall just själva resan med färjan över till Tyskland,sa sambon.
-Jag har läst att det kan vara lite kaos när man ska av och på, fortsatte han.
-Vi kanske skulle ta och resa en kortare sträcka först, sa jag.-Gotland kanske, eller vad tror du?
-Det är nog ingen dum idè,svarade sambon.Han sträckte ut sig på soffan och fortsatte:-Eller kanske till
Öland.-Då slipper vi färjan.
-Ha ha ,eller kanske till Riddarhyttan.-Då slipper vi BÅDE färja och lång bro,sa jag.
Och det blev det! Vi styrde kosan mot Riddarhyttan i helgen som var.Vi fick en bra plats ,och mysfaktorn var på topp. När mörkret föll utanför fönstret och maten stod på bordet hände det något.
Allt blev svart! TV,n slocknade, lamporna slocknade, ja allt blev svart.
Efter mycket funderande och prövande så fick sambon tillbaka ljus och tv-bild igen.
Vad som hände vet vi fortfarande inte, men det var nog tur att vi inte var i Italien.Det är liksom lite långt hemifrån i ett krisläge!
Godnatt!

Om jag ser bra ut? Ja de tycker jag väl.

I dag har jag varit och kollat mina ögon.Mitt vänstra öga är inte som det högra, och tvärtom.
Jag upptäckte för ett år sedan att alla raka linjer helt plötsligt inte var raka längre.Linjerna böljade fram på ett vackert sätt.
-Bäst att ringa ögonkliniken och kolla tänkte jag och slog en signal.
-Kom nu direkt ,sa den trevliga sjuksköterskan i telefonen.
Sagt och gjort!Jag tog mig dit och fick veta att jag hade en svullnad bakom gula fläcken.
Och jag som trodde att det var "svullnaden" runt midjan som var mitt största bekymmer här i världen.
-Det går över av sig självt,sa doktorn och såg bestämd ut.-Men du måste tänka på att ta det lugnt.
-Sånt här brukar starta när man är orolig eller väldigt stressad.
Lugnt och lugnt!Nog är väl jag lugnet själv! Eller?
Ja ja .Nu har detta fenomen alltså pågått i ett år. Och det som skulle gå över på max tre månader.
Så idag var det bara att knalla dit igen för en ny undersökning.
-Hur mår du ?undrade sjuksköterskan.-Ser du bra ?
Nog tycker jag att jag ser bra ut för min ålder, men om jag ser bra? Det kan man väl inte påstå.
-Nja, svarade jag tveksamt.-Det kunde vara bättre.
-Jag ska droppa i lite droppar i dina ögon så att dina pupiller utvidgas,sa hon, sen ska vi ta lite kort.
Kort! Och jag som inte hade fixat till frisyren.
-Sitt och sätt hakan här.Hon pekade på en maskin som stod mitt i rummet.-Vi ska fota dina ögon.
Ha! Vilken lättnad.Jag är absolut inte fotogenisk. Efter en stund sa hon-Det ser inte bra ut.-Du måste träffa en doktor.
1,5 timme senare fick jag komma in till läkaren.Hon vände och vred på mig, kollade mina ögon uppåt  och neråt .
-Du har ,sa hon samtidigt som hon nämnde en sjukdom som hade ett namn längre än vad denna rad räcker till för.-Vi ska göra en större undersökning senare,du får en kallelse hem på posten.
-Oj,svarade jag.-Vad då för undersökning?
-Jo, sa hon, vi sprutar in kontrastvätska i blodet och sen tar vi en serie kort på dina ögon.Och.......
Där kan jag säga att hon tappade bort mig! Ni som följer mig vet vad jag tycker om blod och sprutor.
Hon babblade på om allt möjligt, reste sig, tog min hand och sa Hej då!
Med bleka kinder tog jag mig ut till väntrummet där min mamma satt och väntade.
-Fort,väste jag fram.-Frisk luft! -NU!!!
Väl ute kom nästa chock! Man tål nämligen inte dagsljus efter dessa droppar i ögonen.
Nu vet jag hur en vampyr känner sig.
Men nu är jag hemma och ögonen har återgått till sitt normala tillstånd igen.Nu ska jag bara komma på ett bra sätt att "missa" min kallelse som ska komma på posten. Undrar om sambon märker ifall jag skruvar bort postlådan?
Godnatt!

Dämpad belysning är att föredra!

En av varje dags höjdpunkt är naturligtvis lunchen.Ett trevligt litet avbrott från arbete och slit.
Får jag sen tillbringa denna värdefulla stund med bästa Marie, ja då är lunchen fulländad.
Nu har jag ju turen att få göra just det,alltså luncha med Marie.Nästan varje dag!
Idag styrde vi kosan till våran favoritrestaurang,Micke Husman. Väl där kunde vi konstatera att vi inte var de enda som gillade maten på detta ställe.
-Gud va folk,suckade Marie och ställde sig i kön.
-Jag behöver kissa,klagade jag.-Tror du att man törs gå på toa här?
Varför skulle man nu inte kunna det ,undrar ni väl? Jo det är så att denna restaurang ligger på ett sjukhus och jag får alltid för mig att bacilllerna ska hoppa på mig.
-Jag brukar ju undvika det,svarade hon.-Men måste man, så måste man!
-Jag går,sa jag och vände om för att gå ut från restaurangen och tillbaka till toaletterna.
Det var  2 toalettdörrar bredvid varandra.Jag öppnade den ena och gick in.Lampan trasig!
Bara att byta till den andra.Jisses! Det var i grevens tid.När jag sen var klar och stod där och tvättade händerna tittade jag mig samtidigt i den stora och väl tilltagna spegeln som satt på väggen.
-Men herregud! utropade jag högt för mig själv.-Så jag ser ut!
Man kan ju faktiskt tycka att det skulle vara lite mer dämpat ljus och kanske lite färgade lampor på en toa som finns på ett sjukhus.Man är ju oftast sjuk när man är där och då gör det ju inte saken bättre om man kommer in det skarpa ljus som skiner obönhörligt på denna toa.
I denna spegel kunde jag nu se att :
1.Mina ögonbryn var inte två stycken.De var ett enda sträck!
2.Rynkor som jag aldrig förr lagt märke till
3.Och till sist...Ett långt hårstrå på överläppen!!!!
Omtumlad efter denna hemska upptäckt staplade jag tillbaka ut till en intet ont anande Marie.
Ikväll,tänkte jag, ikväll då blir det manikyr, pedikyr och alla  andra"kyrer "som finns att frambringa.
Så det så!!
Godnatt!

Tänk vad tekniken går framåt!

Förra veckan verkade alla människor i min närhet vara förkylda.Lilla Saga var hängig,Sandra klagade på feber och halsont.Så även Jesper.Den hesa rösten som han frambringade på morgonen när han vaknade,vittnade om hur han kommer att låta inom en snar framtid när målbrottet sätter in.
Själv kämpar jag på mot alla baciller med handsprit och genom att hålla andan så länge jag kan när någon nyser.Och hittills har jag lyckats hålla mig på benen.Och så tänkte jag förbli!
Trodde jag ja! Ikväll har halsen börjat göra sig påmind även på mig. När sambon kom hem beklagade jag mig och sa:
-Jag tror att jag är sjuk.-Ikväll kan jag nog inte laga mat.-I alla fall inte diska.-Det känner jag i benen.-De är så svaga,jag kan nog inte stå upp så länge förstår du!
Han tittade på mig, gick fram ,kände på min panna och sa:
-Kall! Du kan både laga mat och diska.Inga problem!
Okej då!Om jag kände efter så var det nog inte så farligt,trots allt.
Nu till kvällen slog jag igång datorn för att läsa lite på facebook. Men innan jag kom så långt hände något underligt.En bild med text kom fram på datorskärmen.Jag läste och blev så glad.Tänk att det äntligen var någon(eller något kanske jag ska säga) som förstod att jag var sjuk.Glad i hågen ropade jag ut till sambon som låg i soffan och kollade på tv:
-Älskling! Jag är ju sjuk! Det var ju det jag sa! Det står här på datorn att jag är utsatt för virusvarning!
Sambon suckade djupt. Skakade på huvudet och mumlade: -Jag ger upp!
Godnatt!

Sandras nya pojkvän Torsten!

Sandra är sjuk.På riktigt alltså.Hon har till och med legat på sjukhus i 14 dagar.Vad är då felet, kan man ju undra?Det är det väl ingen som riktigt vet, vad jag förstår. Inte ens doktorerna kan säga exakt vad felet är.
Det enda vi vet med säkerhet är att maten inte riktigt vill stanna kvar i magen.
När hon låg där i sin sjukhussäng,blek och svag, med droppställningen bredvid sig,då var hon inte så vidare värst kaxig.
-Mamma,sa hon med svag röst, har du träffat min nya pojkvän Torsten.
-Torsten? frågade jag förvånat.-Vad hände med Jocke?
-Äh! Han jobbar ju ,svarade hon.-Torsten han är hos mig HELA tiden.-Även på toa.
På toa? Där går väl gränsen i alla fall.Hon är ju sjuk ungen.Vad är det för karl som ränner efter henne in på toa till och med?
För ett ögonblick övervägde jag att rusa ut i korridoren och beordra alla manliga sjuksköterskor att rada upp sig för en grundlig utfrågning av mig.
Som tur var avbröt Sandra mina tankar och sa:-Torsten står ju här! Bredvid min säng, ser du väl!
Jaha ja, nu hade de pumpat i henne så mycket smärtstillande att hon började se i syne också.Ack ack ack!!
-Men lilla gumman ,sa jag så snällt och lugnt jag kunde.-Det står inte någon bredvid din säng.
Fast hon var så sjuk så drog hon på munnen och svarade:-Droppställningen mamma, droppställningen.
-Det är min nya trogna pojkvän.Viker inte en tum från min sida.-Det du mamma!
Suck! Humorn är det inget fel på i alla fall!
Men nu har hon kommit hem igen,och Torsten han fick stanna kvar på sjukhuset.
-Jag tog ut skilsmässa,sa hon.-Han var så klängig. -Jocke är mycket bättre, fast han är och jobbar ibland!
Godnatt!

Se världen med ett barns ögon!

Mamma Linda och pappa Stefan passade i helgen på att ställa till med kalas.En trevlig liten tillställning med goda vänner som ville gratta Stefan på 30 års dagen.I alla fall för de som blev bjudna.Sambon och jag fick ingen inbjudan.Vi fick ett barnbarn.Tidigt på Lördagens morgon hämtade vi det lilla yrvädret för en dag vid husvagnen och förhoppningsvis någon fisk på kroken.
Hon var i sitt esse och for omkring vid vattenbrynet medan sambon och jag ropade:
-Nej Saga! Inte trampa i vattnet!-Nej,du får inte ta morfars fiskelåda.Osv osv.
Vid ett tillfälle hoppade en stor lax upp över vattenytan.Sambon som stod och mumsade i sig korv med bröd,rusade iväg till sitt kastspö för att snabbt kasta ut och fånga den enorma laxen därute.
-Men va är det här!?? utropade han med spöet i handen.
-Det sitter fast en unge i mitt drag!!!! -Nu missar jag fisken!!-Ta loss henne fort!!
Tyvärr satt kroken fast stenhårt i byxan.Det var bara att ta fram saxen.
Men inte var Saga ledsen för det inte. Nej då! Hon trallade på sin visa (sjörövarfabbe) samtidigt som hon plockade med lite pinnar och kottar.
Sambon däremot var väl mindre glad förstås.För att undvika mera ungar på kroken så tog jag med mig Saga på en liten promenad istället. På lagom avstånd från vattnet.
När man går så där i lugn och ro med ett litet barn och verkligen tar sig tid att se världen med ett barns ögon så upptäcker man en helt ny värld.
Saga hittade de mest underliga svampar, kottar,pinnar ,skalbaggar mm.
Allt var jättespännande.En stor sten såg ut som ett troll.En gran blev en koja att gömma sig under.
En stackars torr mask fick sova på ett löv. Och allt detta på lagom avstånd från morfars fiskespö.
Vi blev lite trötta i benen efter en stund.Ett ikullfallet trä blev en perfekt bänk för oss att vila på.
Där satt vi i solskenet Saga och jag.Hon trallade åter igen på sjörövarfabbes visa.
Hon lade sin lilla hand på min arm.
-Ska vi gå ta och gå till kiosken? frågade jag och reste mig upp.
-Ja! ropade hon.-Jag vill ha glass!-En sandwich!
Saga struttade före mig på stigen till bilen.Tänk vad ett litet barnbarn kan vara bra för själen.
Godnatt!

Det här talar vi inte om för någon!!!!

Ibland vill det sig bara inte helt enkelt.Som den gången Jesper fick sin första mobiltelefon av sin syster Sandra.Han var överlycklig i ungefär 5 min. tills han insåg att det var något fel på kameran i mobilen.
Korten blev suddiga och tråkiga.
-Jag vill ha en ny telefon , gnällde han på kvällen.
-Ta det bara lugnt,svarade jag , i morgon åker jag tillbaka med den och talar om vad jag tycker om deras skitgrejer.
Man ska väl inte säga skitgrejer så barn hör det men just då var jag redigt arg.
För att vara på den säkra sidan så tog jag med mig Linda dagen efter till affären.Tyckte att det var bäst så i fall jag skulle dampa loss för mycket. Då kunde hon ta mig därifrån innan vakterna kom.
-Kameran fungerar inte,sa jag argt vid reklamationsdisken.-Bilderna blir ju suddiga för tusan.
Jag slängde upp kameran på disken och spände ögonen i killen som stod där och log mot oss.
-Jasså! sa han och såg lugn och trygg ut.-Då ska vi se. Han tog telefonen i handen och drog loss batteriet.
Sen tog han bort en liten skyddsplast som satt på linsen till kameran.
Han monterade därefter ihop telefonen och gav mig den och sa :-Vi talar inte om det här för någon va?
Sen blinkade han med ena ögat åt mig och avfyrade ett stort leende.
Med röda kinder av skam och en gapskrattande Linda i släptåg gick jag ut ur affären.
Men skrattar först som skrattar sist brukar man ju säga.
Linda och Stefan fick hem sin nya soffa häromdagen. Dom var så glada att de äntligen skulle få sitta
ståndsmässigt framför tv,n igen.De hade nämligen varit utan soffa i nästan 3 månader.
-Ja tror jag blir tokig, skrek Linda i luren åt mig.
-Vi har inte fått alla kuddar till soffan. -Det fattas tre ryggkuddar.- Jag blir så arg!
-Ring i morgon och klaga ,svarade jag.Och det gjorde hon.
-Jaha, sa killen i soffaffären. -Men har ni tittat bakom ryggstödet. -Kuddarna ligger nämligen där!
Och de gjorde dom! Snopet!Men slutet gott allting gott! Nu sitter de i sin soffa om kvällarna och myser.
Och Jesper, ja han har köpt en ny telefon. Och på den tog vi bort plasten själva!
Godnatt!

Sommarmord!

Vad vore sommaren och semestern utan en bra deckare.Vad sägs om Morden i Midsommer.
Det är helt klart Lindas och min favorit.
-Äh! sa Sandra , när hon besökte oss i husvagnen förra sommaren.
-Morden i Midsommer ska de va nåt de?-Kan vi inte titta på nåt annat?
-Absolut inte, svarade jag och bänkade mig framför tv:n.
Det tog inte lång stund förrän till och med Sandra fick lov att erkänna att det var spännande.
Konstigt bara att det inte blir folktomt i Midsommer.Tur att de har nya skådespelare på lut, så de kan fylla
på staden ibland.
-Okej, sa Sandra när avsnittet var slut.
-Jag får väl erkänna att det var spännande och att jag kanske, men bara kanske, tittar nästa vecka också.
Men nu är sommaren slut. Och så även Morden i Midsommer.
Nu får vi nöja oss med kommissarie Montalbano istället. Gäller att hålla koll på texten bara. För inte kan jag italienska inte.Ciao!
Godnatt!

Saga har en idol!

Saga har en idol!Gissa vem? Naturligtvis är det morbror Jesper.När han tar sig tid att leka med Saga en stund så är hennes lycka gjord.Men lika söta som de är på bilden, lika osams kan de bli också.
Jesper vet exakt hur han ska göra för att reta henne till vansinne.
Men det lilla trollet är inte sämre hon heller. Hon har ju gått i den hårda skolan hos Jesper så nu får han passa sig.
I morgon ska vi ta en tur ner till Örebro.Saga ska få inhandla ett par dansskor.
Hon ska nämligen börja dansa i höst.
Det passar henne perfekt vill jag lova. Så fort hon hör det minsta lilla ljud som påminner om musik så börjar det sprätta i de små benen.
Jesper däremot ska väl botanisera i alla data och spel-affärer han kan hitta i Örebro.
Själv så får jag väl gå bakom Jesper med plånboken ifall han ska slå till på ett svindyrt spel eller så.
Godnatt!!

Föräldrarna har rymt!!!!!

Hur gick det här till nu då? Sambon och jag skulle ta en liten sväng på campingen för att se om det hade rullat in några roliga vagnar.
-Saga, sa jag i ett svagt ögonblick, vill du följa med mormor och morfar på en liten( med benämning på LITEN) promenad runt campingen?
-Ja ,ropade hon glatt och sprang iväg för att placera sig i sin barnvagn.
Intet ont anande så tog vi vår lilla promenad med Saga.
När vi kom tillbaka från promenaden såg vi till vår fasa att alla husvagnar var tomma.
Tror ni inte att hela gänget hade passat på att ta en sväng med fyrhjulingarna ,nu när de var barnlediga.
-Tänk så lättlurade vi är,sa jag till sambon och lyfte ur Saga ur vagnen.
-Hm! Ja du ,svarade han , nu var de snabba minsann.
Efter ett mellan mål bestående av en risifrutti så tittade Saga med sina stora vackra ögon på mig och sa:
-Mormor, du kan ju allting du också.-Du kan ju sköta mig som min mamma!
Tänk vad ett mormorshjärta kan smälta fort.Den lilla gullungen!
Godnatt!

Se till att ha en bra glödlampa om du ska testa morse!

Solen skiner och det är 25 + ute.Men inte bekymrar det våran lille gosse de inte.Nej då. Han sitter på sin lilla stol dagarna i ända och spelar sitt nya spel Minecraft. -Ska du inte gå ut och leka med de andra små barnen en stund,försöker jag säga till honom.
Men utan att ta blicken från sin skärm svarar han:-Du förstår mamma att det är inte bra med för mycket sol.
-Så det är bra om jag sitter här i skuggan och vilar.
Tyvärr har han ju rätt, men ändå?
Just det här spelet är ju dessutom lärorikt till en viss del.Han får själv bygga upp sin stad och sitt hem.
Ganska kul grej faktiskt.Men idag har han tagit ledigt från spelet och följt med Stefan på en fisketur i metropolen Virsbo.Sist de hörde av sig så hade de inte fått någon fisk,men varsin stor pizza hade de lyckats att få tag på i alla fall.(På land alltså, inte på sjön)
Själv sitter jag här i husvagnen och käkar ostbågar och tittar på tv.
Linda sitter i sin husvagn bredvid min.Om det inte var så mörkt ute så kunde vi ha vinkat åt varandra.
Kanske skulle man försöka sig på lite morse med lampan?
Äh! Gick inte bra.Glödlampan gick sönder. Nu får jag sitta här i mörkret och vänta på min lille gosse.
Tur man inte är mörkrädd!
Godnatt!

Tänk vad en hängmatta kan vara kul!

Sambon var här igår och tänkte lata sig lite i våran hängmatta som vi satt upp mellan husvagnarna.
Det tog inte många minuter förrän Jesper Saga och lilla Elsa också ville ta sig en lur i mattan. Eller kanske inte en tupplur direkt.
-Nu vill vi också vara med och gunga, ropade barnen och kom springandes genom skogen.
De hoppade upp i mattan och tog tag i repet som vi så strategiskt hade satt fast för att kunna dra igång lite lagom gungning när vi låg i mattan och läste eller sov en stund.
Sambon stönade av brist på luft i lungorna när alla tre barnen satte sig på hans mage.
-Jag tar repet, ropade Elsa och högg tag i tampen och började dra.
-Jag ramlar nästan ur, klagade Jesper, och försökte få sambon att flytta lite på sig.
-Saga inte heller plats,sa Saga och klamrade sig fast i sambons ben.
-Bettan! Hjälp mig! ropade sambon.
Men det hade jag inte tid med. Jag var ju och hämtade kameran så jag kunde föreviga detta trevliga sommriga tillfälle.
Det hela slutade med ,som ni nog redan listat ut, med att sambon gav upp och gick därifrån.
Kvar satt tre överlyckliga barn i mattan och gungade så tallarna nästan rasade omkull.
En typisk sommardag hos oss!
Godnatt!

En Saga mot en Pippi!

I sommar har vi varit på Astrid Lindgrens värld med barnen.Saga hade väntat i flera veckor på att få träffa Pippi Långstrump.Hon var uppspelt som bara den i bilen på väg dit. Vi fick lov att campa ända borta i Gränna för alla campingar runt Vimmerby var överfulla med folk.
När vi kom fram till parken rusade Saga till Pippis hus och möttes av en besvikelse. Pippi var inte "vaken" ännu.Hon fick gå in i Pippihuset och titta, men ingen Pippi där inte.
Efter en timme fick hon äntligen träffa Pippi och Tommy och Annika. Lyckan var enorm.
På vägen ut fick vi tag på en Pippiaffär. Där inne "bytte" vi ut Saga mot en Pippi.
Nog är hon väl för gullig! :)
Godnatt!

Fina damer på vift!

Idag satt jag uppe vid receptionen och väntade på att Linda skulle handla klart.
Jag satt där i godan ro och tittade på alla som kom och gick.
Efter en stund rullade en bil in på parkeringen. Det var en dam som körde och hon parkerade omsorgsfullt och fint efter alla konstens regler. Ur bilen steg två damer plus den körande damen ,alltså tre stycken fina damer i övre medelåldern.
De var väldigt noga med att snygga till håret. Varje hårstrå skulle ligga på plats innan de kunde gå in i kiosken.Kläderna rättades till, kjolar slätades ut och handväskan hängde som en smäck under armen.
Men vad ser jag till min fasa?! Dessa ordentliga damer hade allihopa FOPPATOFFLOR på fötterna. Det var inga nya modeller utan utnötta tråkiga bruna plastblaffor.
Jisses vad det skar sig ska ni veta.Hur tänkte de nu?När de nu var så noga med resten av sitt utseende
hur kunde det fela i planeringen av val med skor?
Själv har också jag ett par foppa.I våran familj kallar vi dessa skor för "pisstofflor".
Det är perfekt att använda när man ska duscha eller gå på toa när man campar.Man vill ju inte trampa i någons "miss" på toan.Därav dessa plastskor i våran familj. Bara att skölja av.
På bilden kan ni se mina tofflor.Med blommor och allt!
Godnatt!
 

Oj vad det var länge sen jag skrev!

Just nu sitter jag i husvagnens förtält och tittar ner mot dammen där det står ett flertal förväntansfulla fiskare efter kanten.
Vid 6 tiden idag kom det en lastbil till dammen. Den var full med laxar som släpptes i vattnet.
Det var fullt med folk som stod bredvid och tjoade av lycka.Och nu står de där och väntar på ett napp.
Sambon hade turen att få en stor fin lax direkt så nu är kvällsmaten till i morgon ordnad.
Jesper tröttnade rätt fort.Nu är han ute och cyklar med sina kompisar i stället.
Efter en trevlig resa runt Vättern med husvagn, så har vi nu alltså landat i Riddarhyttan.
Borta bra men hemma bäst brukar det heta och i det här fallet stämmer det.
Vi trivs bäst här, där vi kan lukta på blommorna och sitta under korkeken och bara ha det bra.
Så till er alla från oss alla ett riktigt stort :
Godnatt!

Inte lätt det här inte!

Att vara på semester och samtidigt blogga har visats sig vara ett knepigt projekt.
Om inte internetstickan krånglar så har tiden liksom inte räckt till istället.
När kvällen kommer är vi så trötta efter allt vi hittat på under dagen så alla stupar i säng och sover som små
änglar. Men ikväll ska jag försöka hinna med att uppdatera er på allt som hänt de senaste dagarna. Men nu ska jag väcka Jesper .För när jag drog upp rullgardinen alldeles nyss upptäckte jag att hela planen utanför hade förvandlats till en stor marknadsplats.Så nu är det bara att ta fram stora plånboken (igen) och gå ut och botanisera mellan stånden.
Godmorgon!

Gurkan på besök i Hjo!

Idag dök Big brother Gurkan upp på campingen för att hälsa på. Med sig hade han en kusin och så förstås
Nico. De tog en "sväng" förbi här innan de skulle vidare till Göteborg .Liseberg skulle få sig ett besök
 av kebab- kungen själv.Innan de åkte tog Jesper med sig Gurkan och grabbarna till den stora lekparken som ligger mitt i Hjo.Där lurade han upp Gurkan på en sorts gungställning.Själv satte han sig på den andra sidan gungan ihop med Saga oss sen snurrade vi andra igång det hela. Gurkan tjöt av olycka.Han klarar nämligen inte av när det snurrar.
Efter en bra stund och otroligt många skratt från alla som var där så stoppade vi "karusellen" och den skakade Gurkan kunde kliva av.
Han hade lite konstig färg i ansiktet först, men hämtade sig rätt snabbt.
Imorgon kommer han hit en stund igen ,men då ska vi inte pina honom med någon karusell. Vi lovar!
Godnatt!!

Igår åska och dunder! Idag sol och fint!

När nu äntligen internet fungerar så kunde jag inte starta datorn igår för att det blev ett sånt herrans åskväder på kvällskvisten.Och det ska ni veta att det är spännande att bo i en gammal renoverad husvagn. Man vet aldrig vad som kan hända.Till exempel så kan det börja regna in genom takluckan.Vilket var precis vad som hände oss igår.
Men det är väl ingen större katastrof egentligen.Vi lade ut handdukar på golvet och sen somnade vi så sött till ljudet av droppande regnvatten.
Just nu så är det en stor mässa här i Hjo.En slöjdmässa. En hel park är fylld med duktiga hantverkare.
Det finns massor som jag skulle vilja köpa, men jag blir så snål när det kommer till kritan.
Glass är däremot något som vi smäller i oss här i stora mängder.Priset på varje kalas är väl kanske lite väl mycket , men det finns det mest underliga blandningarna och man vill ju prova så många som möjligt. Mums!!
Nu är det sängen som gäller innan det blir en ny dag med mer glassprovning! Ha det så bra där ute!
Godnatt!

Äntligen !!!! Internet är tillbaka!

Under en längre tid nu har mitt internet inte velat fungera som det ska.Men idag fick jag till det! Efter en massa olämpliga ord, som inte barn ska höra, så gick det igång.Hallelulja!!
Vad har då hänt sen sist? Jo jag har ( och sambon) rustat upp en gammal Solifer husvagn. 1976 års modell.
Med den har Jesper Sandra och jag sen tagit oss till den vackra staden Hjo.Vi kom hit igår förmiddag.
Med oss i släptåg har vi naturligtvis mormor och morfar i deras gammelvagn och Linda ,Stefan och Saga i deras Solifer.Igår hade vi strålande väder och så även idag. Hoppas att det håller i sig ett tag.
Jesper tycker nämligen att jag har så vita ben så lite sol skulle sitta fint på" skånkorna."
Sambon har vi lämnat kvar därhemma. Han får lov att jobba ett par veckor till innan han kan lägga sig i hängmattan.Nu kom Saga runt hörnet. Jag som hade så lugnt och skönt.Jaha ja nu kom hennes mamma också!
Nu gick dom igen.Jag var visst tråkig som satt och skrev :)
Jesper och Sandra är och hälsar på en kompis till henne här i Hjo.De lärde känna varandra för 7 år sedan när vi var här på semester. Nu visade det sig att Johannes ,som han heter, Har flyttat hemifrån och efter en rejäl utfrågning av Jesper visat sig ha en uppsjö av tv spel. Så nu sitter den lille rare gossen hos honom och spelar.Suck! Den ungen får tydligen aldrig nog av spel.
Nej nu måste jag vara lite social med de andra. Hej hopp på er så hörs vi i morgon igen! ( om internet stickan funkar förstås)
Godnatt!

Skulle jag förlora Arga leken? Okej, Jag erkänner :)

En lek som Saga tycker om att leka är arga leken.Titta på bilden så förstår ni nog att det är jag som alltid förlorar.Det går inte att hålla sig för skratt.När den här bilden togs hade jag precis förlorat. IGEN!
Därav hennes lilla "smil". Mormors gull.
Godnatt!

Mormor är barnvakt!

Mamma Linda är hemma.Kvar i husvagnen är pappa Stefan och lilla Saga. Och så Jesper och jag förstås.
Jesper blev så fiskesugen nu frampå kvällskvisten ,så Stefan var snäll och tog med honom ut i ekan en stund för att eventuellt få en gädda eller två.På min lott föll det sig då naturligtvis att passa det lilla yrvädret.
Vi började med att gå och diska.Det var inte lätt. Sprang hon inte ut så stod hon bredvid mig och plaskade med diskvattnet så det for över alla som var där inne för att diska av midsommarmaten från sina tallrikar.
Sen kom nästa moment. Sovdags.
-Nu ska vi sova lilla gumman ,sa jag och började plocka fram tandborsten.
-Nej,.-Först busa mommo, sa hon samtidigt som hon hoppade runt i den uppbäddade husvagnssängen.30 Minuter senare och en svettig mormor, så fick jag henne att lugna sig och gå på toa.
-Var är dina blöjor?undrade jag och började leta i skåpen.
-Hm! sa hon lite fundersamt.-Kanske här. Hon började plocka med sina nallar och jag förstod rätt snabbt att det inte var så mycket att lita på vad den lilla damen sa.Till slut hittade jag en påse blöjor och gjorde iordning henne för natten. Hon lade sig bredvid mig och började dricka "boyen".En flaska mjölk. Precis när hon skulle till att slå igen sina små blå kom hennes kompisar utanför och började sparka boll.Poff! sa det så satte hon sig upp med stora ögon och lyssnade.Ett snabbt sms till mormor Anita och den saken var ur världen.I morgon får Saga hitta nya kompisar.De mormor skrämde bort kommer nog inte tillbaka igen :)
Men nu sover hon i alla fall och jag sitter här i förtältet och vaktar.
Tänk att det aldrig slår fel! Barn ÄR som sötast när de sover!
Godnatt!

Linda 26 år i dag!!

Tänk att det är 26 år sedan Linda föddes.Tiden går så fort.Nu är hon nygift och har själv en dotter på tre år.
Bilden ovan visar vad hon fick i sina paket idag.Som de flesta vet så är ingen barnafödsel lik den andra.
Idag tänkte jag berätta om hur det gick till den natten Linda kom till världen.Så här var det:
"Jag tittade upp på klockradion som stod bredvid sängen.23.59(22juni 1985).
-Okej mormor ,tänkte jag ,du fick fel.Det blev inte den 22 Juni.En ny blick på klockan.00.01.Nu är det den 23 Juni,hann jag tänka precis innan vattnet gick. Nu gällde det att vara lugn.Jag vände mig om och knuffade
på sambon.-Vakna! Det är dags nu! Vi måste åka in till BB.
Sambon vaknade med ett ryck.Flög upp ur sängen och fick tag i våra två hundar,varav den ena bara var en liten valp.-Ta det lugnt bara,tjoade han.-Ta det bara lugnt!Jag kommer snart .Ska bara rasta hundarna!
Han for iväg ut i hallen med en hund under vardera armen.Fick på sig ett par tofflor och rusade ut.
Under tiden ringde jag till förlossningen.-Hej, sa jag till barnmorskan som svarade.-Vattnet har gått. Kan jag komma in?
-Okej ,svarade hon vi skickar en ambulans för bebisen har inte fixerat sig ser jag i dina papper.
-Ambulans! utropade jag.-Aldrig i livet. Jag tar bilen!Vi bor bara 5 minuter från BB.
Efter en stunds övertalande så gick hon med på mitt envisa krav på egen infärd till BB.
När jag talat färdigt i telefonen så dök sambon upp igen.-Ta det lugnt! utropade han igen.
-Jag är LUGN! svarade jag och började plocka ihop mina saker.Sambon sprang ut i köket och fick fram en djupfryst limpa.Han började skära skivor som var ca.5 cm. tjocka.Sen bredde han på smör, kastade på ostskivor och ner i en påse.-Jag hämtar bilen,ropade han till mig och rusade ut i hallen.Tyvärr hade det runnit ut fostervatten på golvet,så när han kommer farande halkar han i vattnet, slirar iväg ut i hallen och slår i huvudet i hatthyllan.Pang!
-Ta det lugnt,säger han och tar sig för pannan,jag hämtar snart bilen.Lungt och lugnt, tänkte jag.Undrar vem av oss som skulle behöva ta det lugnt egentligen  :)
Nu har han äntligen fått på sig jacka och skor och tar bilnycklarna i handen och försvinner genom dörren.
Själv tar jag min lilla väska,släcker lamporna och säger hej då till hundarna, som kommer att bli hämtade på morgonen av min mormor.Jag går ner i trapphuset och väntar på sambon och bilen.
Efter en lång lång stund dyker han äntligen upp.-Var har du varit? undrar jag när jag kliver in i bilen.
-Du har varit borta jättelänge! Sambon skruvar lite på sig och svarar:- Jag glömde bort att du skulle med.
-Men jag kom på det till slut ,sa han och sken upp.-Och då vände jag tillbaka. I det här läget hade värkarna satt igång så jag orkade inte direkt ta den diskussionen just då. När vi var halvvägs till BB stannade sambon bilen och öppnade dörren.-Men snälla du ,sa jag, vad ska du göra nu då?
Sambon svarade inte.Istället hängde han ut från bilen med halva kroppen och kräktes.Stackarn! Han var så nervös.Till slut kom vi i alla fall fram ordentligt.Linda var lite seg på att komma ut men mitt på dagen den 23 juni såg hon dagens ljus för första gången. Oj var vi var stolta!Det lilla knytet som låg där i famnen på mig.
Något underbarare hade vi aldrig sett.Och nu fyller hon alltså 26 år idag. Tänk vad tiden går fort!
Godnatt!

En bild säger mer än tusen ord!!

Jesper tycker väldigt mycket om att rita.
Den här teckningen hittade jag på bordet för ca.4 år sedan.Han hade precis lärt sig att skriva lite. När Jesper slutat rita gick jag dit för att städa upp.Jag tog upp teckningen och började läsa.Först förstod jag ingenting.Men efter en stund såg jag att han skrivit nerifrån och upp.När jag läst klart hade jag tårar i ögonen.Bättre kärleksförklaring till en mamma kan man inte få.Så här står det:
JA ELSKER MIN MAMA FRÅN JESPER!
Godnatt!

Mycket bättre förr? Ja det var det minsann!

Nu är det bara två veckor kvar till semestern börjar.Det ska bli så skönt att få komma bort från alla måsten ett tag.Idag har Linda och jag varit på Ikea och handlat lite prylar till våra husvagnsförtält.Vi ska "pimpa" upp tälten tänkte vi.Men att ta sig in på nya Ikea är ett äventyr i sig självt ,vill jag lova.Det är vägar och rondeller till både höger och vänster.Linda ,som körde,blev alldeles förvirrad av alla avfarter och påfarter.Men till slut kom vi in på rätt parkering och kunde ställa ifrån oss bilen. Ute vid bilarna stod det massor av kundvagnar. Vi tog en vagn och gick in där det stod ingång.Väl inne blev vi förvirrade. Det fanns inget hål i väggen där vi kunde komma in i varuhuset.Vi såg att det gick folk därinne, men hur vi än virrade runt med våran vagn så hittade vi ingenstans att gå in.Vid entrèn stod en ung och snygg väktare.Naturligtvis valde vi just honom för att fråga efter vägen.
-Hur kommer vi in?undrade vi och försökte se hjälplösa ut.
-Ni måste ta hissen upp först,svarade han och pekade mot en glasdörr.-Sen tar ni trapporna ner igen.-Då är ni inne i varuhuset.
Även om tanken föll mig in, så var det inte lämpligt att be den unge snygge mannen ledsaga oss runt. Det fick vara för den här gången.
Vi tog hissen upp och när vi klev ur kom det en annan ung man fram till oss direkt.
Han frågade: -Är det första gången ni är här?-Att jag frågar beror på att man inte får ha vagnar med sig upp hit.-Ni får gå ner en trappa och där hittar ni massor av kundvagnar.-En av dom kan ni ta istället.
Linda och jag tittade på varandra och sen på grabben.-Men,sa jag, vad gör vi med den här vagnen då?
Grabben pekade på en hoper andra vagnar som stod efter kanten.-Ställ eran ihop med de andra, sa han.
Och vi gjorde lydigt precis som han sa.Efter en timme av svett och värk i fötterna gav vi upp.
Vi tog oss till kassorna och checkade ut.När vi satt i bilen igen på väg hem kunde vi bara konstatera att det gamla Ikea var bättre. Det var som man brukar säga : MYCKET BÄTTRE FÖRR!!
Godnatt!

Mamma! En Louis Vitton väska! Jag tror jag dör!

Dagen innan bröllopet kom Stefan till mig med ett paket.Han såg väldigt hemlighetsfull ut när han smugglade in paketet i bagageluckan på min bil.
-Göm den här tills på Söndag,viskade han.-Jag ska ge Linda det här paketet som morgongåva.
-Okej,svarade jag och lade en filt över paketet. Jag trodde att en morgongåva,det var ett fint smycke som den nyblivna hustrun fick att hänga runt halsen.Att döma av storleken på paketet så borde detta smycke vara enormt stort.Stackars Linda som ska ha det runt halsen.
Tidigt på bröllopsdagens morgon skulle jag åka in till stan för att fixa det sista inför kvällens kalas.
När jag öppnade bildörren möttes jag av en välbekant doft.Nämligen häst.
-Va i all sin dar är det som luktar,tänkte jag och började leta under sätet för att se om det låg något där.
Men nej ,jag kunde inte hitta någonting.Hela dagen luktade det häst i min bil.Men eftersom det var bröllopsdag så beslutade jag mig för att skjuta upp städningen av bilen till nästa dag.
På natten när vi skulle hem efter ett lyckat och romantiskt bröllop samt en lyckad fest,så utropade Stefan när han satte sig i min bil:-Men Bettan vad är det som luktar stall?
-Ingen aning .-Det blir storstädning i morgon ,sa jag och startade färden hemåt.
Efter att jag släppt av de nygifta tu,så försvann hästlukten. -Konstigt, tänkte jag. -Undrar var det var som luktade.
På Söndagsmorgonen ringde Linda mig och kvittrade: -Mamma,sa hon ,jag har fått en Louis Vitton väska.
-Jag tror jag dör mamma,den är SÅÅÅ fin.
-En vadå? undrade jag.
-En Louis Vitton väska,upprepade Linda tålmodigt.-En sån har jag önskat mig jättelänge.
Senare under dagen tog jag och åkte hem till den väsktokiga nygifta frun.Direkt jag öppnade dörren hemma hos dom så kände jag hästlukten igen.Den kom från väskan.Naturligtvis! Äkta läder luktar gott. Och i den väskan var det ÄKTA läder. Linda har väskan med sig överallt.När hon jobbar,sover,äter .Ja i princip överallt.
Om Stefan hade förstått att han skulle bli brädad av en väska redan första dagen på sitt nya liv som gift man, så hade han nog köpt ett smycke istället.Tror inte ni det också? :)
Godnatt!

Jesper?Pojkvänner? Hur hänger det här ihop?????

Idag var det skolavslutning.Det är liksom en speciell känsla i luften av förväntningar en sån här dag.
Skolbarnen kom gåendes till kyrkan med flaggor i händerna och ett stort leende på läpparna. 10 veckors "semester" är ju inte helt fel kan man tycka, eller hur?Själv har jag bara 6 veckor. Stackars mig!
Klass efter klass gick fram i kyrkan och sjöng.Rektorn höll tal och fröknarna försökte hålla de glada barnen i schack under tiden.Lilla Saga hade dagen till ära gjort oss sällskap till kyrkan.Hon stod i sin bänk och tittade på Jesper där han stod längst fram och sjöng.
-Saga vill också sjunga, sa hon och tittade bedjande på mig.
-Nej lilla gumman ,svarade jag.-Du är för liten. -Du får vänta tills du går i skolan.
Det var inte rätt svar från mig kan jag lova.Jag såg hur hon började ladda för ett iltjut. Snabbt sa jag,
-Du får sjunga när du slutar hos dagmamman om några veckor förstår du.-Då är det din tur.
Hon tittade på mig en stund, funderade lite och sa:-Då ska Jeppe titta på Saga, mommo.
Pust! Den klarade jag fint.
När skolavslutningen var över och alla barn och föräldrar lämnade kyrkan upptäckte Jesper att han glömt sin tröja och keps i skolan.
-Kila dit och hämta dina grejer så kommer jag efter sen, sa jag åt honom.
Linda och jag stannade kvar på kyrkogården en stund ,där Saga hittat en kompis att leka med.
-Nej nu går jag och hämtar Jesper, sa jag till Linda efter en stund.
Det hörde naturligtvis Saga. Hon avbröt sin lek och sa:-Saga vill fölla med mommo.
Sen slängde hon sig runt mina ben och sa:- Jag älskar min mommo!
Klart ungen fick följa med.Hand i hand gick vi ner till skolgården och letade reda på Jesper.
Han stod en bit bort och pratade med sina kompisar.När han fick syn på oss plockade han ihop sina saker och gick oss till mötes.
Vi vände tillbaka till kyrkogården där Linda väntade.Saga gick emellan oss så fint och höll mig i handen.
Hon tyckte kanske lite synd om Jesper, för efter en stund tittade hon upp på honom  och sa:
-Jeppe! Nu får inte du vara med dina pojkvänner mer idag!
Gissa om det var en pojke som fick väldigt roligt åt den repliken.Han tittade ner på Saga och svarade:
-Nej Saga! Det stämmer! Nu får jag inte vara med mina pojk vänner något mera idag!
Godnatt!

Tack Gurkan! Du är min nya idol :) och Kanske får jag testa en Garmin GTU 10?

Idag vill jag börja med att tacka Big brother Gurkan för den fina komplimangen jag fick av honom igår.
Vi har ett våffelcafé varje Tisdag på jobbet som är väldigt uppskattat av många.
Bla. av min kompis Nico som igår tog med sig Gurkan för att få frossa i sig våfflor med sylt och grädde.
Nu undrar ni väl förstås vad det var för komplimang jag fick. Jo det var nämligen så att Gurkan trodde att jag var, håll i er nu, Sandras syster istället för mamma. De ni! Gissa om jag var mallig resten av dagen igår.
-Men gud va du är snäll Gurkan ,sa jag till honom och satte mig ner vid deras bord en stund.
-Jag trodde på riktigt,svarade Gurkan.- Jag lovar!
Åh en sån trevlig ung man han är "min" Gurkan.I min ålder är man ju förståligt nog inte så bortskämd med såna komplimanger direkt.Så det värmde en "gammal dams" hjärta att höra så ljuva ord.
Nu till något helt annat.Jag har ju nu förstått att det här med att vara testpilot INTE innebär att jag ska flyga flygplan kors och tvärs.Nu har jag fått erbjudande om att kanske bli utvald till att få testa en Garmin GTU 10.
Vad är nu det undrar ni förstås? Jo det är en GPS tracker som kombinerar en webbaserad spårningstjänst med GPS teknik.Om jag sätter en sån på tex. Jesper så kan jag lätt spåra honom när han är i byn och leker. Vilket är bra eftersom det ändå är nästan en halv mil dit.Den är liten, lätt och vattensäker, vilket är perfekt när man har en pojke i 10 årsåldern att hålla reda på.Det är enkelt att sätta fast den och jag kan använda den till bilen roddbåten eller katten också.Jag skapar bara geo-områden (upp till tio stycken) och sen blir jag informerad direkt "min" GarminGTU 10 passerar den virtuella gränsen.
Så håll tummarna med mig nu, så kanske det blir jag som får testa en GarminGTU 10 i sommar.
Med mina vilda barn och barnbarn så ska gudarna veta att jag skulle behöva en sån för mina nerver skull.
Godnatt!
http://smartsontestpilot.se/garmin-gtu-10/testpilot

Tack och lov för öronproppar!

Jag börjar ångra att jag hjälpte Jesper att få i gång sitt Playstaionspel.(Se tidigare inlägg)
Detta eviga monotona ljudet från spelen börjar driva mig till vansinne.Samma melodi spelas hela tiden i bakgrunden, blandat med ljud från diverse figurer som skjuter och hoppar runt, eller vad de gör.Värst är det när han inte spelar utan sätter på pausknappen. Man kan ju tycka att det skulle bli helt tyst då, men icke sa nicke.Samma melodi upprepas hela tiden.Om och om igen.
Igår fick jag nog.Jag hade precis satt mig ner för att skriva lite en stund ,när det monotona ljudet började tjuta i mina öron.
-Skruva ner! skrek jag ut till grabbhalvan.-Jag blir tokig av det där ljudet.
Inget svar.-Skruva ner eller stäng av, skrek jag igen med ännu mer arg röst.Utan resultat.Jag reste på mig och gick ut till Jesper.-Du måste skruva ner annars kommer jag att göra mig olycklig på ditt spel,hotade jag.Utan resultat. När jag tjatat och gnatat en lång stund utan att få någon respons gav jag upp.Med bestämda steg gick jag in på toaletten, öppnade sjukvårdslådan och plockade fram en påse bomull.Sen travade jag in på mitt rum,stängde dörren och plockade fram en stor bit bomull.Av den gjorde jag två stora tussar som jag tvinnade mellan fingrarna.Sen stoppade jag in en tuss i varje öra.
Jag satt alldeles stilla och koncentrerade mig.Suck! Det hördes igenom bomullen.Dessutom såg jag inte riktigt klok ut med två stora bomullstussar som stack ut ur huvudet.
Så i dag köpte jag riktiga öronproppar på apoteket.
Det var ett helt företag för att få dom på plats. "rulla proppen mellan fingrarna till en cylinder" stod det på förpackningen. Det var ju inte så svårt."Ta därefter motsatta handen över huvudet och dra i örat uppåt så att hörselgången rätas ut".Herregud, säger jag bara. Man måste ju vara vig som en orm för att detta ska fungera.
"Sätt i proppen i örat" Ja ,den biten gick ju ganska bra förutom att jag började få ont i armen som var över huvudet."Håll kvar tills den svällt ut". Ha ha ha! Det låt helmysko när proppen expanderade och täppte till örat.Och nu sitter jag här alltså. Med ploppar i öronen och skriver i lugn och ro.Om jag törs ta ut dom vet jag inte. För det står så här:"Vrid lätt och långsamt så att inte trumhinnan skadas".
Det låter ju inte direkt som någon höjdare.Så om ni ser en "dam" med gula öronproppar på stan ,så är det jag!
Godnatt!!

Ankare? Är det den tunga klumpen med lina?

När jag var ung och vacker(numera bara vacker) så var jag tillsammans med en grabb som hade båt.(Vi kan kalla honom U.) Det var väl inget speciellt med det kan väl tyckas, men ni som följer mig vet vad som hände mig i tonåren beträffande kisspaus på en ö.Sånt sätter sina spår må ni tro!Men som alltid när man är ung och kär så gör man saker som normalt inte skulle ske.Våren gick ju bra. Då stod båten på land, det var myggfritt och det fanns toa i hamnen.Men så kom sommaren. Båten sjösattes och  till en början "bryggseglade" vi efter jobbet bara.Men säg den lycka som varar länge.En dag frågade han mig om vi inte skulle ta och åka på båtsemester.
Båtsemester! Jag! Gåshuden spred sig över min kropp.Men jag svarade förstås med ett leende:- Självklart!-Jättekul!
Vi packade båten och satte av ut på sjön.Det var en rätt så stor båt som tuffade fram i maklig takt. Lite lagom tyckte jag nog.Sen fanns det en toa på båten som gick att använda fast vi låg i hamn. Ett stort plus.
När jag åkte båt med mina föräldrar så satt jag mest och läste eller slappade. Mamma och pappa skötte allt som skulle göras i hamnar och slussar.Sån tur hade jag inte nu.
-Vi är snart framme,sa U och tittade på mig.
-Jaha, tänkte jag.Än sen?
-Du kan ta ankaret och kasta i när jag säger till.
Opps! Nu börjar det kärva till sig.Ankaret.Det måste väl vara den där tunga klumpen som ligger längst bak på båtgolvet, tänkte jag och började röra mig ditåt.
-Ta upp linan också,ropade U och pekade på ett långt rep som satt fast i klumpen.
Nu gäller det att inte göra fel.Man vill ju inte göra bort sig .Nykär och allt.Jag lyfte upp ankaret och höll det med båda händerna.Jisses vad nervös jag var.
-Nu kan du kasta ut,ropade U, och började sakta in båten.
Tjoff! Jag tog i för kung och fosterland. Ankaret försvann ner i vattnet och linan började följa efter.
Där stod jag nu.Längst bak i båten ,med ankarlinan i mina händer när jag upptäcker att snodden på min jacka har snurrat sig runt linan.Med panik försökte jag trassla bort snodden ,men naturligtvis satt den som berg. Linan blev kortare och kortare.Skulle jag ta av mig jackan och kasta den i sjön? Eller skulle jag hoppa i jag också.
-Har du kastat i? undrade U. - Det verkar inte som att ankaret har fäst fast i botten, fortsatte han.
Tacka sjutton för det! Jag hängde i linan och drog ankaret med mig för brinnande livet för att inte ramla i.
Dunk! Båten gled rakt in i bryggan med en duns.Nu blev ankarlinan slak så jag kunde trassla ut min jacksnodd utan att U såg det.
-Oj, vad hände? frågade jag U och försökte se oskyldig ut.
-Jag vet inte riktigt,svarade han och kom bak till mig.-Kastade du i ankaret när jag sa till? undrade han.
-Jag gjorde precis som du sa, svarade jag och korsade fingrarna bakom ryggen.-Alldeles precis som du sa!
-Vi backar ut igen och tar ett nytt tag,sa U och gick fram igen och började backa båten. Den här gången tog jag av mig jackan, sen kastade jag ut ankaret på nytt.
-Konstigt ,sa U när vi surrade fast båten i bryggan. -Det måste vara dyig botten här. -Men nu sitter vi fast i alla fall,sa han och gick upp på land.
-Ja nu sitter vi fast, sa jag och följde efter upp på landbacken.
-I morgon ,tänkte jag tyst för mig själv, då ska jag inte ha en jacka med snodd. Så det så!!
Godnatt!

Brända kablar!!

Just nu drar åskvädren in över Sverige med dunder och brak.Lokala regnskurar med åska som de säger på tv nyheterna.I natt har det smällt rejält här ute i skogen.När man bor på landet så får man tydligen vänja sig vid att det slår ner i skogen runt om huset.Det finns inte direkt några höghus med åskledare som tar emot smällarna.
För tre år sedan var det en sommar med ovanligt mycket åska.Det var fint och varmt väder på dagarna , men på eftermiddagen drog det ihop sig och mulnade på.Just den här dagen satt vi och åt inne i mormor och morfars förtält.Linda och Stefan var också där med nyfödda Saga.De hade lånat morfars gamla husvagn som han använder när de ska ut och åka.Vi hade precis börjat duka av när det började mullra utanför förtältet.
Lite av det vi ätit skulle in i min vagn, så jag plockade ihop mitt och gick över till mig.Jag började plocka in allt i kylskåpet och skulle ta steget ut från min husvagn när det small till ordentligt och började ösregna.
Jag backade tillbaka in igen och bestämde mig för att avvakta lite.Det blixtrade utanför fönstret hela tiden. Regnet öste ner och jag började faktiskt bli lite orolig.Det låg en tidning på sängen som jag drog till mig. Sen satte jag mig på golvet och började bläddra i tidningen,mest för att försöka tänka på något annat.
PANG! En åsksmäll som var öronbedövande alldeles utanför min husvagn.Det blixtrade från allt som var gjort av metall i vagnen. Nu blev jag riktigt rädd.Ihopkrupen på golvet sa jag till mig själv :- Det är inte farligt .-Det går snart över.
PANG! Då small det igen.Värre än förra gången. Jesper skrek något från den andra vagnen. Mormor och morfar tjoade de också.Att något hänt förstod jag.Men vad?? Efter vad som kändes som en evighet slutade regnet och jag tog mod till mig och rusade över till den andra vagnen.
Där var det full aktivitet.Blixten hade slagit ner på andra sidan dammen,gått upp i marken på våran sida, genom skogsbacken och in i mormor och morfars husvagn. Det luktade bränt.Morfar kastade ut dynor och kuddar i förtältet för att lokalisera var det brann någonstans.
Till slut hittade han källan till röken och lukten.Det elektriska hade slagits ut och kablarna var slut.
Slutet gott allting gott den här gången.Men nog är det enorma krafter som finns i naturen som vi inte kan rå på !
Godnatt!!

Myrornas krig i husvagnen!

Idag har vi varit upp och tittat till husvagnen.Det var några veckor sen vi var här så det var hög tid.
När vi kom dit och öppnade förtältet såg jag något vitt konstigt pulver vid trappen in till husvagnen.
-Vad är det där? Undrade sambon och tog upp lite i handen.-Det ser ut som finfördelad frigolt.-Väldigt finfördelad!
-Jäklar! utbrast jag.-Myror!-Det är myror som har börjat bygga bo i väggen på vagnen.
Att jag visste det så helt bombsäkert beror på att jag har råkat ut för det en gång tidigare.
Vi öppnade dörren och gick in.Allt såg ut som vanligt. Ända tills vi tittade i ett skåp allldeles vid dörren.
Där inne var det mera vitt pulver.Finfördelad frigolit var upplagt i hörnet av skåpet och några små myror jobbade i skift för att färdigställa myrstacken.
-Bara att åka ner till stan och köpa myrgift, sa jag till sambon.-Jag kommer snart.
När jag kom tillbaka plockade vi ut alla möblar ur förtältet och satte igång.Myrrpulvret dammade högt och lågt runt oss.Myrorna sprang för brinnande livet för att undvika en säker död.
När tältet var klart var det dags för husvagnen att få sin beskärda del av gift.
Efter några timmar i dimmorna av myrspray och myrrpulver mådde i alla fall sambon och jag pyton.
Och då borde även myrorna känna sig en aning hängiga kan man tycka.
Men döm om min förvåning när vi till kvällen skulle stänga igen för att åka, hittade en livs levande myra travandes över golvet.
-Okej! tänkte jag.-Kryp där du så ses vi nästa vecka.-Då du myran, då blir det KRIG!!!!!
Godnatt!

Inte skulle väl jag gå vilse heller??!!

Igår var jag med jobbet på en resa till Rosendahls slott och trädgård.Vi gör alltid en resa på våren för att  avsluta terminen.Medelåldern är rätt hög på de damer och herrar som följer med.Gårdagen förflöt utan några större missöden som tur var. Värre var det för fyra år sedan när vi gjorde en resa till slottet inne i Stockholm.Några av våra damer som var med den gången hade svårt att gå så några ur personalen var med som extra "ben" till dessa underbara kvinnor.Jag fick mig tilldelat en dam som jag tog under armen och lotsade runt på slottet. Vi hade väldigt trevligt när vi gick runt och tittade på drottning Silvias klänningar.Efter en stund var det dags att ge sig av till det ställe i gamla stan där vi skulle intaga dagens eftermiddagskaffe.
Alla skulle gå i samlad trupp.
-Tar du täten ,frågade min chef.
-Det går bra det ,svarade jag och tog min tant under armen
-Men du är helt säker på att du vet vad vi ska göra? försäkrade sig chefen.
-Ja visst.-Ta det bara lugnt.-Läget är under kontroll.
I sakta mak började jag och damen att ta oss framåt. Det gick hur bra som helst, en stund.Hurt det gick till vet jag inte ,men när jag vände mig om för att försäkra mig om att alla var med fick jag en chock.
Inte en tant som jag kände igen på flera kilometers avstånd. Inte någon chef heller för den delen.
-Inte drabbas av panik nu, tänkte jag.-De måste vara i närheten, absolut i närheten.
Men icke sa nicke.Inte någonstans på vägen bakåt kunde jag urskilja ett enda ansikte som var bekant.
-Har vi tappat bort oss? undrade damen.-Jag kan inte se någon av de andra,fortsatte hon med orolig röst.
Nu började jag få lite små panik. Vad skulle jag göra med denna stackars dam helt ensam i Stockholm.
-Ingen fara! försökte jag intala både damen och mig själv.
Hur skulle jag göra? Jo ringa förstås! Att jag inte tänkte på det direkt.Upp med telefonen och fram med kontaktlistan. Men va nu?! Inte ett enda nummer till någon av de som var med på resan.
-Elisabeth, sa damen, jag börjar bli lite trött i benen. -Är du säker på att du vet var vi är?
Nu måste jag erkänna att jag inte lyssnade på henne, för min hjärna gick på högvarv. Kontoret! Jag ringer kontoret! -Sophia! ( Jag vände mig bort och viskade i luren)-Du måste ringa Christina och be henne ringa mig. Jag har gått vilse!
-Vilse! Du lyckas då med allt Bettan.-Jag ringer henne direkt.-Ta det lugnt bara!
Jag vände mig om igen till "min" dam.Hon såg rätt så trött ut.
-Nu går vi oss sätter oss här utanför glassbaren,sa jag och fick ner tanten på en bänk utanför en glassbar där de stod och gräddade strutar.Telefonen ringde och jag gick iväg en bit för att svara.
-Var är ni? Vi har letat överallt efter er! Stå still där ni är så kommer vi! Stå Still!!!!
Jag hann inte få en syl i vädret.Christina ,som hade ansvar för hela gruppen var väldigt upprörd i luren.
-Okej, jag sitter still på (Gatans namn som jag inte kommer ihåg nu).-Vi väntar här!
Efter en bra stund dök de andra upp.Vilken lycka att se dom komma efter vägen.
-Men Bettan,sa Christina när hon kom fram. -Du sitter ju utanför cafèt där vi ska fika.-Jag tyckte att du sa att du gått vilse.-Kom nu så går vi in och dricker kaffe,sa hon och föste in hela gänget genom dörren.
Kvar utanför stod jag. Ensam.
-Jag kanske är som djuren, tänkte jag.-Inbyggd GPS.-Hittar överallt fast jag inte visste det förut.
-Tänk vad jag är bra!  Jag öppnade dörren och gick in på fiket.Därinne satt våra damer och herrar, skrattandes med kaffe kopparna i handen." Mina" rara tanter."Mina" roliga gubbar!
Godnatt!

-Saga är sjuk mamma!! Ta febern!!!

Visst är det trevligt med sol och värme.Att få ta ett dopp i poolen innan kvällsmaten.Det är ljust långt in på små timmarna.Allt det där är ju bra,men sen kommer natten. Sovrummet har helt plötsligt förvandlats till ett värmeskåp. Det är varmt och klibbigt.Täcket åker av, och man ligger där och vrider sig fram och tillbaka.
Lilla Saga lider av denna värme mer än oss andra.Varje morgon när mamma Linda ska väcka henne tittar hon upp och säger:- Jag är så sjuk, mamma.-Ta febern!
Sen ligger hon kvar i sängen tills Linda provat febern på henne minst fyra fem gånger.
-Du har ingen feber, försöker Linda säga,men inte tror den lilla damen på det heller.
Med stor dramatik och inlevelse släpar hon sig ut i vardagsrummet för att ta plats på golvet framför tv:n.
-Saga är sjuk,säger hon igen.-Mamma ta febern! Samma procedur upprepas igen. Linda tar febern på henne flera gånger med samma resultat som förut.
-Nej Saga, säger hon, du är inte sjuk!
Saga suckar och sätter sig upp.Till slut accepterar hon situationen,äter frukost och åker till dagmamman.
Igår åkte pappa Stefan in till stan och investerade i en portabel aircondition. Så i morgon får vi hoppas att Linda slipper ta febern på lilla trollungen!
Godnatt!

Bygga pool!!

När sambon började prata om att bygga en pool ruskade jag bara på huvudet.Vad skulle vi med en pool till?
Det är ju aldrig mer än 10 grader i en sån.Min kropp behöver minst 35-40 för att trivas.
-Nu ska vi inte ha en liten plaskpool, förklarde sambon utan en riktig stor pool.-En pool med riktigt reningsverk och kloor, precis som på ett badhus.-Tänk dig här framför huset, fortsatte han, en stor pool med trädäck runt där vi kan ligga och sola ,dricka lite öl och ha det allmänt mysigt.
Hm! Öl vet jag väl inte direkt,men ett glas fanta är ju gott,tänkte jag och försökte visualisera poolen med tillhörande trädäck framför mig.
-Är det inte mycket jobb med en sån stor pool, undrade jag?
-Nej det är det som är vitsen med att bygga en stor pool, svarade sambon.
Ja just ja! Nu fick jag en trevlig syn på min näthinna, nämligen en "poolman". Kanske en brunbränd muskelös snygging i badbyxor (av den minsta modellen) som gick runt och städade poolen leendes med bländvita tänder. Jisses! Jag måste ringa Marie direkt.
-Jag har redan kollat upp alllt det om skötseln. -Det blir en baggis för mig att gå runt i solen och hålla rent i poolen,forsatte sambon.-Hur lugnt som helst!-Jag lovar!
Jaha ja,Nu sprack den drömmen.Nu är det ingen idè att ringa Marie längre i alla fall.
Redan nästa dag hade sambon börjat förbereda tomten framför huset. Tre äppelträd sågades ner och en grävskopa kördes in på tomten.
-Låt han hålla på ,sa jag till Linda.-Nu åker vi till en riktig pool inne i stan och badar med ungarna.
Vi packade in barn, mat ,fika ,badkläder, filtar och gud vet allt i bilen och åkte iväg.
När vi kom fram var det nästan 30 grader varmt i skuggan.
-Nu ska det bli skönt med ett svalkande dopp,sa Linda .
-Verkligen ,svarade jag, och kånkade ut allt ur bilen.
När vi kom in på området med tre olika stora pooler(först fick vi betala en hutlös summa pengar för att komma in) upptäckte vi att det var precis tjockt med folk därinne.Gräsmattorna var proppfulla med solande föräldrar,skrikande barn,matrester mm.Inte en enda fläck var ledig.Vi fick till slut tag på en liten plätt där vi kunde sätta ut en filt.Med risk för livet så tog vi oss ner i en mellanstor pool.Där stod vi helt stilla med barnen för att inte bli dränkta av någon finnig tonåring som skulle dyka just där.Efter en timme gav vi upp och åkte hem.Ingen av oss sa något på hemvägen, men vi tänkte nog samma sak båda två.Nämligen att sambon kanske hade rätt i alla fall.Borta bra men hemma bäst.
Nu har vi haft våra fina pool i snart tre sommrar. Vi är helt själva om solstolarna, ingen trängsel vid toa, ingen jobbig glasskö, bara lugn och ro.
Så även om jag har svårt att erkänna det, så måste jag nog det nu. Sambons idè om att bygga en pool hemma var faktiskt en strålande idè!
Godnatt!

Fy vilket tråkigt skvaller!

Hela dagen har jag och Linda väntat på att få höra om alla skandaler och romanser från Big Brotherfesten.
Linda som dessutom är insatt i det hela hade tusen och en frågor om alla deltagarna . Äntligen skulle hon få de sista pusselbitarna. Trodde vi ja!
När Sandra äntligen dök upp började Linda sin stora utfrågning, medans jag själv satt bredvid och skaffade information till er kära läsare.
-Men vad gjorde alla nu då? undrade Linda och satte sig till rätta på stolen.
-Gjorde och gjorde,svarade Sandra.-Det var väl ingen som gjorde något speciellt.
-Lägg av nu,sa Linda .-Klart att det gjorde.
-Nej tyvärr, svarade Sandra.-Det var hur lugnt som helst.
-Jaha du, sa jag besviket.-Och vad tycker du att jag ska skriva på min blogg ikväll då?
-Precis som det var,svarade Sandra.- Nämligen hur lugnt som helst.
-Du är ingen bra minglare, inflikade Linda.-Det hade varit mycket bättre om jag hade fått gå på festen.
-Något litet skvaller hade jag nog luskat fram, så det så!
Sandra tittade på oss, flinade lite och lutade sig fram.
-Okej, sa hon.- Det här är mellan oss tre bara.
Linda flyttade på sin stol så nära Sandra som hon kunde.Jag hängde på.
-Jo, sa Sandra. Nog finns det lite skvaller alltid. Utan att nämna några namn (nu viskade hon nästan)
så var det så att några av deltagarna "delade" rum över natten.-Jag såg när de kom ut på morgonen.
-Linda, du vet nog vilka det gäller, eller hur?
Linda såg alldeles salig ut. Äntligen hade hon fått den sista pusselbiten. Nu kände hon sig nöjd!
Godnatt!!

Sms från Sandra" Jesper har fått Gurkans keps"

I går kväll var Sandra med på Big Brother finalen live.BB är väl inte direkt ett tv-program som sambon och jag brukar se, men Sandra och Linda har följt människorna i huset under hela tiden som de har varit inlåsta.
Sandra är ju dessutom kompis med en av deltagarna, nämligen "Gurkan". En rolig kille från Västerås som ploppar upp i tv-rutan lite då och då i olika program.När vi var nere i Göteborg ringde han och bjöd med Sandra till finalen.Tyvärr hade Sandra vrickat foten i en karusell på Liseberg så hon tackade nej först.
-Är du inte klok! utbrast Linda när hon fick höra talas om inbjudningen.
-Jag som verkligen följer det programmet kan gå istället om inte du kan! Mirakulöst nog blev Sandra så bra i foten att hon kunde åka till Stockholm  i alla fall.
- Jag har en plan, sa Sandra när vi satt på tåget på väg hem igår.
-Jag har mina tofflor på mig ända tills det är dags att precis gå in, då sätter jag på mig högklackat.
-Sen sitter jag still tills det är slut. Bra va?!
Linda svarade inte utan gav Sandra en väldigt avundsjuk blick istället.
När vi kommit hem  och börjat packa upp kom ett sms från Sandra.
"Kolla på tv:n ikväll.Jag sitter i publiken ihop med deltagarnas anhöriga så ni kanske kan se mig"
Sen var det en bild medskickat på henne där hon satt på läktaren och väntade på att tv-programmet skulle börja.
-Vi måste kolla på BB i kväll ,sa jag till sambon och började leta rätt på kanalen.
-Menar du allvar? undrade han. -Vi kan ju inget om det där programmet.Varför ska vi se det då?
-Sandra skickade att hon kommer att synas i publiken ikväll. Så nu måste vi se om vi kan få en skymt av henne.
Det avgjorde saken. Vi hittade kanalen och BB började. Där satt vi i soffan och stirrade efter publikbilder tills ögonen började värka.Inte såg vi henne för det heller.Programmet drogs mot sitt slut och fortfarande hade vi inte sett skymten av henne.Nu var det bara två killar kvar i huset. Tvåan gick ut och nu var det bara vinnaren kvar.
-Har du sett henne? undrade sambon.
-Nej inte än och nu är det snart slut. Precis då ropar de upp vinnaren på tv och i nästa sekund visar de hans familj. Och där satt hon!!
-Där är hon ,skrek jag och flög upp ur soffan.-Där ,längst bak!!
-Var? Var? tjoade sambon och satte sig upp för att se bättre.
-Äh ,nu är hon borta ,suckade jag och satte mig i soffan igen. Det blev reklam och sen när BB började igen intervjuade de vinnaren och så visade de hans familj igen.
-Där! Där! Ser du? ropade jag till sambon.
-Ja nu ser jag henne jag också, svarade han. -Äntligen!
Efter två timmars tittande på ett program som vi inte fattade ett dugg av ,så fick vi i alla fall få se Sandra i HELA tio sekunder.
Efter finalen följde Sandra med på efterfesten.Sen fick hon bo på samma hotell som deltagarna.Idag skickade hon ett nytt sms."Jesper har fått Gurkans keps" och en bild med sig själv där hon stolt poserar i Gurkans keps.
I morgon har hon lovat Linda och mig alla detaljer om kvällen. Missa inte det!
Godnatt!!

Hem ljuva hem!! Sandra på Big Brother final!

Då var vi hemma nu då.Visst är det kul att vara borta några dagar ,men inget slår en egen säng, toalett och dusch.I Göteborg hade jag bara tillgång till dator en gång.Och när jag väl fick skriva så blev det så stressigt så jag glömde tala om vilka som var med där borta. Naturligtvis var vi iväg allihop, mormor, morfar ,Sandra jag ,sambon ,Jesper, Saga och de nygifta paret.Resan dit gick bra.Tyvärr hamnade sambon, Jesper och jag i ett annat hus än de andra.I det huset bodde alla backpackers. Fest hela natten lång var deras motto.
På natten mellan Fredag och Lördag vaknade vi av att det stojades i korridoren utanför vår dörr.Arg som ett bi for jag ur sängen.-Nu jäklar får det vara nog! skrek jag och slet upp dörren från vårat rum ut i hallen.
Utanför stod ett gäng töser och pratade och skrattade. -Vi försöker faktiskt sova här inne,ryade jag till dom.
-Det finns barn som vill sova!!Töserna tittade förskräckt på mig, där jag stod med håret på ända, mascara långt ner på kinderna, i trosor och linne.
-Oj förlåt! utbrast dom.-Vi tänkte inte på det. Sen försvann de illa kvickt,krakarna. Hoppas de kunde sova sen efter den chocken!
Vi har även åkt med paddanbåten, gått på Liseberg,shoppat och varit på Universeum.
Tiden går fort när man har kul, och i dag var det alltså dags att åka hem igen.
På tågresan ner blev Stefan kissnödig,vilken man blir ibland.Eftersom han bara åker tåg en gång om året så är han inte så haj på det där med moderna toadörrar.Man trycker på en knapp på utsidan för att öppna dörren och sen på en annan inne på toa för att stänga. Sen är det bra om man låser dörren också.
Vilket Stefan inte gjorde.Efter en liten stund öppnades dörren. Och där står stackars Stefan.Utanför sitter ett gäng med tjejer.Jisses vad de fick roligt.Stefan gjorde allt som stod i hans makt för att stänga dörrskrället igen ,och efter en lång stund lyckades han.
Nu på hemresan var han väldigt noga med låset. Undrar varför? 
Halvägs hem idag blev mormor och morfar kaffesugna. Mormor travade iväg till kaffeautomaten och fick fram två koppar kaffe. Med djup koncentraion gick hon sen tillbaka till våra platser, för att ramla precis när hon skulle kliva in i våran kupè. Det flög kaffe överallt därinne. Två koppar kaffe blir en stor mängd kaffe när det rinner ut på ett golv. Mormor klarade sig bra.Lite blåmärken på knäna bara.
40 servetter och ett nytorkat tågkupègolv senare så fick de äntligen var sin ny kopp med kaffe.
Att mormor ramlade från början var för att tåget tvärnitade  med ett ryck.
En annan sak som hände var att polisen stannade tåget på en av stationerna vi passerade. De letade efter en kille som de hittade och tog med sig i polisbilen.
Ja mycket kan hända när man är ute och far.
Sandra fick vi inte med oss hem. Hon fortsatte till Stockholm för att vara med på Big Brother finalen.
Så nu bor hon på hotell med alla deltagarna från årets säsong.Efterfest blir det väl också kan jag tro.
Välkommen hem i morgon istället Sandra!
Godnatt!!

Göteborg here we come!

Nu har jag lyckats få tag på en dator så jag kan slänga ut några rader.
Vi är alltså hamnat i Göteborg på bröllopsresa med Linda,Stefan och Saga. Vi det är mormor, morfar, Jesper och jag.I går tog vi tåget vid två-tiden.När vi kom ner på stationen dök Sandras kompis "Gurkan"  upp (känd från värsta bilföraren och Robinsson och senast Big brother.)Sandra hade ordnat så han skulle överraska Linda och Stefan med kebab men det var bättre med sallad tyckte Gurkan. Så han hade köpt tre olika sorter som vi fick dela på.Tack för det Gurkan!
Idag har vi varit på universeum och nere på stan.
Det roligaste Saga vet med att vara här är att åka spårvagn.
-Nu stannar vi! Tjoar hon varje gång spårvagnen stannar.
-Nu kör vi!! Skriker hon när vi stannar. Det finns inte någon i vagnen som kan missa en hållplats när Saga är med och styr och ställer.
Nu sitter vi i köket på vandrarhemmet och spelar kort, fikar och äter jordgubbar innan det är dags för dusch och säng.
I morgon blir det Liseberg och paddanbåten.
Vi tar väl spårvagnen så Saga kan leka konduktör i morgon också!
Godnatt!!

Bröllopsresa!

Stängt på grund av bröllopsresa!!!!!
Godnatt!!!!

Har Saga sökt bygglov??

Det finns ett litet hus nere i byn. Ett litet hus som är gult, grönt och rött.
Naturligtvis är det Sagas lilla hus.Hon fick det i födelsedagspresent av moster Sandra.
Där har hon i princip flyttat in nu.
-Mommo kom in ,sa hon till mig när jag var där och hälsade på.
Jag tittade på huset och insåg snabbt att jag skulle få problem med att ta mig in.
Men inte kunde jag motstå detta lilla söta yrväders inbjudan. Jag kröp ihop på altan golvet, vek ihop kroppen till ett V och baxade in så mycket av min något osmidiga kropp, som jag kunde.
Det gick ganska bra.
-Vilket fint och mysigt litet hus du har fått Saga,sa jag medans jag försökte sträcka lite på benen för att inte få sendrag.
-Men mommo det är inge golv,svarade hon, jag vill ha golv!
Nu började benen domna bort så det var dags för mig att krypa ut igen kände jag.
-Hon vill ha golv i huset, sa jag till Linda när vi satt i köket och pratade.
-Köp en matta eller en pressening och lägg i botten så är det skönare för henne att sitta därinne och kuckelura, gav jag som förslag.
-Det där får Stefan fixa, svarade hon.
Tiden gick och för några dagar sen så var jag åter på besök hemma hos dom.
-Mommo,ropade Saga när jag kom, jag har fått golv!
-Va kul,svarade jag.-Kom och visa mormor hur det blev.
Saga struttade framför mig hela vägen ut till altanen.Armarna flaxade i luften, och håret flög som en virvelvind runt ansiktet.
När vi kom ut på altanen såg jag golvet som hon var så stolt över. Och jag kan förstå varför.
Pappa Stefan hade varit i den stora trävaruaffären och köpt riktigt virke. Sen hade han snickrat ihop ett golv som minsann inte gick av för hackor.
-Det var ett rejält golv, sa jag till Linda.-Är ni säkra på att det inte behövs bygglov för det där ?
Ja ja, nu blåser i alla fall inte det lilla huset bort för henne. Och jag vet vem jag ska ringa när det är dags för någon form av bygge hos oss !
Godnatt!

Äter tvättmaskiner strumpor??

Nog är det väl konstigt? Det här med strumpor och tvättmaskiner. Eller är det bara hemma hos oss som det försvinner strumpor? Hur jag än beter mig så är det alltid några strumpor som inte har någon make när det är dags att vika ihop den torra tvätten.
Idag när jag omsorgsfullt plockade ihop den torra tvätten,tittade jag extra noga efter om jag skulle se ett omaka par.Men ,nej det såg bra ut ,ända tills det var dags att para ihop dom för att läggas i respektive lådor.
En svart, och en brun strumpa var alldeles själva kvar på botten av korgen när jag var klar.
Jag tog upp dom ,vände och vred på dom en stund för att sen besluta mig för att para ihop de omaka paret och snabbt lägga dom i sambons låda. Det är nämligen oftast hans strumpor som försvinner i maskinen.
Har jag tur märker han inget.Men tyvärr upptäckte han det redan nu ikväll när han duschat och gick för att hämta rena kläder efter jobbet.
För en tid sedan började vi sätta ihop strumporna när vi lade dom i tvättkorgen. Sen stoppade jag in dom i maskinen, och då var det fotfarande ett par, och sen särade jag på strumporna inne i maskinen.
Nu skulle det väl i alla fall inte bli fel, tänkte jag när jag stängde luckan till tvättmaskinen.
Trodde jag ja! Likt förbaskat så fattades det en strumpa vid ihopplockningen.
Jag stoppade in huvudet i maskinen.Synade alla skarver och vrår.Kollade alla slangar, tittade bakom och ovanför, men utan resultat.Borta!!
Striden står mellan mig och maskinen.Tyvärr måste jag erkänna att tvättmaskinen vinner.Var strumporna tar vägen har jag ingen aning om , men någonstans finns det en stor hög med omaka strumpor.Frågan är bara var??
Godnatt!

Bröllop timme för timme, minut för minut!!!

Som ni märkte så fanns det inte någon tid över för ett  inlägg här på bloggen igår.Men nu mina vänner , här kommer alla detaljer från gårdagen !
6.30 Klockan ringer.Dags att vakna till. En snabb frukost.Plocka ihop alla kläder och ut till bilen.
7.30 Möta upp min mamma på Ica Hälla för att handla det sista.
8.30 Brynolf Bagare. Hämta bröllopstårtorna och tillhörande ställning.Sakta,sakta körning till lokalen.
9.00 Mamma och jag plockar ihop buffèn. Lägger upp frukter,ordnar med rosor till borden och till blomsterbågen runt brudparet.(vi gjorde en egen båge av två kraftiga björkar som vi satte i vatten,spände fast i bordsbenen, och sen böjde ihop dom med varandra.Billigt och snyggt alternativ!)
11.00 Till mamma där vi hade "sambandscentral". Stefan ,Saga Jesper och sambon var redan där.En macka till lunch på stående fot och sen in i duschen.Sminkning, hårföning ,på med kläderna och börja vänta.
13.30 Linda anländer till sällskapet.Hon har varit hos Martina Lindgren ( en ung lovande stylist ) och fixat naglar, hår och smink. Saga rusar till dörren när Linda kliver in.Tvärnitar, stirrar på sin helt oigenkännliga mamma och säger:-Mamma, du är en kung! -En vacker kung!
-Mamma är ingen kung,säger jag och skrattar.-Mamma är en drottning! Hon funderar en stund. Skiner upp och säger:- Ja mamma är drottning för hon har en snippa.-Kungar har snopp!
14.00 Sandra anländer.Hon hjälper till att smycka Linda och Saga.
14.15 Nu börjar det bli bråttom.Klänningen ska snöras på.Alla springer om varandra. Ropar och tjoar.
Skrattar och tappar bort saker. Mitt i allt detta står Linda.Vacker som en sommardag,lugnt och stilla.
14.30 Bilen kommer.Marie har fått låna en Mustang cab av Torbjörn"Tebbe" Johansson.
14.45 Avfärd till kyrkan!
14.55 Framme vid kyrkan.Där väntar Anders,bestman.Blommor ska fram.Sättas på kavajkragar.Linda ska ha sin fina bukett från Lindqvist blommor i Hökåsen Västerås.Stylisten Martina står redo med hårspray och smink. Jesper tränar på att gå långsamt med Saga i handen.Sen är det dags! Vi går till kyrkan i samlad trupp.
15.05 Lite försenade rusar sambon och jag in i kyrkan.Bakom oss utanför dörrarna står brudparet och dess följe.Klockorna börjar plinga och efter en stund öppnar Sirpa Lundqvist,vaktmästare dörren.Jag tror inte att jag var ensam om att få gåshud.Jesper och Saga var så fina. De gick in först framför brudparet och Jesper hade precis rätt steglängd.Saga var djupt koncentrerad. I handen hade hon sin lilla vackra bukett.Efter Linda och Stefan gick Sandra och Anders.Prästen Kerstin Almegård ledde vigselgudtjänsten. Saga blev lite rastlös efter en stund.Hon började gå runt framme vid altarringen.När hon tittade åt mitt håll så viftade jag med hennes nalle och då kom hon till oss och satte sig. Per "Pelle" Johansson var deras solosångare.
 När han sjöng sista balladen Kärleksvisan, då var inte ett öga torrt. Vilken röst.Han är suverän!
Kerstin Wallqvist Jonsson spelade orgel och piano.
15.55 Utgång till låten Änglagård. Havre kastning och hurrarop till brudparet.
16.05 Avfärd till festlokalen.
16.20 Skål och välkommna.Hurra för brudparet och skålande i champagne.
17.00 Buffè! Vi hade grönt,pasta,potatissallad,frukt,fisk,räkor,bröd,ost  mm. Fisken,som Jesper fångat, gick åt direkt.
18.00 Alla proppmätta.Maten räckte, mamma och jag kunde andas ut!
18.30 Uppspelning av sången som Linda sjöng in på möhippan.Succè!
18.35 Mingel.Kaffet börjar bryggas.Baren tjuvöppnar.
19.00 Bröllopstårta!!Alla fram med kamerorna.Rena papparazzi stämningen.Supergod tårta!
19.45 Stefan spelar upp sin överraskning till Linda.Ett bildspel med kort bara på henne till låten " Just the way you are" med Bruno Mars.
19.55Nu öppnar baren på allvar och drinkar serveras på löpande band av Jocke Sandra Johanna.
20.30 Bröllopsvalsen. Till låten från melodifestivalen med Simon Forsberg "Tid andas".
20.35 Dansen kommer igång!
Härifrån så minglar alla med alla.Det är en kanonstämning och alla verkar trivas.
Vi hade en lek med brudparet under kvällen. Herr och Fru. Idèn tagen av tv -programmet med samma namn.
Det ledde till många trevliga skratt ska ni veta.
Kvällen förlöpte alldeles för fort.Det dansades och skålades hej vilt. Jesper kom igång han också.Mitt i natten hittade vi honom mitt på dansgolvet, dansandes för fulla muggar ihop med gästen Danny.Jisses vad kul han hade!
02.30 De sista gästerna tackar för sig och försvinner iväg i taxi.Jesper slocknar på en soffa och sambon och jag städar undan.Linda och Stefan ser trötta men lyckliga ut, och börjar plocka ihop alla presenter de fått under kvällen.
03.30 Hemma! Sängen ser väldigt inbjudande ut.
Innan jag somnar tänker jag tillbaka på dagen/kvällen. En bröllopsdag som har gått helt i romantikens tecken.
Fötterna gör sig påminda under täcket, ömma efter dans och spring. Nu är det över.Allt planerande, fixande,pysslande,handlande.Förberedelser som är roliga men samtidigt lite nervöst att allt ska klaffa.
Det känns lite tomt nästan.Jag vänder på mig i sängen. Men  nu är det bara att ladda om för nästa grej som ska hända. Linda Stefan Saga Sandra jag Jesper ska på bröllopsresa.Ja ,jag förstår att det kanske låter lite lustigt att vi ska med. Men vad då? Inte kan det väl bli något kul utan oss? Eller hur??!!     :)
Godnatt!!!!

Tack till alla som var där och gjorde Linda och Stefans fest till en super duper trevlig tillställning!
Tack till Sirpa,Kerstin,Pelle,Kerstin för en romantisk vigselgudtjänst i kyrkan!
Tack till Anita på Lindqvist blommor för den vackra brudbuketten, buketterna till tärnorna och till bestman!
Tack till Brynolf Bagare Hälla Västerås för vänligt bemötande och en jättegod tårta!
Tack Marie för att du ställde upp och körde brudparet och tack till Tebbe för att vi fick låna din fina bil!
Tack till Martina Lindgren för den fina håruppsättningen och makeupen!
Tack Anders , Sandra,Johanna,Jocke! Det där fixade ni bra!!!   :)

I morgon är det BRÖLLOP!!

Oj oj ! Idag har det varit stressigt.Det tog nästan 9 timmar att ställa iordning lokalen med bord,blommor,dukning,egenhändigt ihopsnickrad blomsterbåge över brudparet mm. Sandra och jag har jobbat hårt hela dagen.Eftersom Sandra är modern så har hon naturligtvis en Iphone. Med den har hon tagit kort och dokumenterat vårat pyssel under dagen och sen lagt ut på FB.
Om vi får säga det själva så blev det kanonbra, vårat pyssel och plock.
Nu hänger våra kläder i hallen,den sista maten ska inhandlas/hämtas i morgonbitti.
Så nu säger jag tack för ikväll och tar mig lite skönhetssömn. Morgondagen blir lång och rolig så jag måste vara utvilad.
Godnatt!
PS. Lycka till Stefan och Linda på eran stora dag DS.

2 dagar kvar till dagen B!

Ikväll är jag trött. Vi har varit och handlat mat (inte allt) godis drickor mm. Sen började vi att ställa ut bord och stolar.Hur vi hade tänkt när vi satt där hemma och ritade upp en sån fin karta över bordsplaceringen ,vet jag inte. Men en sak är säker i alla fall ,lokalen är mycket mindre än vad vi hade trott.Så nu har vi hållit på och möblerat halva kvällen innan det gick ihop sig. Att beräkna hur mycket mat som kommer att gå åt är jättesvårt tycker jag.Troligtvis så kommer det att bli en massa över, men det är bättre än att det inte räcker till.
Egentligen skulle jag behöva gå ut i skogen och börja såga björkris,men det får vänta till i morgon.
Sandra kom och hjälpte till en stund. (Saga blev sjövild av lycka förstås. Hon älskar sin Sandra :)  )
Hon berättade att hon varit och jobbat åt en kille som heter Per Lange kvällen före.
Han är någon sorts säljarcoach tror jag, och Sandra jobbade som värdinna på ett av hans föredrag.
När föredraget var slut och Sandra skulle gå till sin gamla Ford,som hon parkerat bakom knuten för att den inte skulle synas, så sade de andra som också jobbat under kvällen åt henne att komma.
-Vi ska till Gröna Lund nu.-Hoppa in så åker vi.
En rosa limo stod och väntade på dom.Och när de kom till Grönan så fick de varsitt VIP kort.
-Men då passade du väl på att åka riktigt mycket karuseller? frågade jag.
-Nej bara en ,svarade hon.-Jag tror jag börjar bli lite till åren förstår du mamma.-Jag klarade bara av en sen var det stopp!
Efter besöket på Grönan blev de skjutsade tillbaka till sina bilar igen.
Sandra smög runt hörnet och startade sin älskade Ford och rullade iväg hemåt.
För vad är väl en Limo mot en gammal sliten älskad Ford.Nämligen inget!
Godnatt!

3 dagar kvar till dagen B!

Hur i hela fridens dar ska man vara skapt för att kunna ha en bh på sig utan axelband.Nu är väl inte mina behag något jag direkt går runt och skryter om, men ändå.Att det var så här illa trodde jag minsannn inte.
Idag var mamma ,Linda och jag ute på stan för att inhandla nya underkläder inför Lördagen.
Jag besökte tre olika butiker,provade en otal mängd med bh:ar och fick samma resultat varje gång.
Dessa stackars små "taxöron" passade inte in i en enda.
-Det kanske går att rulla ihop dom på något vis, tänkte jag för mig själv där i provhytten.
Men ack nej, bh:n halkade ner runt midjan och behagen rullade efter. Men skam den som ger sig. I den sista affären så fick jag till det. Ganska så bra i alla fall.Vit med vackra spetsar på kanterna.
Sambon har fortfarande inte köpt någon stass till helgen.Därför passade jag på att köpa med ett par byxor och en skjorta när jag ändå var ute och handlade.
Väl hemkommen tvingade jag sambon att prova det nyinköpta. Jisses vad jag är duktig. Han blev supersnygg.Nästan så jag blev lite nykär faktiskt.
Vi har,sambon och jag, suttit här ikväll och mixtrat med lite av varje till bröllopskvällen.
Tyvärr kan jag inte berätta vad just nu, men jag lovar att ge er en fullständig rapport på Söndag.
Om jag är pigg förstås!
Godnatt!

4 dagar kvar till dagen B!

Nu börjar det dra ihop sig. Lördagen närmar sig med stormsteg.Det mesta har vi under kontroll,men kläder till Jesper och sambon är ännu så länge inte inköpta.Sista minuten kan man väl tycka.
-Vad ska du ha på dig? frågade jag sambon vid matbordet. -Vet inte, svarade han.- Jag åker väl in till stan på Fredag eller Lördag morgon och köper något, kan jag tro.
Hujeda mig, jag blir alldeles svettig när jag tänker på det.Så där gör han jämt. Inget stress där inte, men resultatet brukar faktiskt bli hyfsat bra ändå. Själv har jag äntligen bestämt mig för den vinröda klänningen.
Med lite finjusteringar nertill så kommer den att bli perfekt. Jag är ju inte direkt den typen som stolpar runt i högklackat, men dagen till ära så ska jag ta mod till mig och spatsera runt i 5cm höga klackar. Inte någon hiskelig höjd om man är ung, men för mig kommer det att bli ett eldprov.
Stackars Jesper ska vi tvinga på skjorta och kavaj med finbyxor till.
-Men mamma,sa han en kväll, kan jag inte ha mina finjoggingbyxor istället? -Det är liksom mycket mer bekvämt ,tycker jag.
Linda som också var här vid det tillfället höll på att ramla av stolen hon satt på.
-Aldrig i livet! skrek hon rakt ut.-Mamma du sätter INTE på honom joggingkläder, lova det ?!
Syskonkärlek har tydligen ingen åldersgräns för strax därpå låg de i en hög och brottades om vem som hade rätt i frågan om klädsel.
Även om Jesper vann matchen ,så vann Linda frågan om kläderna. Det blir inte joggingdress i alla fall.
Idag har Sandra gjort iordning listan över det drickbara alternativen i baren under kvällen.
Hon har jobbat som bartender i flera år så för henne var det en baggis att slänga ihop lite smått och gott.
Linda har börjat packa ner allt som ska fraktas till lokalen där vi ska tillbringa kvällen.
Alldeles nyss fick jag ett mms från henne.
"Nu har jag varit och handlat det sista" stod det och under texten fanns ett kort på en stor papperskasse från ICA med, gissa vad, jo en liten trollunge förstås. Ett litet gulligt huvud stack upp över kanten på påsen.
Ett stort leende täckte hennes ansikte. Som vanligt när hon får göra ett "bus".
Godnatt!

5 dagar kvar till dagen B!

 I dag har Saga varit hos frisören för första gången i sitt tre-åriga liv. Nja kanske inte direkt första gången, för nog har vi försökt förut att få det lilla yrvädret att sitta still i frisörstolen.Men utan att lyckas.
Nu har hon ju emellertid hunnit fylla tre år så nu är hon "stor", enligt henne själv.Idag gick det alltså finemang med klippningen. Mamma Linda gjorde sig vacker hon också.Eller vackrare, för vacker var hon ju redan. När vi var på stan och provade ut en brudklänning för ett halvår sedan, så lovar jag er mammor där ute att inte ett öga var torrt när hon klev ut ur provhytten.Klänningen satt som om den var sydd enbart åt henne och ingen annan.Strasspärlorna glittrade ikapp med hennes vackra ögon och när hon snurrade runt
på golvet framför Sandra och mig så var det bara att plocka fram näsduken.
För en stund sedan pratade vi i telefonen med varandra.(Jag tror Linda är nervös för hon ringer minst en gång i kvarten utan att hon egentligen vill något, ha ha.)
-Nu har vi tränat på brudvalsen,sa hon.-Så nu ska vi nog slippa trampa varandra på fötterna, ha ha.
Det känns ju bra. För med Lindas bakgrundshistoria gällande skador på sista tiden så kan det ju vara skönt om hon klarar sig undan den dagen i alla fall!
Godnatt!  :)

6 dagar kvar till dagen B!

Idag har det varit en liten mellandag i planeringen av bröllop. Saga det lilla trollet fyller ju 3 år idag så det har mest varit kalas.Sjösättning av båten har vi hunnit med. Jag ,Linda ,sambon och Saga tog oss en liten tur till sjöss. Efter strandkanten naturligtvis.För det var flera grå moln på himlen, och ni vet ju vad jag tycker om det.
Men någon nytta har vi gjort i alla fall.Listan med spritsorter är skriven och beställd. Likaså bordsplaceringen .Den är också klar.I morgon blir det provdukning.
Anders är snäll och lånar ut sin stereoanläggning under bröllopskvällen. Så nu har vi börjat med att plocka ihop det mesta av det bästa i musikväg för att få en trevlig stämmning till gästerna.
Sandra dök upp idag här hemma.
-Kom och titta ,sa jag, på min nya klänning som jag ska ha på bröllopet.
-Klart godkänd,sa Sandra men tillade samtidigt -Nu har ju du och Saga nästan lika klänningar .-Va kul.
Nej men va nu då! Har jag köpt lika klänning som en treåring! Jaha, jag får sova på saken. Det är ju en vecka kvar så jag hinner väl kanske hitta en ny.Som inte är lik Sagas!
Godnatt!!

7 dagar kvar till dagen B!

Att hitta ett par spännen till Lindas hår har inte varit lätt.I flera veckor har vi letat nu. I affären Glitter skulle det finnas fick vi nys om.Med stor förhoppning styrde  vi kosan dit. Fyra gånger. Fyra veckor i rad.
Idag var vi där igen. -Tyvärr säger den rara tösen bakom kassan i affären .Den sändningen kom inte den här gången heller. Suck! -Nu ger vi upp på den här shopen ,sa jag och började fundera på att tillverka dessa spännen själv.
Av en händelse så gick vi förbi en hårstyling affär. Vi gick in och frågade flickan bakom kassadisken.
-Javisst har vi det ,sa hon och såg lycklig ut. Oj vad nära det var att vi kastade oss in bakom disken för att pussa och krama henne.Nu går det ju inte för sig att hålla på med sånt,så vi betalade helt lugnt och tackade för oss istället.
-Jag skulle vilja titta på en klänning åt mig, sa jag till Linda när vi kom ut på gatan igen.
-Nu? Det har vi inte tid med .Vi måste fixa klart allt annat först.
-Ja men,försökte jag säga lite fint, jag skulle vilja ha en klänning till bröllopet.
-Till bröllopet? Men du har ju redan köpt två olika klänningar .Ska du ha en till??
-Dom klänningarna känns inte så bra.Vi kan väl titta lite i alla fall.Snälla??!!
Eftersom Linda är en snäll och rar liten dotter så gick hon med på det till slut.
I första affären ,Rigolo, hittade jag en super cool balklänning i vinrött . Den passade perfekt.
Mannen i affären var väldigt trevlig och hjälpsam. Han skojade med Linda om att hon var nervös och sen vände han sig till mig och sa:-Storasyster är väl också nervös förstår jag?
Klart jag köpte klänningen efter den komplimangen .Så mina vänner, nu har jag tre klänningar att välja på.
En blå,en gul och en vinröd. Svårt val. Men den sistnämnda ligger klart bäst till!
Godnatt!

8 dagar kvar till dagen B!!!!

Idag har jag varit hos Annbritts hårstuga.Min utomordentligt duktiga frissa. Man måste ju vara vacker på den stora dagen. Håret är nyklippt och blonderat.När jag kom hem och klev ur bilen stod sambon på trappen.
Eftersom jag kände mig så vacker gick jag fram och slängde lite snyggt med håret framför honom.
-Hm,har du varit hos frissan? undrade han.
-Japp,svarade jag. -Va tycks?  Han studerade mig en lång stund, harklade sig och sa:
-Har du aldrig funderat på att färga håret mörkt någon gång?
Vilken tur att vi inte är gifta.För då hade vi nog varit skilda nu.
Linda har varit här nu på kvällen. Vi har pysslat med det sista förberedelserna inför nästa Lördag.
Bla. har vi suttit och gjort små påsar med hela havrekorn i. Påsarna ska delas ut till gästerna och sedan kastas på brudparet. Vi klurade länge på vad vi skulle fylla våra pyttesmå påsar med. Linda är ju allergisk mot frön och nötter, och ris är ju farligt för fåglarna.( Det sväller i magen om de äter av riset och sen kolar dom vippen). Men så kom vi på att hela havrekorn måste vara det bästa alternativet.Fåglarna kan mumsa i sig utan att det är farligt och Linda behöver inte gå runt med andnöd och uppsvullet ansikte hela kvällen.
Sambon kom in medans vi satt där på golvet framför tv:n och klippte, fyllde och knöt vinröda snören om påsarna.
-Vad är det där?undrade han och pekade på den allt mer växande påshögen.
-Det är havre som gästerna ska kasta på oss när vi kommer ut från kyrkan, förklarade Linda och lade till ännu en påse i högen.
-Va? Ska vi kasta påsar på er? sambon såg väldigt fundersam ut.
-Nej naturligtvis inte,suckade Linda till svar.-Man ska knyta upp påsen och ta ur havren.Sen ska man kasta havren bara.
Sambon log och satte sig i soffan.Efter en stund sa han:- Jag tänker i alla fall kasta hela påsen.
-I alla fall på Stefan.-Han har ju snott min dotter.Ha ha ha!
Jag reste på mig och plockade ihop alla påsar i en kartong. -Jag måste komma ihåg och säga till toastmastern att inte ge sambon någon påse.Med hans humor vet man aldrig hur det kan sluta!
Godnatt!