lördag 30 april 2011

Valborgsmässoafton!

Idag blir det ingen blogg mina vänner,återkommer imorgon!Istället blir det fest eld fyrverkeri.
Vintern rasat ut............!
Godnatt!

fredag 29 april 2011

Skulle jag vara avundsjuk på Hanna??!! .....okej, kanske lite då.

Tänk vad det måste vara kul att kunna sy sina egna kläder.Min jobbarkompis Hanna (hon är inte bara jobbarkompis hon är också min väninna,som de sa i en gammal reklam för hundra år sedan) hon kan sy allt verkar det som.I vintras gled hon in på kontoret,ställde sig framför mig och snurrade lite galant runt på golvet.
-Jag sydde en kappa igår, säger hon som om det inte var något märkvärdigt.-Vad tycks? undrar hon.
I det här läget börjar jag fundera på om jag snabbt ska komma på en ursäkt för att få lämna rummet,eller säga sanningen ,nämligen att kappan är skitsnygg.
-Jag fattar inte hur du gör? säger jag uppgivet. -Hur bär du dig åt?-Den är ju helläcker!
-Äh, svarar hon, jag hittade ett mönster som jag ville prova bara.
Inte nog med det! Ni skulle sett alla fina kruseduller hon lyckats dekorera kappan med.Medan Hanna har" typ" 5 symaskiner ,så har jag bara en.Sist jag skulle sy en gardin så gick den inte igång.
-Vad har du gjort med maskinen?undrade min pappa när han fick hedersuppdraget att fixa till symaskinen.
-Inget,svarade jag ,det är väl det som är felet skulle jag tro .Den har väl rostat ihop.
Och mycket riktigt.Efter en rejäl renovering så fungerade den igen.
Men att sy en gardin var inget bra uppdrag för mig. Det blev vint och snett,och efter flera timmars kämpande packade jag ner tyget i en kasse och ställde in den längst in i garderoben.Det finns ju faktiskt färdigsydda gardiner att köpa .Tack och lov!
Sist Hanna sydde sig en ny kreation var häromdagen.
-Jag ska på maskerad,sa hon ,James Bond tema.-Jag hittade en gammal guldfärgad julduk i källaren så jag sydde den här klänningen av den ,säger hon,och plockar fram en helt underbart guldfärgad sexbombs klänning.
Suck! Den människan har valt fel yrke,tänker jag för mig själv där jag sitter på min kontorsstol och tittar på henne när hon mannekängar.Nu sitter hon på tåget till Göterborg där festen ska gå utav stapeln i morgon kväll.Så Hanna,Om du läser det här nu ikväll så vill jag bara säga: Go girl you are so hot in that dress!!!!!
Godnatt!

torsdag 28 april 2011

Vita ben och ögonbryn som bor ihop!

Efter chocken av att se de vita benen sticka fram under shortsen, så passar det ju bra med dagens reklam som kom i brevlådan.Nämligen från Yves Rocher.Jag har bläddrat lite och upptäckt att brun utan sol finns i en mängd olika utföranden.Skimrande sommarben står det på en tub.Låter väl bra,kan tyckas, men sen finns det även en fuktighetsgivande lotion som man blir brun av också. Kanske det vore något för en torr gammal rynkig hud.Nja, jag tror faktiskt att det blir en flaska med spray.Det låter bekvämt tycker jag.Bara att spraya på en sväng så är det klart! Jag är lite lat när det gäller såna saker. Mascara är det enda jag smetar på lite av innan jag åker iväg till jobbet om dagarna.Plocka ögonbrynen är absolut inte min favoritsysselsättning,kan jag
tala om.In i det längsta försöker jag skjuta på det oundvikliga.Men när mina ögonbryn börjar få ett gemensamt boende ovanför mina ögon, då är det tyvärr dags. Med stor vånda tar jag fram pincetten och försöker att förbereda mig mentalt på den kommande pärsen.När jag väl är klar lackar svetten från pannan.
För många år sedan var jag hos en kvinnlig frisör. Hon undrade naturligtvis  om jag hade några speciella önskemål angående frisyren hon skulle se till att jag fick.
- Ja klipp inte luggen så kort för då syns det att jag inte nopprat ögonbrynen, sa jag lite skämtsamt.
Kvinnan stirrade på mig med en ilsken blick och fräste tillbaka:
-Jag kanske inte ska klippa på längden heller så slipper du raka dig under armarna också!
Behöver jag säga att det var den enda gången hon fick ett besök av mig.
Nu klipper jag mig hos en frisör här på hemmaplan. Hon klipper jättebra och har ett stort plus, nämligen HUMOR!
Godnatt!

onsdag 27 april 2011

Långtråkigt? Nej inte i min familj!

Lilla Saga åkte nyss hem.Ja inte själv förstås.Mamma Linda var ju med naturligtvis.För även om den lilla kavata damen gärna skulle köra bilen själv,så når hon ju inte upp med näsan över rattens underdel ens en gång.Hon har en vilja av stål den fröken.Bla. när det gäller blöjor.Hon vill inte sluta använda sina älskade blöjor.
-Men lilla gumman ,försökte jag säga idag, du är ju en stor tjej nu och stora tjejer har inte blöjor på sig.
Med en ilsken blick tittar hon på mig och säger:-Mamma sätta på mig trosa men inte jag ville.Små var dom.
-Ja,sa Linda, när jag satte på henne ett par trosor här om dagen så fick hon panik och påstod att de var för små.Sen åkte de av och hon sprang runt naken som vanligt.
Nu stod hon här i köket och skrek i den högsta ton som går att uppnå.
-Ja ha min blöjor!! skrek hon
Som vanligt för våra trummhinnors skull så fick vi ge oss och sätta på henne en blöja. Nöjd och belåten traskade hon ut på trappen och gick ner till dammen för att fånga sig en ödla.
Nu har de som sagt åkt hem och lugnet har lagt sig över vårat boende.
Sandra däremot som är kvar i Grekland fortfarande har haft ett jobbigt dygn.Igår när hon skulle handla i storstan hamnade hon mitt i en stor demonstration. Poliser och civila drabbade samman på gatorna i stan.
Det blev så bråkigt runt platsen där hon befann sig så hon blev tvungen att söka skydd i en liten brödbutik.
Utanför hörde de hur skyltfönster krossades och folk skrek ,sköt på varandra och kastade hemmagjorda
"bomber" omkring sig. I 2 timmar låg Sandra ,och de andra som också tagit skydd i affären, på golvet och gömde sig.Sandra var livrädd och trodde inte att hon skulle komma hem något mer. När det var som värst spelade hon till och med in ett" Hej då meddelande " på sin telefon till oss här hemma.
Men som tur var så lyckades hon ta sig ut och tillbaka till det hus hon bor i.Idag har hon varit på flygplatsen för att försöka flyga hem tidigare, men det var svårt så hon blir kvar en vecka till.
Nu har hon tagit sig till en annan stad som det är lugnare i. En stad där Alexander den store  gick i skola hos Aristoteles . De ni !
Som sagt i våran familj händer det alltid något så inte behöver jag ha långtråkigt inte!!
Godnatt!

tisdag 26 april 2011

Bilringar? Ska inte dom sitta på bilen?

Nu har den äntligen kommit! Våren. Och med den värme och sol.Humlorna surrar,myrorna har vaknat till liv och fåglarna kvittrar.Livet är toppen igen, tycker man ,om det nu inte var för att den bistra sanningen kommer att obönhörligen uppdagas.Nämligen vinterns frosseri på allsköns godsaker. Julmat och godis,drickor och nötter(fast det ska visst vara nyttigt har jag hört).Vintern är väl inte direkt någon favoritårstid, men visst är det bekvämt med stora tjocka koftor och termobyxor som döljer det mesta. Men hur gärna jag än vill ,så blir det för varmt att bära dessa plagg i 20 graders värme.
I helgen stod jag framför spegeln och tittade på min "vackra" figur. Sambon hade just påpekat att jag inte tränat på länge och att det kanske var dags för lite promenader med Linda igen.
-Tycker du att jag är tjock kanske? frågade jag sambon med en förnärmad ton i rösten.
-Nej inte alls! var han snabb att svara.Lite för snabb enligt min mening.
-Men ni brukar ju gå varje dag och nu var det ju ett tag sen och....  efter en blick från mig slutade han prata.
Hur han än förklarade så skulle han bara trassla till det för sig.Bäst för honom att hålla tyst.
Nu stod jag här framför spegeln som sagt och funderade.Ansiktet hade jag lyckats få lite färg i så det var klart godkänt.Jag drog av jeansen och satte på mig ett par shorts. Åh herregud vilka vita ben! Nästan så att jag blev bländad. Brun utan sol, tänkte jag, det får det bli. Men modellen var det väl inte direkt något fel på kunde jag konstatera.Då var det bara mittpartiet kvar då. Hugaligen! Fort av med tröjan och fort på med linnet. Men fast linnet var ett nummer för stort så kunde man ändå skönja vinterns frosseri i form av några bilringar ,vackert placerade runt midjan.Jag sträckte på mig,drog in magen och höll andan. Ja det blev faktiskt lite bättre.Sen är ju frågan om hur länge jag kan hålla andan utan att tuppa av.
Efter någon minut var det kört.Jag blev tvungen att andas. Plopp! Där var de igen .Bilringarna.
När jag efter ett otal försök att se smalare ut äntligen gav upp hade jag bara ett alternativ kvar.
Gilla läget och acceptera! Det är ju bara 6 månader kvar till Oktober och då kommer tjocktröjan fram igen.
Hallelulja!!
Godnatt!

måndag 25 april 2011

Väntetid? Ja men bara 6 timmar!

Jaha ja, då börjar den här dagen lida mot sitt slut. Än så länge är det lugnt, men i den här familjen kan man aldrig vara säker. Som sagt, igår var det lite turbulent ett slag. När vi vaknade i går morse berättade Linda att hon knappt sovit en blund på natten för handen värkte så mycket. Jag tog av hennes plåster och fick se ett väldigt infekterat sår.
-Jag svimmar jag svimmar,utropade Linda och vände bort blicken.
-Ja inte vill jag se i alla fall ,sa mormor och gick ut ur husvagnen.
Kvar blev lilla jag som inte hade något som helst val,för tvättas måste det. Jag satte igång med skrubben och Linda tjöt förstås. Då fick jag se det! Röda fina strimmor letade sig upp efter armen mot armvecket.
-Nä du,sa jag ,det här ser inte bra ut.-Du kanske har blodförgiftning.
-Absolut inte,svarade Linda.-Det är jättefint väder och jag är inte sjuk, så det så! Dagen gick och fram emot
eftermiddagen började vi packa ihop för hemfärd.Strimmorna på armen kröp högre och högre upp.
-När vi kommer till stan vill jag att du ringer till sjukan ,sa jag åt henne när vi satt och pustade en stund.
-Ja, det ska jag nog göra,svarade hon.-Har du sett blodförgiftning någon gång mamma?
-Eh, bara på Emil i lönneberga filmen,du vet när Alfred skar sig i fingret och Emil fick ta häst och vagn i snöstormen för att komma till doktorn,svarade jag.
-Samma här ,sa Linda.
Jag hann bara hem och in genom dörren när telefonen ringde.
-Jag måste in direkt till akuten mamma ,hörde jag Linda säga i luren. -Jag fick skäll av en syster som svarade för att vi inte åkt direkt. Oj då! Bäst att snabba sig nu,tänkte jag och kastade på mig en jacka och ett par skor.På akuten var det tjockt med folk. 6 timmars väntetid tyvärr,informerade en vänlig sjuksköterska oss i receptionen.Vi tittade på varandra och förstod att detta kommmer att bli en lång natt.
-Men, fortsatte hon ,vi kanske kan ordna en tid hos jourhavande så går det fortare. Det lät ju bra så vi satte oss i bilen och for iväg till nästa ställe .I väntrummet satt det en massa folk.De snörvlade och snorade.
-Typiskt! väste Linda, nu blir jag väl förkyld också! Efter en stund (lång stund) så tittade läkaren på såret.
-Kan vara brutet inuti, sa han medan han vände och vred på handen. Linda tuppade nästan av utav smärtan.
-Du får åka tillbaka till akuten och röntga handen,sa han till slut. Suck,bara att åka tillbaka igen då.
Det hade faktiskt minskat lite på folk i akutens väntrum när vi kom tillbaka dit. Efter röntgen och en ny doktors utlåtande slapp hon skena och bandage.En dunderkur med antibiotika sattes in och vi fick äntligen åka hem.
-Fy vad jag är trött,sa Linda och gäspade när vi satt i bilen på väg hem.-Tack för att du följde med och stannade kvar hela tiden mamma.
Jag tittade på henne, log och sa:-Jag är glad att jag slapp släpa ut en häst i snöstorm och spänna för en vagn mitt i natten i alla fall. Tack och lov för våren och en bra bil!
Godnatt!

Blodförgiftning är inte att leka med!

Ja mina vänner,jag får lov att erkänna en sak. Linda hade all rätt att åma sig igår när jag tvättade hennes sår i handen.För idag hade det tyvärr blivit blodförgiftning i såret.Flera olika strimmor strålade ut från såret upp över armen. Så nu är vi nyss hemkommna från akuten efter över 6 timmars väntan.KL är halv tre på natten så det blir utförligare beskrivning av våran vistelse på akutmottagningen i morgon. ( i dag)  Missa inte det !
Godnatt!

lördag 23 april 2011

Ett litet skrubbsår är väl inget att åma sig över, tycker jag :)

Idag är det påskafton.I morse väckte lilla Saga Jesper och mig.Hon ville att vi skulle följa med ut och gå påskkärring.Hon var jättegullig där hon stod i dörrhålet till våran husvagn iklädd hukle och förkläde. I handen hade hon en liten korg med kort som hon omsorgsfullt hade målat alldeles själv.
-Aldrig i livet att jag går runt och skämmer ut mig,sa Jesper. -Jag stannar här!
-Kan mommo fölla me Saga? säger den lilla söta jäntan och lägger huvudet på sned.
-Klart att jag gör ,svarade jag.Jag klädde på mig och så gav vi oss iväg.Linda, Saga och jag.Två häxor och en liten gullig påskkärring.Det blev succè naturligtvis.En sån liten söt"kärring" var det länge sen de hade sett.
Senare under dagen blev det påskäggsletning och en massa god mat på påskbordet.
Efter maten kände vi allihop att det var dags för en promenad så att maten fick sjunka ner på plats.
Saga tog sin lilla sparkcykel medan vi andra gick. Lite dåligt med fart tyckte Saga att hon hade så Linda skulle vara snälll och putta på lite. Naturligtvis så snubblar Linda på Sagas cykel och ramlar omkull. Saga och cykeln hamnar under Linda.Ett hjärtskärande skrik hörs och alla rusar dit för att se hur det har gått.
Cykeln klarade sig utan några större blessyrer,Saga skrubbade knogarna lite men Linda var det värre med.
Handen var uppskrapad och ena knät blödde. Nu vet ni väl vid det här laget vad som händer när det kommer blod i våran familj. Mycket riktigt så blev Linda vitare och vitare även den här gången, så sambon fick rycka in och leda henne till dass där jag tog över för att agera sjuksköterska.
Oj vad hon åmade sig och grät. Konstigt nog blev inte jag yrslig den här gången utan kunde plåstra om båda skrubbsåren i lugn och ro.
Nu har de gått in och lagt sig så det är riktigt fridfullt här nu.
I morgon funderar vi på att gå en långpromenad. Bäst att ta med sig första hjälpen väskan.Eller vad tycker ni?  :)
Godnatt!

fredag 22 april 2011

"Nr 2" på campingtoan!

Här sitter vi nu Jesper och jag i våran husvagn och myser.På bordet står en skål med alla möjliga sorters frukter, godiset spar vi till i morgon( kanske smakar vi en liten bit, vi får se)Visst är det lite primitivt att bo så här ,men vi har det mesta.Tv,dataspel,välfyllt kylskåp och naturligtvis datorn.Det enda som är lite bökigt egentligen är när det blir dags för toabesök."Nr 1" går väl an men när det kommer till"nr 2" är det värre.
Tänk att det ska vara så svårt. Nu tror jag inte att jag är ensam om detta "bekymmer".Linda är en av mina bundsförvanter med samma vånda.
När vi var i Hjo häromåret så blev det så småningom dags för ett besök på damrummet.
-Jag måste gå och pudra näsan,sa jag till Linda när hon kom över till våran husvagn.
-Hur är det med dig ? Måste inte du också gå? undrade jag.
-Jo,svarade hon.-Jag försökte tidigare men det kom en massa folk och stod utanför och väntade så det gick inte. Sagt och gjort .Gemensamt tågade vi iväg mot damtoaletten. Väl framme upptäckte vi att det var kö.Typiskt! Finns det något värre än när folk står utanför dörren,eller ännu värre, sliter och drar i handtaget fast de ser att det är upptaget.Jag var till läkaren en gång för många år sedan och då tog jag upp mitt lilla dilemma med honom.
-Det är väl inget farligt om någon hör att man släpper lite väder, sa han med myndig röst. -Försök bara att slappna av och gör det du ska . Slappna av! Med alla dessa damer som frenetiskt rycker och drar i dörren  och sen stannar kvar lutandes mot samma dörr, suckandes för att man aldrig blir klar.
-Jag har ett förslag,sa jag till Linda.- När jag var in förut så såg jag att det fanns handtorkar där inne.
-Jaha,svarade Linda och såg lite fundersam ut:
-När jag har gått in och satt mig så börjar du torka händerna i torken.
-Eh,jaha.Linda fattade ingenting.
-Då låter det så mycket om dom så då hörs det inte att jag sitter och gör 2:an förstår du, förklarade jag.
Nu sken Linda upp.Det var ju en bra idè. Jag gick in i ett av båsen och satte mig. Nästan direkt började en handtork att mullra.Tyvärr så gick det lite trögt i starten för mig så Linda sprang som en tätting mellan handukstorkarna därute. Till slut tröttnade hon och väste in genom min dörr:
-Nu får du vara klar mamma.Folk börjar stirra på mig här ute.Jag har torkat händerna så mycket nu så skinnet spricker.
-En liten stund till är du snäll,viskade jag tillbaka.-Snart klar ,jag lovar.
Som den vänliga själ hon är så fortsatte Linda att torka sina händer. När jag var klar och kom ut från båset sa jag :-Nu är det din tur.-Gå in du så börjar jag tvätta händerna.
Samma procedur upprepades igen,men nu med mig vid torkarna. När vi var klara och gick därifrån så såg vi hur de andra damerna tittade konstigt på oss.
-De tror kanske att vi har bacillskräck,sa Linda.
-Ja,svarade jag,eller att vi har någon form av tics eller någon annan lustig åkomma.
Lilla Saga däremot har inte dessa bekymmer.När det är dags att ordna med "nr2" så går hon åt sidan en stund och sen när hon är klar dyker hon upp igen för att få bli omskött.
Men det är klart. Hon är ju bara 3år.Så småningom hamnar hon nog i samma prekära situation som sin mor och mormor!
Godnatt!

torsdag 21 april 2011

Backa kärring och håll tyst!

Åh vad det är mysigt med husvagn.Våran vagn står på säsong.Alltså på samma plats hela tiden. I morse packade vi ihop våra saker Jesper och jag och styrde kosan mot "våran" camping.Bredvid oss står mormor och morfar med sin husvagn och lite högre upp i backen står Linda och Stefan med sin.Egentligen kan man väl tycka att det inte skulle vara speciellt lugnt med hela tjocka släkten inpå knuten, men det går faktiskt bra.
Själva husvagnslivet har legat mig varmt om hjärtat ända sedan tjejerna var små. Deras pappa och jag köpte en gammal vagn och första dagen på semestern gav vi oss iväg.Varje år likadant.Sen var vi ute och åkte tills semestern var slut.Alla som har kört någon form av släp vet ju att det är lite knepigt att backa. Man måste ju tänka tvärt om liksom.Är man smart kan man ju inhandla en sån liten vagn att man kan koppla loss den och med handkraft ställa den på plats. För av någon förunderlig anledning så stannar hela campingen upp när det kommer en ny husvagn inrullande.Folket runt om den plats man sett ut plockar fram stolar,kaffe med dopp och bänkar sig för att se hur det ska gå för "nykomlingen" att backa in på platsen.Gissa om det är stressande!Så var det naturligtvis för oss också. Men min fd.sambo var bra på att köra rakt på, medan jag som jobbade på kyrkogården hade fått lära mig att backa med släp.
-Hur ska vi lösa det här nu då? undrade jag när det var dags för avfart .- Jag vill inte köra på vägarna för det är så otäckt när det kommer bilar och kör om,fortsatte jag, man sugs liksom med då.
-Ja inte vet jag,men du är ju bättre på att backa,svarade mitt ex. Vi klurade fram och tillbaka och så kom vi på en bra lösning. Tyckte vi ja. När vi kom fram till campingen checkade vi in , fd. sambon hade kört hela vägen.Vi rullade fram till platsen som vi blivit tilldelade. Hm! det var ingen stor plätt precis.
Runt om oss började campingfolket att plocka fram sitt kaffe och sina skönaste stolar.Här skulle det minsann
tittas. Då kliver min fd.sambo ur bilen ,smäller igen dörren och säger med hög röst:
-Nu har du tjatat på min körning i 3 timmar.Nu får du banne mig parkera själv! Sen gick han iväg med stora kliv. Jag bytte plats till förarsätet och backade in vagnen snyggt och prydligt.
Våran plan fungerade perfekt.Barnens pappa fick behålla sin heder och blev inte avslöjad att han inte kunde backa. Vi gjorde bara detta en enda gång, men kul var det !
Godnatt!

onsdag 20 april 2011

Bröllop med eldiga besökare!!

-Nu börjar jag få panik! ringde Linda i morse och sa. -Det är bara 4 veckor kvar till bröllopet och inget är klart! Som ni förstår så kretsar nästan all fritid just nu åt att planera och handla inför bröllopet.
-Men kära barn ,sa jag ,vi kan ju inte börja laga maten nu för då är den ju möglig innan det är dags att äta.
-Nej inte den men allt annat!sa hon med en röst som avspeglade en smärre desperat ton.
Egentligen borde ingen av oss vara uppstressad över ett bröllop. Efter att ha jobbat inom svenska kyrkan i många år som kyrkvaktmästare så borde vi ha rutin på allt runt om. Men icke! Det är inte alls detsamma med ett eget bröllop. Men för att inte avslöja detaljer om Linda och Stefans bröllop så tänkte jag istället berätta om ett annat bröllop som gick av stapeln för ca 15 år sedan.
Det var jag som jobbade just den här helgen som vaktmästare. Veckan före aktuell helg så kom det blivande brudparet till kyrkan för att öva. Det var en ung flicka som dök upp i dörren till kyrkan. Efter henne kom en lite äldre grabb gåendes.Flickan sa inte så mycket.Hon såg mest irriterad ut. Troligen nervös,  tänkte jag.
Grabben däremot hade talets gåva.Han berättade att de var väldigt troende och att  ha sex före äktenskapet var helt förbjudet. Nu kunde jag väl tycka att det var lite väl ingående information för min del ,men han babblade på.
-Eftersom vi inte får ha sex före bröllopet,så villl vi ju gifta oss så fort som möjligt,sa grabben, men man måste ju vara 18 år för att gifta sig så på Fredag fyller hon år och på Lördag gifter vi oss.
Herregud,tänkte jag ,vilken svada.Behöver han aldrig andas?  Nu ska ni inte tro att det var ett giftermål mot någons vilja. Nej då, de var så kära men flickan var lite blyg bara.
Så kom då den stora dagen. Kyrkklockorna startade och jag tittade på paret som stod där. Det riktigt lyste om dom båda två. Jag kände att jag fick en liten tår i ögonvrån.Åh! så romantiskt. Allt gick enligt planerna och brudparet stod där framme och lovade varandra tro hopp och kärlek.
Att någon man känner (eller någon som man anlitar utifrån) filmar och tar kort under vigseln hör ju naturligtvis till.Så hade även dessa turturduvor gjort.En yngre kille smög runt altaret med kameran i högsta hugg.
Sakta sakta gick han baklänges för att verkligen få med allt.Då händer det som inte får hända. Killlen lyckas backa in i ett stort ljus som stod efter väggen.På den tiden var det modernt med korta syntetjackor och axelvaddar.Sakta men säkert börjar lågorna smyga sig upp för hans rygg.En kvinnlig gäst på första bänk reagerade blixtsnabbt.Med ett tigersprång var hon framme och fick av honom jackan.
Det blev alldeles tyst i kyrkan .Alla höll andan.Efter en stund sprakar det till i högtalaren på väggen.
-Får vi be vaktmästaren komma fram och hämta jackan som ligger här,säger prästen som står där framme med ett förskräckt brudpar. Lite diskret försöker jag trippa fram längs altargången för att hämta den glödande jackan.Väl ute på gården igen stampade jag på jackan tills glöden slocknade.Snacka om eldigt bröllop!Men de blev gifta och alla blev nöjda till slut. Jackan åkte i soptunnan.
När Linda och Stefan gifter sig ska vi se till att ha en stillastående kamera längst fram. Obemannad!
Godnatt!

tisdag 19 april 2011

Klart vi vet hur barn blir till.......Eller.. kanske inte!

Jag läste just att en av mina Facebook-vänner fått det glädjande beskedet att hon är gravid.
Eftersom hon bor i USA så vill jag ta tillfället i akt och gratulera och önska lycka till!( Jag har några läsare i USA och jag hoppas att Caroline är en av dom.)
För exakt 10 år sedan fick jag själv reda på att Jesper var på gång.Nu var det inte direkt planerat, så beskedet var lite omtumlande.Jag började må lite illa och blev otroligt trött om dagarna.Att jag skulle vara gravid fanns inte på världskartan.Ett år tidigare hade jag köpt en valp.
-Hon ska heta Emma,berättade jag för mina två flickor. -Eftersom jag är så gammal nu och inte kan få flera barn så är det här eran lillasyster istället.
Illamåendet försvann inte.Det blev värre istället.Bäst att gå till doktorn.Jag beställde tid och knatade iväg.
-Du ska få träffa Marie våran barnmorska,sa kvinnan i receptionen.Barnmorska tänkte jag .Lustigt ,vad ska jag till henne och göra.Efter lite blodprov och  urinprov,blev jag inkallad till denna Marie.
-Ja du Elisabeth,sa hon, om jag säger att du är gravid ,vad säger du då?
Jag stirrade på kvinnan i stolen framför mig och svarade: -Nej det kan jag inte vara.Jag ska ju snart bli mormor.
-Vad roligt,svarade hon.-När då?
-Ja liksom kanske om 10 år ungefär.Hon är bara 15 år än så länge,hasplade jag ur mig. Barnmorskan log
och fortsatte: -Det låter väl trevligt, men just nu är det du som är gravid så dina döttrar hinner få ett litet syskon innan det är deras tur att bli gravida. Vilken otroligt envis männinska ,tänkte jag.
-Jaha du ,sa jag, men du förstår att vi bor inte ihop så det är nog fel på provsvaren. Med ett otroligt lugn i blicken tittade barnmorskan på mig och sa : -Att inte bo ihop är inget hinder för att bli gravid.Det händer ändå förstår du. Till slut gav chocken med sig och sakta började jag inse vad som hänt. Att bli gravid vid 37 års ålder borde vara alla förunnat.Det var underbart.
7 år senare kom Linda och Stefan hem från en semester resa till Bulgarien.Båda två var väldigt dåliga i magen.-Vi drack inget vatten,försäkrade Linda. -Nej men ni hade väl förstås is i drickorna eller hur? frågade jag. Ja så var det förstås. Men veckorna gick och Stefan blev bättre men inte Linda.
-Jag kanske har fått salmonella,sa Linda till mig när hon var här en dag och hälsade på.
-Ring doktorn och kolla,sa jag ,och hämtade telefonen. Hon fick en tid dagen därpå.
Nere på sjukstugan fick hon lämna urinprov och blodprov precis som jag gjort 7 år tidigare.
-Jaha Linda ,då var det din tur.-Du kan följa med mig in här. Samma barmorska som tog hand om mig ,tog nu hand om Linda.
-Ja du Linda ,sa hon ,jag får gratulera.Du är gravid!Linda tittade på barnmorskan och började skratta.
-Nej det är jag inte.Jag äter mina piller varje dag så det så!
-Det är bra det ,svarade barnmorskan ,men du förstår att  det hjälper inte när man är så här dålig i magen som du har varit.-Så nu kan du sluta att äta dom.-Du ska få en återbesökstid nu så ses vi om någon månad.
-Mamma! skrek hon i telefon när hon kom ut från sjukstugan,jag är gravid! -Hur kunde det bli så??!!
Det märks att äpplet inte faller så långt från trädet.Eller hur :)
Godnatt!

måndag 18 april 2011

Hjälp! Mitt barn börjar bli en kändis!

Dottern Sandra har alltid varit ett barn med fart i.Väldigt social och vill att alla ska ha det kul och må bra.
Redan som liten tog hon hand om alla barn på dagis,när vi var och campade eller hemma på gården.Ingen fick vara utanför,alla skulle ha sin lilla roll i lekarna.Att se sig om ute i världen var ett av hennes mål efter gymnasiet.Så när hon fick frågan förra sommaren om hon ville hänga med "plastsyster" Johanna till Grekland några veckor, så var hon inte sen att tacka ja.Någon som inte var fullt lika entusiastisk över det hela var nämligen hennes mor,alltså jag.
-Vad ska ni göra där? undrade jag.-Var ska ni bo?-Känner ni någon där överhuvudtaget? Jag hade tusen frågor.
-Men ta det lugnt! fick jag till svar.-Johanna känner dom som äger baren, där vi ska bo.
Baren! Ska ungen bo på en BAR! Jo tack nu kände jag mig ju mycket lugnare. Men som alltid när det gäller Sandra så drog jag det kortaste strået även denna gång, och de reste iväg.Till en början var det rätt lugnt. Vi talades vid varje dag via sms eller facebook.Men sen plötsligt var Johanna tvungen att resa hem tidigare,och Sandra tog beslutet att stanna kvar.Själv!I det här läget började jag fundera på att kontakta någon typ av insatsstyrka där nere i Grekland som kunde hjälpa mig att sätta henne på ett plan hem till Sverige.Men som vanligt lugnade hon mig. Dj-Nico  skulle minsann hjälpa henne med mat och husrum.Ha! Det lät ju tryggt!
Dagarna rullade på och Sandra fick upp ögonen för något helt nytt inom musikvärlden.Nämligen att bli Dj.
Sen gick det snabbt. Hennes nyvunne kompis hjälpte henne igång med en egen "fanpage"(jag tror det stavas så ) och spelningar i både Grekland,Sverige och Tyskland.Och sen har det fortsatt.Just nu är de nere i Grekland igen för spela och träffa "viktiga" musikmänniskor.Och jag sitter här hemma i min kammare och är lika nervös igen :) Det är ju inget jobb man blir direkt miljonär på,men just själva erfarenheten är ett stort plus i kanten.Dj-Nico visade sig dessutom vara en jättetrevlig kille,så jag är lite lugnare den här gången hon är borta.Besök gärna Sandras Facebooksida: Dj Sandra Vinkler.Puss och kram,skumbanan!
Godnatt!

söndag 17 april 2011

Tv-inspelning!

Förra veckan ringde min"syster" Marie och var i upplösningstillstånd.
-Bettan,skrek hon, jag ska vara med på tv. Det ska spelas in på Söndag och nu har jag PANIK!
-Oj! svarade jag,men hur kommer det sig att du ska vara med?
-Det ska spelas in en dokumentär om min familj och eftersom du hör dit du också så sa jag att du ska vara med.
-Du gjorde vadå?! sa jag.
-Ja,jag är inte med om inte du är det så de hade inget val.-Jag sa att vi var som systrar, så det så!
Någonstans här slutade jag lyssna på hennes babbel och började fundera på klädsel och frisyr. Man kan ju inte se ut hur som helst när man nu tydligen skulle bli tv-kändis.Jag såg framför mig hur jag gled runt i en snygg bil och skrev autografer till alla beundrare.
-Okej, svarade jag ,jag är med.
-Bra ,svarade Marie.-Kl.14 på Söndag,men du måste komma vid tolv för jag är skitnervös.
När jag lagt på luren stod jag en stund och funderade.Sen jag lärde känna Marie för snart 30 års sen har jag faktiskt inte haft tråkigt en enda dag. Den damen lyckas alltid med konststycket att vara med om de mest udda upplevelserna.Och jag är alltid inblandad. Men idag så var det alltså dags. Jag fixade frisyren,plockade fram finstassen och åkte hem till min kära väninna.
Oj vad hon var nervös. Själv tog jag det lugnt,helt bombsäker på att endast få vara med som statist i det hela. Ack vad jag bedrog mig!Efter att de intervjuat och filmat Marie inomhus i nästan en timme kom de ut.
-Jaha Bettan sa tjejen som höll i det hela.-Då var det din tur.  Hallå där! tänkte jag .Vadå min tur. Skulle inte jag bara gå runt och se lite vacker ut i bakgrunden.
-Nu ska ni sitta här och fika och prata som vilken vanlig normal dag som helst,förklarade hon.
Alla satte sig och vi började fika.Och det säger jag bara ,försök se ut som vanligt med en stor luden mikrofon över huvudet och en kamera i näsan.Men det gick rätt bra till slut.Marie skötte sig galant och jag var SÅ stolt över henne.Det sista som gjordes var enskilda intervjuer med var och en .Jag fick stå under ett äppel träd och prata i trädgården.Marie hade ju redan gjort sitt inomhus, så hon kunde bara sitta där och le åt mig under tiden.
-Stå i ljuset från solen ,sa kameramannen till mig.
-Helst inte,svarade jag ,skuggan är bättre för då syns jag inte så bra. Men hör och lär, försök aldrig bestämma över ett proffs.Det går inte. Han fick mig naturligtvis att stå i värsta solen.Efter fyra timmars inspelning var det klart och de tackade för sig och åkte. Kvar stod Marie och jag på gården och tittade efter dom.
-Efter att det här har visats i höst kan du skriva "känd från tv " på din blogg Bettan ,sa Marie.
-Absolut!svarade jag ,satte mig i bilen och åkte hem.
Nu har jag inte tid att skriva mer för jag måste gå och öva på min autograf. 
Hej svejs och godnatt!

lördag 16 april 2011

Möhippa och svensexa !

Så var det nu över.Linda och Stefan möhippa respektive svensexa.Igår morse var Linda Stefan och jag på Brynolf bagare för att beställa tårtor till bröllopet.När vi kom ut därifrån så fick de varsitt kuvert med instruktioner om vad de skulle packa ner i varsin väska.Linda sken som en sol och blev pirrig i hela kroppen.Stefan däremot blev väldigt sammanbiten och allvarlig.Lite motsträvigt försökte han acceptera  situationen.
Halv tre var det dags. Jag mötte upp Anders( Stefans kompis, tillika min kumpan i hela kidnapppningen) vid pizzerian i Tortuna.Linda och Stefan hade packat sina väskor enligt lappen till punkt och pricka.
-Här, sa Anders,ta en öl Stefan.-Jag har två flak i bagageluckan. Stefan tog ölen ,öppnade och gick till bilen och satte sig. Jag riktigt såg på hans hållning hur skräcken kom smygande för vad som väntade.
Själv stoppade jag in Linda i bilen med ögonbindel för att ta mig till festlokalen.Där väntade Lindas bästa kompisar Lenne,Fia,Hanna,Moa,Johanna och lillasyster Sandra förstås.Champagnekorkar och små smällare for runt i luften när Linda tog bort ögonbindeln.Efter lite förfriskningar,Fia var väldigt noga att det skulle hinnas med, så åkte vi till en studio och spelade in en skiva.Snacka om roligt.Fias största fasa under hela vår planeringstid har varit att sjunga och att vi inte skulle hinna med att få i oss så mycket flytande vätska som möjligt.Men det var ingen fara.Hon lyckades bra med båda delarna, även om hon försökte smita när det var dags för sången.
Efter det styrde vi kosan tillbaka till festlokalen.Där hade vi dukat  upp för en trerätters middag.En alldeles äkta kock från New Yorks fashionabla restaurang Aqvavit gjorde oss den äran att komma och laga maten. Fint ska det va!Jisses vad det var gott. Mycket vin ,ett glatt humör från alla deltagare gjorde kvällen helt perfekt.Det dansades och lektes,sminkades och parfymerades hej vilt innan det var dags för nästa stopp.
Linda fick återigen hålla för ögonen och leddes ut på parkeringen.
När hon öppnade ögonen trodde jag hon skulle svimma. Hon tjöt av lycka när klev in i den kritvita limosinen
och sen tjoade hon visst hela vägen ner till restaurang Å fick jag höra av de andra tjejerna som åkte med.
Själv tog jag min egen lilla bil och körde efter. Jag måste säga att det var rätt skönt att få vila sina öron en stund. Jag menar, de andra är ju inte en dag över 25,medans jag själv passerat den gränsen för länge sen.
Väldigt länge sen.Men eftersom jag är en seg liten gumma så hängde jag med rätt bra i tjejernas tempo.
Väl inne på restaurangen så slöt vi upp med grabbarna från svensexan. Det firades med ännu mera champagne. Stefan var på strålande humör,nu när han var klar med sin "sexa". De hade varit ute på Björnön
och haft femkamp,bastat, badat i tunnor och grillat.Solen sken och det hade varit jättetrevligt.
Nu gick han runt inne på Å med ett belåtet flin på läpparna och fullkomligt ÄLSKADE alla han träffade. Det var en fröjd att se :)
Kl.2 på natten släppte jag av dom hemma hos sig.Stefan hade lite svårt med att hitta dörrhålet,men efter några envisa försök så slank han in.
Jag vill på Linda och Stefans vägnar tacka för att alla deras vänner gjorde gårdagskvällen fantastisk och rolig.
Tack och så ses vi på bröllopet i Maj!
Godnatt!

torsdag 14 april 2011

Min tand är lös, min tand är lös!

Idag ringde Jesper mig på jobbet.Han gick hem till Linda efter skolan .
-Mamma,sa han ,jag har tappat en tand! Ni som följer min blogg vet ju hur vi fungerar i den här familjen.
Blod är inte våran grej liksom.
-Oj ,svarade jag .-Hur gick det då?-Började du må dåligt eller nåt?
-Ja lite,sa han,men det gick bra.-Fröken kastade bort min tand,men jag får väl en peng ändå va?
-Självklart,svarade jag.
Jag mins när Jesper var runt 4-5 årsåldern.Han hade precis börjat ta hem kompisar.Just den här dagen kom Pontus på besök.Båda grabbarna satte sig i soffan för att titta på film. Det var ju Lördag så jag ställde fram en skål med godis.De smaskade och åt.Väldigt nöjda var de.Men plötsligt reser sig Jesper upp.Hans ögon var stora som tefat.Han stirrade på mig och ansiktet blev vitare och vitare.
-Men lilla gubben,sa jag, vad är det? Jesper öppnade munnen och Plupp! så spottade han ut en liten vit tand.
Tyvärr så kom det ju förstås en liten droppe blod samtidigt.
-Jag måste på toa, viskade han med skräckslagen röst. Jag följde honom in på toaletten.Han satte sig på toastolen,utan att lyfta på locket.Stackars liten, tänkte jag,för att i nästa sekund få se honom ramla framstupa ner på golvet.Dunk!
-Kära hjärtanes, vad gör du? ropade jag samtidigt som jag rusade fram till honom.Den lille kraken hade för en kort sekund tuppat av.Lite kallt vatten på pannan och ett öppet fönster så frisk luft kom in ,gjorde att han piggade på sig. Men tyvärr ville Jesper inte leka med sin kompis något mera den dagen.Så han fick åka hem.Jesper blev nerbäddad i soffan av mig. Den dagen blev det bara flytande föda för pojkkraken.
Idag klarade han sig ifrån att tuppa av i alla fall.Men lite blek om nosen var han när jag kom hem i kväll.
Nu ska jag gå och hämta en peng till glaset som Jesper ställt bredvid sängen.Jag menar naturligtvis flyga,
för det är ju jag som är tandfen ikväll  :)
Godnatt!

onsdag 13 april 2011

Motorn spinner som en katt! HJÄLP!!!!!!!

I morse när vi skulle åka till skolan, hittade vi Daisy,våran katt, på trappen.Hon satt där och såg olycklig ut.Jesper satte sig bredvid henne och sa :-Mamma det är något fel på hennes framtass.
Jag böjde mig ner och lyfte upp katten i famnen.Ja det stämde.Tassen var både varm och svullen.
-Vi kan inte göra något nu ,sa jag, vi får ta itu med det när vi kommer hem sen. Daisy är en katt med maximal  tur.
En dag kom hon hem och såg ut som en fotboll i ansiktet. Hon hade blivit biten av en orm.Det kan man väl inte kalla tur direkt, men turen ligger i att hon klarar sig hela tiden.Råttgift,instängd i en bil i en vecka,fast under huset,slagsmål mm.Vi köpte henne på en gård utanför Västerås för 10 år sedan. Jesper var nästan nyfödd, och Sandra var i 11års åldern.En morgon när Sandra åkt till skolan och det bara var Jesper och jag kvar hemma, skulle jag flytta på bilen.Jag hade precis ammat Jesper så han sov så skönt i sin säng.Bäst att passa på.Jag hoppade i skorna, tog bilnyckeln och gick ut. Med en varghonas hörsel stannade jag på trappen och lyssnade. Nej, inget barnskrik.En snabb titt in genom fönstret sa mig att allt var lugnt .Jesper sov så skönt.Jag gick iväg till bilen ,öppnade dörren och klev in. Stoppade in nyckeln i tändningslåset och vred om.Nästan direkt hörde jag ett skrikande,skärande ljud.Snabbt stängde jag av bilen och lyssnade.Hade Jesper vaknat? Då hör jag det igen.Skriket.Kattungen. Nu förstod jag vad som hänt. Katten hade krupit in under huven, och nu hade hon väl blivit en hög köttfärs!Jag kastade mig ur bilen, katten skrek förtvivlat under huven.Med tre stora kliv var jag uppe på trappen och in genom dörren.Med darrande händer ringde jag till sambon på jobbet.
-Katten är död! skrek jag och grät floder samtidigt.
-Vad säger du? -Vad har hänt, undrade sambon. Jag hasplade ur mig hela händelseförloppet och avslutade med:- Jag törs inte öppna huven.Du får komma hem och göra det nu!
-Men snälla Bettan ,sa sambon lugnt, jag är ju 30 mil hemifrån. Sätt dig ner så ringer jag farsan.
Efter vad som kändes som en evighet ,dök svärfar och sambons syster upp.Svärfar hade tagit med sig sin bössa.-Ifall vi måste göra oss av med katten ,sa han.Den kan ju vara svårt skadad. Nu grät jag ännu mera.
-Herregud, jag är ju en kattungemördare,sa jag högt för mig själv där jag stod i fönstret med Jesper på armen.Den lille stackaren hade naturligtvis vaknat av allt ståhej.
-Vi hittar ingen katt under huven,sa svärfar efter en stund.Bara katthår i fläkten.
De gick runt på tomten och började leta. Och där satt hon. Livs levande.Efter en grundlig undersökning kunde de bara konstatera att hon klarat sig undan med en bit borta på ena örat, och att hon var rejält tilltufsad.
Vilken lättnad!Den kvällen fick hon rostbiff och en stor skål gräddmjölk.Efter den måltiden stod magen i fyra hörn på henne, och hon slängde síg ner på trappen bredvid mig.Hon låg där stor tjock och plufsig, tittandes på mig med sina söta små ögon.Jag strök med handen över hennes päls och sa:
-Det där var nära! Riktigt nära!
Nu undrar ni kanske hur det gick med hennes tass idag? Jo, när vi kom hem så kom hon oss till mötes,lika pigg och glad som vanligt. Och tassen? Den var mirakulöst frisk igen!
Godnatt!

tisdag 12 april 2011

Sjöväder eller Sjöoväder det är frågan!

Det som göms i snö kommer upp i tö, brukar man ju säga.Bla, så har lilla plastekan töat fram. Den ligger där så fint upp och ner på två pallbockar och väntar på sommarens sjösättning. Sambon köpte sig en liten snurra till båten förra sommaren.Efter ett tag tyckte han att den var lite klen i hästkrafterna, så han investerade i en större motor.Ett begagnat kap från en auktion utanför Skinnskatteberg.
-Nu blir det åka av ,sa han stolt, och packade båten full med fiskeprylar.Sen tvingade han ner Jesper och Lindas sambo i båten också.Det bar iväg ut på vattnet.Motorn puttrade så fint.Men när de var en bra bit bort lade den av.Vi som stod kvar på land såg hur sambon skruvade och meckade för brinnande livet.Utan resultat.När de kom in till land igen sa Lindas sambo:
-Nu fattar jag varför jag så tvunget måste med i båten.Jag fick ju ro hela vägen tillbaka!
Nästa gång det var dags för en båttur följde han inte med.
-Nej,sa han, jag måste passa Saga eller nåt.
Därmed blev det lilla jag som fick lov att offra mig.Och Jesper. Men döm om min förvåning när motorn gick och gick och gick.
-Nu går den fin fint,sa sambon .-Jag hittade felet och nu är det lagat.
Han satt där bak i aktern och styrde sitt "skepp" likt kapten på en atlantenångare.Jesper satt i fören och höll händerna i vattnet. Själv satt jag i mitten och höll i mig. Sjön är inte riktigt min grej. Jag tycker om fast mark under fötterna.Efter ett tag stannade vi. Dags för fiske. Spöna rullades upp och kastades ut.
Sen satt de där och tittade på sina flöten,sambon och Jesper, medans jag satt kvar i mitten och försökte läsa en bok.Bäst att titta ner för om jag ser ett moln som mot förmodan skulle se ut som ett åskmoln då måste jag in till land.Jag sneglade upp lite grann på himlen.Såg inte det där molnet lite skumt ut kanske.
-Tänk inte tanken,sa sambon plötsligt.-Det är inga åskmoln här!
Hur i hela friden visste han att jag sneglade på molnen.Karln måste ha ögon i nacken, tänkte jag.
Jag vände mig med ryggen mot honom och försökte se ut som att jag läste i boken. I ögonvrån kunde jag se att molnen tjocknade på himlen. Skulle jag säga något?Mullrade det inte i fjärran?
- Det är en motorcykel bara ,säger sambon. Förvånat tittade jag på honom. Han måste känna mig utan och innan,tänkte jag.Eller också är han tankeläsare.
När ännu en timme gått och himlen var helt täckt av moln,mörka moln, då kunde jag inte hålla tyst längre.
-Nej! nu måste vi åka hem innan det blir oväder,sa jag.
-Det blir INTE oväder,svarade sambon.
-Jo det ser jag att det blir,fortsatte jag att tjata.-Snart vräker regnet ner, och blixten kommer att klyva båten på mitten, och då ramlar vi i och då .....
-Stopp!! ropade sambon.-Nu räcker det .-Du skrämmer ju slag på Jesper.Jesper satt med stora ögon och tittade på mig.
-Va!sa han ,kan båten sjunka? Nu hade sambon fått nog.
-Okej ,sa han jag kör in dig till land.
Åh! Vad det var skönt att få fast mark under fötterna igen.En sak är i alla fall säker:
Jag har aldrig varit och kommer aldrig att bli en sjöjungfru!
Godnatt!

måndag 11 april 2011

Kan man bli kär i en bil?

I kväll satt jag på vårat berg på tomten och njöt av värmen,den första riktiga vårkvällen för i år.
Nere bakom parkeringen i skogen står en gammal Ford Escort.Den har gett upp. Jesper och hans kompis fick varsin burk med blå spray färg.De dekorerade bilen med egenhändigt påhittade mönster.
Tänk, den gamla Forden var en riktig trotjänare när det begav sig.Linda övningskörde i den inför körkortet,därav den utnötta mattan på passagerarsidan när jag satt där och bromsade.Sen började Sandra med sitt körkort.Ett litet tag orkade Forden även den körningen ,men till slut drog den sin sista suck.
Själv hade jag en Passat i många år.Jag älskade den bilen.Komfort, körglädje.Den var ny, ja inte ny ny, men nästan ny.Men som med alla bilar så började även den pärlan ge upp efter ett antal år.Jag letade ny bil i säkert två år innan jag bestämde mig. Det fick bli en Hyundai i 30.Jag kände mig som en svikare när jag kom hem och ställde den bredvid Passaten. Stackars Passaten. Bortbytt.Sviken.Övergiven. Den som hade varit med mig i så mycket. Alla semestrar,fram och tillbaka till jobbet, ungarna som växt upp i baksätet,katten som kissade i framsätet(det ska jag berätta om en annan gång) min första bil med airconditioner tex.
-Jag sätter en annons på blocket åt dig,sa sambon,så du får den såld.
En tår trillade ner för min kind.Okej, bara jag slipper vara med. Jag klarar inte det avskedet.
Passaten var hett villebråd på marknaden. Den blev såld direkt.Grabben som köpte bilen skulle komma nästföljande dag och hämta den.
-Jag lät den stå kvar i stan ,sa sambon, så slipper du se den.Ha ha!
Natten var hemsk. Hur skulle den nya ägaren vara mot min kära Passat? När morgonen kom hade jag bestämt mig. Jag skulle åka till stan och ta farväl. Likt en privatdeckare smög jag in på gatan där den stod.
Det högg till i hjärtat på mig när jag såg bilen.
-Förlåt! sa jag.Du kommer säkert till en snäll familj.En kort stund funderade jag på att gå ur bilen och ge Passaten en kram och puss till farväl.Men en snabb blick på alla människor runt om ,sa mig att det nog kunde missuppfattas.Risken var stor att någon skulle ringa polisen.
Nu har det gått ett halvår och jag börjar så smått lägga den härliga Passattiden bakom mig.
Hyndaien är skaplig den också, och vi börjar få fina minnen ihop.
Imorgon ska sommardäcken på. Den kommer att bli så fin!
Godnatt!

söndag 10 april 2011

Glupsk? Det straffar sig!

Idag har vi haft ett familjeråd om godisskålen.Jesper och jag tycker att man kan ta sig en godis varje dag, medan sambon icke håller med om detta.Sambon sa, att ikväll ska han gömma allt godis. Sen tar han fram det igen nästa helg.
-Låt honom hålla på, viskade jag till Jesper,vi äter innan han kommer hem på kvällarna.
Nöjd med det beslutet från mig gick han upp till sig och fortsatte spela tv-spel.
Nu är det väl inte vidare värst bra att käka godis för ofta, men det är förbaskat gott!
När alla barn fortfarande bodde hemma var det lugn i helsike att få behålla sitt godis för sig själv.
Därför gömde jag mina godispåsar lite här och där. När sen ingen såg smög jag dit och stoppade snabbt en godis i munnen.En kväll var jag extra sugen .I påsen låg en rulle med lakrits.De kallas visst för grammofonplatta i affären.När jag trodde att ingen såg mig tog jag en tugga.Mmmm..vad gott.
Då kommer Jesper in i köket. Fort stoppade jag in hela godisen munnen.Tyvärr snubblade jag till samtidigt,så hela godisen halkade ner i halsen.PÅ TVÄREN!
Jag såg stjärnor och raketer,vilket kan vara trevligt i andra sammanhang men inte just nu,  och började kippa efter andan.
På något vis tog jag mig in i sovrummet där sambon satt och pratade i telefonen.Blå i ansiktet började jag gestikulera med händerna att jag snart skulle bli kvävd.
Ingen reaktion. Jag såg hela  mitt liv passera revy, vilket inte var allt för tokigt för emellanåt 
harjag haft mycket skoj i mitt liv,innan jag rusade in på toaletten för att kräkas.
Jag stod där och rattade Gustavsberg, när jag hör sambon säga:
-Du, jag måste nog sluta prata.Bettan verkar sjuk på något vis här.Hej då!
-Sjuk,flämtade jag med huvudet nere i toastolen, jag är ju döende fattar du väl!
Han hjälpte mig ut till soffan.För en gång skull blev han nog lite orolig.Mycket tok har jag gjort,men det här var nog lite värre än vad det brukade vara.
-Vi ringer till sjukvårdsupplysningen,sa han, och tog telefonen.-Vad har du gjort? Vad ska jag säga?
Ha! Precis som jag skulle erkänna att jag smygåt godis.Aldrig i livet!
-Ge hit telefon,sa jag, jag ringer själv. Sen släpade jag mig in i sovrummet och ringde.
Jag kunde riktigt se framför mig hur hon log för  sig själv där i andra änden,sjuksköterskan, när jag hasplade 
ur mig vad som hänt.Samtidigt hör jag hur sambon började skratta.Den rackarn hade tjuvlyssnat.
-Ät hårt bröd,sa systern,du har förmodligen sprängt sönder matstrupen.Hårt bröd brukar hjälpa.
Det hjälpte.Vilken lättnad. Från och med då köper jag bara små godisar som är halkvänliga. Ifall att.........!
Godnatt!

lördag 9 april 2011

Hu! En sån häxa!

Lilla Saga är dålig.Först hade hon snuva och hög feber i en vecka ,sen fick hon magsjuka.Och då pratar vi MAGSJUKA! Till och med tapeten i hallen fick sin beskärda del.Linda och jag åkte och handlade en sväng i dag. När vi kom tillbaka igen stod lilla Saga i köksfönstret med näsan tryckt mot rutan.
-Hej, lilla gumman, sa jag genom rutan.-Är du sjuk?
-Ja ,svarade hon.- Mommo åka Jeppe?undrade hon.
-Ja, svarade jag.-Du får komma till Jeppe när du blir pigg igen.Hon tittade på mig med sina stora trötta ögon och nickade.Sen fick hon syn på Linda i hallen.Då blev det minsann bråttom att se efter vad som gömde sig i matkassarna.
När Linda och Sandra var små,Linda var väl runt 7-års åldern och Sandra ca.2 år, lyckades vi dra på oss en envis streptokockinfektion.Sandra och jag var dåliga med hög feber och halsont.Jag hade bäddat ner oss båda två i den stora dubbelsängen och stängt dörren till sovrummet.Linda var ute med kompisar och lekte.
Efter en stund kom hon in i lägenheten med kompisen Caroline. De började leka i vardagsrummet som angränsade till mitt sovrum. Jag vet inte vad de lekte,men det gick minsann inte lugnt till.Jag försökte hålla
mig lugn,men det gick inte.Jag var tvungen att försöka släpa mig upp och säga åt dom att gå ut och leka.
Till saken hör också att vi varit sjuka i nästan 2 veckor,och jag hade bara tvättat av mig det värsta de få gånger jag lyckats ta mig till badrummet. Blek,röd om näsan och flottigt hår som låg i en stor tova i nacken ,
öppnade jag sovrumsdörren.
-Ni kan inte vara här och leka vi måste vila,sa jag med lite för hög och irriterad röst.
Jag såg hur Caroline spärrade upp ögonen och stirrade på mig.
-En häxa,sa hon skräckslaget, vände om och sprang ut i hallen.
Resten av den dagen fick vi vara ifred och vila Sandra och jag.Hoppas bara att stackars Caroline kunde sova på natten utan mardrömmar om häxor med flottigt hår.
Nu längtar vi alla här hemma efter att Saga ska bli pigg och få komma hit och hälsa på snart.
Puss och kram lilla gumman.Vi älskar dig!
Godnatt!

fredag 8 april 2011

Fynd i förrådet?!

I dag på lunchen tog vi,Marie och jag, en sväng till plantagen ute på Hälla. Vi gick där och botaniserade bland blommor och blad. Marie ska ha visning till helgen .Hon är på gång att bli stadsbo istället för" lantis".
Så nu ska det pyntas och fixas i huset därhemma.Även jag blev inspirerad och handlade upp ett lager penseèr och påskliljor.Väl hemkommen började planeringen av planteringen.Påskliljorna satte jag i krukorna som hänger på varsin sida om ytterdörren.Jag backade ut på gården och studerade resultatet. Riktigt bra faktiskt.Liljorna lyste så gult och vackert i sina krukor. En blick på trappen sa mig att det såg lite tråkigt och kalt ut. Hade jag inte en Höganäskruka någonstans i förrådet?drog jag mig till minnes. Med raska kliv gick jag upp till det gamla stallet.Nej där var den inte.Då styrde jag kosan mot stora "baracken". Jisses vad med prylar. Hur har det kunnat samlas så mycket saker här? tänkte jag.Det måste vara sambons grejer konstaterade jag när ett par högklackade skor ramlade ner.Okej EN sak kanske var min,men resten är definitivt hans.Nu fanns det bara ett förråd kvar.Det i lilla stugan.Jag öppnade dörren och suckade.
Här var det ännu mera proppfullt.Jag ställde mig på tå för att se längst in.Ha! Jag såg den! Krukan stod så fint längst bort efter väggen. Men hur skulle jag kunna ta mig dit?Att börja plocka ur sak för sak skulle ta mig en evighet.Dessutom låg det råttbajs lite överallt. Hu! vad äckligt.Klättra är bättre.Med viga ben började jag  forcera alla saker som var i min väg.På något vis lyckades jag ,när jag var mitt i rummet, att fastna.I vad vet jag inte, men jag satt där jag satt.Jaha,tänkte jag ,hur löser jag detta nu då.Krukan var nästan inom räckhåll.Jag sträckte mig framåt bit för bit och till slut kunde jag greppa om krukans kant.Så långt så bra.Med krukan i famnen försökte jag vända mig om för att komma loss och ut.
PANG!!!
Dörren blåser igen och det blir becksvart i förrådet.Det var ju lyckat ,tänker jag,precis när något mjukt stryker mot mitt ben.
AHHHH!!!!! En råtta skriker jag högt i mörkret.Hur jag kom loss och fick upp dörren ,kan nog ingen svara på,men som skjuten ur en kanon for jag ut på gården igen.
-Nu blir det en råttfälla i förrådet ,sa jag högt för mig själv.Med bestämda steg hämtade jag fällan,riggade med en nöt och gick tillbaka. .Försiktigt öppnade jag dörren och skulle precis ställa in den ,när Daisy våran katt, dyker upp i dörrhålet.
-Men lilla gumman ,säger jag,ska du skrämma slag på matte.-Jag trodde att du var en råtta.
-Mjau! jamar hon och trippar iväg med svansen högt i vädret.
Fast jag nyss fått en smärre chock, så blev penseèrna planterade i krukan och placerade på trappen.
Stående på gården kan jag nu bara konstatera ett vackert resultat.Tänk vad det är härligt.
Våren är på väg! 
Godnatt!

torsdag 7 april 2011

Tandborste från Barcelona

På eftermiddagen idag ringde telefonen här hemma.Inget ovanligt i och för sig,men just den här gången var det en grabb som ville sälja något.I bakgrunden hörde jag hur det pratades hej vilt i olika telefoner.
-Är det Elisabeth jag talar med? frågade en ung pojke. Suck, jag har ju anmält mig till Nix, men tydligen hjälper det inte.Såna där försäljare har säkert någon datahacker som sitter och pillar fram telefonnummer till folk ändå.
-Ja det är det ,svarade jag.
-Va bra ,säger han,jag ringer från Dental. Har du tid att svara på några frågor?
Nej, vill jag svara, men drar mig till minnes hur Sandra kämpade med att försöka sälja tidningar en gång i världen.Mormor,mamma och jag köpte tidningar för brinnande livet.Vi hade nog kunnat öppna en egen liten tidningskiosk till slut.Som tur var slutade hon jobba där rätt så snart, men vi tre hade prenumerationer för flera år framöver.
-Okej ,svarade jag, kör på!
Då började han berätta om hur bra hans produkt var,och jag behövde ju inte betala något alls.
-Stopp! sa jag ,var är haken? Efter en stunds tystnad sa han:
-Ja det är så att vi skickar hem nya borstar till dig varje kvartal.Det är jättebra! Men det kostar......
Han mumlar en summa som jag inte uppfattar.
-Vad säger du? Det hörs så dåligt. säger jag.
-Bara 325 kr,säger han med lite högre stämma.-Förresten , hörs det att jag kommer från Västerås?
-Nej, sa jag, det kan jag inte påstå.
-Mina jobbarkompisar retar mig för det,säger han.-Dom säger att det låter skitfult.
Stackars pojke,tänker jag.Även om detta nu är ett försäljningstrick så börjar jag vackla i mitt beslut.
-Sitter ni i Västerås och ringer? undrar jag.
-Nej,vi sitter i Barcelona i Spanien,svarar han.-Det är skönt att slippa vintern.
Grabben är duktig ,tänker jag, men jag måste vara hård .Ingen tandborste ska skickas hit. Punkt slut.
-Oj,säger han plötsligt,chefen knackar på min rygg.-Även om det har varit jättetrevligt att prata med dig Elisabeth så måste vi nog komma till ett beslut nu.Ska vi slå till?
Herregud,vilken slavdrivare till chef.
-Okej,hör jag mig själv säga ,jag tar väl en tandborste då. Järnspikar också.Jag blev en vekling och gav efter.
Så nu mina vänner kommer mina tänder att skina vitare än nyfallen snö.
Min plånbok blir lite tunnare också förstås,men vad gör det.Han var ju så rar! (Och en skicklig försäljare)
Godnatt!

onsdag 6 april 2011

Kaos? Ja lite kanske:)

I dagarna 5 har vi nu haft klädbytardagar på jobbet. Mina kära kollegor Hanna och Linda och så lilla jag jobbar dygnet runt i princip under dessa dagar.Detta lilla arrangemang startade för många herrans års sedan. Från början var det tre, fyra bord med kläder som några mammor sålde och bytte med varandra.
Men med åren så har dessa dagar ,och bord, ökat enormt.Nu har vi runt 250 inlämnare som vill sälja sina kläder. Säljaren får 50% av priset och välgörenhet de andra 50%.Allt arbete runt om sker helt ideellt av flera underbara människor.Det är trångt, mycket folk, gråtande barn ,uttråkade pappor, men konstigt nog ingen som gnäller.Alla är enbart positiva och tycker att det är superbra att kunna handla upp en hel garderob kläder till sina barn för några hundralappar.Idag är alltså sista dagen.I morgon packas alla icke sålda kläder ihop och skickas iväg.Det mesta hamnar i Lettland och Vitryssland.Lite säljs i butiken Återbruket i Kungsör. Detta för att finansiera de dyra transportena ner till bla. Lettland. I år har vi nog slagit rekord i inlämnade kläder.
I Lördags började inlämningen.Det gick lugnt och sansat tillväga.När kvällen kom hade vi visserligen bra mycket kläder på bord och ställningar, men vi såg ingen anledning till oro.
När Söndagen så kom ,öppnade vi dörrarna kl ett. Lite fundersamma blev vi nog Hanna,Linda och jag när vi tittade ut på parkeringen. Väldigt mycket bilar började strömma in. Efter 2 timmar av total kaos i huset,
sprang vi på varandra i korridoren.
Alla tre hade vi svettpärlor i pannan,håret stod som ett nystan uppe på hjässan och kinderna var högröda.
-KRISMÖTE!!!! skrek vi i kör och rusade in på kontoret.
-Var kommer alla människor ifrån, flämtade Linda.
-Borden ramlar ihop för mig i lekrummet ,säger Hanna,samtidigt som hon försöker reda ut en tova i håret.
-Men har ni sett alla leksaker då?Det är katastrof i det rummet,sa jag när slängde mig ner i en fåtölj utpumpad av trötthet.
En blick ut genom fönstret sa oss att det inte skulle lugna ner sig på ett bra tag. Bilar fulla med kläder och leksaker fortsatte att strömma in.
-Jag skriver en skylt om leksaksstopp,sa jag och började rota fram papper och penna.
-Bra, sa Hanna .-Linda och jag tar fram fler bord.
Med nuvunna krafter tog vi itu med resten av dagen med glatt humör.Och nu är vi där.Sista dagen idag.
Trötta men vid gott mod kämpar vi oss igenom denna dagen också,och hur konstigt det än låter så ser vi fram emot nästa klädbytardag till hösten. Med detta inlägg vill jag tacka alla mina kära kollegor men lite extra
till Hanna som kämpat på lite mer än oss andra.Så Hanna: från Linda och mig ,
EN JÄTTEKRAM!!!!!!!
Godnatt!

tisdag 5 april 2011

Lunch i lugn och ro! Jo tjena!

Jisses vad det var länge sedan min kära väninna och jag lunchade ihop.Ända sen i förra veckan.Det är länge det.Men nu var det dags. I morse ringde Marie.
-Blir det någon lunch idag? undrade hon.
-Ja absolut! svarade jag.
-Jag kommer och hämtar dig,sa hon, så kan vi åka ner till pizzerian och sitta still och bara ta det lugnt och prata. Det lät ju finemang.Som två små ystra kalvar hoppade vi in på restaurangen.Glada i hågen över att äntligen få rå om varandra.Väl inne kom vårat stora bekymmer.Vad ska vi äta! Varför ska det finnas så mycket att välja på. Räcker det inte med två ,tre maträtter?Samma sak varje lunch.
-Vad ska du ta? frågade jag.
-Hm, sallad tror jag,svarade Marie.
-Mm, jag med.Räkor får det bli,bestämde jag. Efter mycket funderande bestämde sig Marie för en Hazelsallad.
När det var dags att betala sa Marie:- Oj jag har glömt min plånbok! Kan du lägga ut åt mig?
Jaha, det var ju lämpligt att glömma den nu, tänkte jag och betalade.
Vi satte oss vid ett bord för att prata. Plötsligt startar en tv på väggen bakom oss. Ljudet var uppskruvat rejält.
-Vad säger du? halvskrek jag till Marie. Jag såg ju att hon rörde på munnen.
-Vi måste be dom att skruva ner!ropade hon tillbaka.
När servitören kom med våran mat bad vi snällt om en sänkning av tv:n. Det blev väl kanske inte direkt tyst,men det blev lite bättre.
Vi smaskade och åt, pratade ifatt om allt som hänt under den evighetslånga tid vi inte lunchat ihop.
En telefon ringde oavbrutet.Signalen skar genom rummet varje gång.Vi suckade.
-Det är inte direkt lugnt och fridsamt här, konstaterade vi båda två.
Då händer det som man inte tror ska hända.Någon sätter igång larmet i lokalen.Jag kan ju lugnt säga att både tv och telefon var en baggis gentemot det ljudet.
-Nej, nu får det vara nog,sa jag.Vi reste oss och gick ut till bilen.
-Inte direkt en tyst lunch,sa Marie.
-Nej inte direkt,svarade jag. Vi tittade på varann och skrattade.
-Men vi fick ju luncha ihop i alla fall, sa Marie.
-Du och jag Bettan!
-Tror jag de.Du och jag Marie!
Godnatt!

måndag 4 april 2011

Obesvarad kärlek!

Tog en liten promenad idag på lunchen.Solen tittade fram mellan molnen och jag fick en liten föraning av våren.Efter tag passerade jag en skolgård.Jag stannade till en stund och tittade på barnen.Det var nog rast , för gården var full av barn. En liten klunga med tjejer stod vid ett träd.I handen hade de var sin mobiltelefon.
-Va har du för spel typ?sa den ena flickan.Den andra flickan tittade på sin telefon,knappade lite och sa:
-Bara det här,typ.
-Jaha,svarar den första flickan.-Har du bara de där.- Va dåligt. Sen gick de iväg över gården och försvann.
Ett annat gäng med barn, både tjejer och killar, hade ett hopprep som de snurrade med.
En stod i mitten med repet och de andra fick hoppa över.
-Den som missar måste snurra sen!ropade flickan som stod i mitten .
Ja! ropade en annan.-Och den måste tala om vem den är kär i. De andra barnen tjöt av lycka.
Första missen gjorde en liten kille, som troligtvis hoppat för kung och fosterland, för han var röd och fin om kinderna.
-Ha! ropade barnen.-Nu måste du säga! -Säg nu!
Han tittade sig omkring en stund,valde mellan flickorna och sa:
-Hanna!
Oj vilket jubel det blev.Tänk vad  kärlek är oskyldigt i den åldern.Själv minns jag (fast jag försökt glömma)
när jag gick på barnträdgården som förskolan hette på min tid.
Det var en trevlig stund på förmiddagen med kompisar och fröken. Om det nu inte hade varit för HENRIK!
Denne lille gosse började mitt i terminen, och fattade tyvärr tycke för mig. Han lämnade inte mig en sekund.
På något underligt sätt lyckades han sätta sig bredvid mig var jag än var i huset.Efter ett tag kulminerade kärleken från hans sida.Kärlek som absolut inte var besvarad av mig. Åbäket till pojk började pussa på mig så fort han kom åt. Fy vad jag var arg.Varje morgon grät jag och vägrade gå till barnträdgården. Mamma slet och drog i mig . Jag klamrade mig fast i trapphuset, tjöt som en galning och var allmänt besvärlig.
Till slut gav mamma upp och gick till fröken.Det hela slutade med att pojk-kraken fick byta till eftermiddagsgruppen.
Men tänk vad lustigt livet är. Idag skulle jag inte alls bli så besviken över en sån beundrare. Men nu lyser de med sin frånvaro,tyvärr!
Godnatt!

söndag 3 april 2011

Köttätare! Hujeda mig!

Senaste tillskottet i familjen är en köttätande växt.Den stod där i blomsteraffären på disken och såg skum ut. Naturligtvis var jag bara tvungen att ha en sådan
-Hur sköter man en sådan där? frågade jag expediten.-Hur mycket kött ska man ge den?
Expediten tittade lite konstigt på mig och svarade -Nja, den äter småkryp som landar på bladen.
-Jaha,sa jag, man ska alltså inte mata den?frågade jag.
-Nej inte direkt,men den vill ju gärna ha vatten ,svarade hon.
-Packa in en sådan åt mig.sa jag. Glad i hågen traskade jag ut i bilen med min lilla växt.
När jag kom hem och packade upp blomman tyckte resten av familjen att den var rätt cool.
-Jag vill ha den i mitt rum,sa Jesper.
-Nej den ska stå i mitt sovrumsfönster svarade jag. Jag lade en liten duk på fönsterbrädan,ställde dit blomman och började vänta.Och där satt jag.timme in och timme ut. Den blev ju aldrig hungrig.
-Jag har mat åt växten,sa Jesper när han kom in för att hålla mig sällskap en stund.
-Jag fångade en fluga,sa han stolt och visade upp ett kryp mellan fingrarna.
Vi pillade in flugan i ett av bladen,och vips så stängdes bladet och flugan försvann.
Nöjda med resultatet  kunde vi äntligen gå och lägga oss för natten.
Hu vilken natt det blev.Jag drömde mardrömmar om köttätande växter som jagade mig besiningslöst för att få mat.De ville att jag skulle steka fläskottletter åt dom ,annars blev de som galna.
På morgonen när jag vaknade tittade jag med en rysning på växten.Nu ska du ut ur mitt rum din hemska otäcking, tänkte jag .Just då kom Jesper in.
-Älskling ,sa jag, vill du ha växten inne i ditt rum?frågade jag.
-Ja ,va kul,sa det stackars barnet, tog växten och gick.
Tänk vad det är bra att ha modiga barn!
Godnatt!

lördag 2 april 2011

Rosa BMW? Nej tack!

I går kväll efter det att jag sagt godnatt åt er kära läsare, ringde min (numera f.d.)dotter Sandra.
Hon var precis på väg hem från sitt jobb.Hon jobbar på restaurang Lindström i Sala.
Jag hörde hennes gamla Ford Escort skramla i bakgrunden. Vi brukar slänga några ord med varandra, när hon far hemåt, i telefonen.För en vecka sedan besiktigade hon sin gamla trotjänare, och döm om min förvåning när den gick igenom utan anmärkning.
-Mamma,sa hon, jag ska aldrig sälja den här gamla bilen.Den är helt klart bäst!
Efter det uttalandet blev jag naturligtvis en aning förvånad när hon ringde igår och sa:
-Jag har köpt ny bil!
-Va,svarade jag,har du köpt en ny bil? Vadå för bil?
-En, hon dröjde litet med svaret,en BMW är det!
-Du är inte klok,skrek jag i luren! -Vet du inte att det är bland det dyraste bilarna man kan ha! Är du helt från vettet unge!Vid det här laget hade jag rest mig från min sköna soffhörna och rusat fram till köksfönstret för att inte tappa mottagningen.Det här måste redas ut, kanske hon inte skrivit under något ännu.Herregud, hur ska det gå!
-Men mamma,säger hon lugnt, den kostade bara 90.000:-. Och så är den ju rosa!
Nu fick jag lov att sätta mig ner.Ungen har blivit spritt språngande galen!
-Men,sa jag med hes röst, var hittade du den bilen någonstans?
-Hela BMW kom in och åt på Lindströms och då frågade de om jag ville köpa bilen och så gjorde jag det.
Jaha, tänkte jag,nu är det snart dags för min käre sambo att ringa ambulans.Det här är mer än vad mitt hjärta tål.Infarkten är nära nu!
Då börjar det rara barnet skratta.
-Ha ha ha, jag har inte lyckats lura någon på hela dagen,säger hon mellan skrattanfallen.
-Så när du svarade så åkte jag precis förbi BMW:s bilfirma och då fick jag idèn att försöka lura dig. Ha ha ha!-April april!!
-Vi har pratat färdigt nu, sa jag.-Hej då vi hörs sen,kanske! Jag lade på luren och gick tillbaka till soffan.
-Vad gällde det? undrade sambon.
-Ingenting,svarade jag irriterat.- Men påminn mig imorgon att stryka Sandra ur mitt testamente.
Godnatt!

fredag 1 april 2011

April April!

Idag är det nog många som blivit lurade på ett eller annat sätt.Jag har faktiskt klarat mig för en gång skull.
Däremot så lurade jag Jesper den 1:a April för några år sedan.Han gick på både det ena och det andra.
Till hans försvar ska det sägas att han inte var så gammal då.Efter att han blivit lurad ett flertal gånger på morgonen,slutade han tro på mig.Tyvärr. Vi hade just ätit lunch, och Jesper satt och tittade på tv. Sambon hade gått ut på gården för att fixa med några saker.Själv ställde jag mig i köket för att diska.Det gick galant och jag var nästan färdig när jag skulle torka av osthyveln.Hur jag bar mig åt vet jag inte ,men på något sätt lyckades jag hyvla av mig en stor skinnbit inuti handen.
Ni ,kära läsare, som har följt min blogg ett tag nu,vet ju hur det går när det kommer fram BLOD!
För att inte stressa upp eller skrämma Jesper satte jag mig på en köksstol med huvudet mellan benen.
-Jesper,sa jag lite försiktigt, kan du gå ut och hämta pappa.
-Varför det ,svarade han utan att ta blicken från tv:n.
-Mamma har gjort illa sig lite grann,så var snäll och hämta pappa nu. Vid det ögonblicket sved handen fenomenalt, och blodet droppade ner på golvet vid mina fötter.
-HA, svarade han ,nu luras du igen!
-Nej lilla gubben.Hämta pappa nu,försökte jag säga utan att låta desperat
-Nej ,du luras bara,får jag till svar. Nu kände jag att det började svartna för ögonen. Försiktigt sa jag åter igen, -Du måste hämta pappa NU!
- Nej! svarar han. Förbaskade unge! Här krävdes hårdare tag.Med en enorm kraftansträngning reste jag mig från stolen och släpade mig in till vardagsrummet där Jesper satt.
-Titta här, sa jag och visade handen.-Hämta pappa nu.
Jesper tittade på handen och sen på mig. Skrikande for han upp ur soffan och rusade ut på gården.
Själv satte jag mig på golvet och väntade. Där ute hör jag den lille gossen ropar:
-Pappa pappa du måste komma in innan mamma dör!!!
Efter en stund kom sambon in .
-Jaha,sa han, vad har du lyckats med nu då? Han tittade på mig där jag satt på golvet och tyckte synd om mig själv.Jag sträckte fram handen .Sambon suckade lite,gick och hämtade bandage, plåstrade om min hand
och sa:- Lägg dig i soffan och vila en stund så får du nog tillbaka färgen i ansiktet igen.
Vad skulle jag göra utan min kära sambo. Förblöda troligtvis!
Godnatt!