Om jag sett Lejonkungen?..Ja ,i alla fall de första 10 minuterna!

Idag åkte jag förbi Linda och Saga innan jag åkte hem.Dom skulle göra kristyrfigurer och hade inga ägg.
Men jag är  ju en snäll mormor, så jag köpte en kartong och lämnade av.
När jag kom dit fick jag syn på en liten Saga med tårar rinnandes efter kinderna.
-Men lilla gumman ,sa jag och satte mig på golvet med henne,-Vad har hänt?-Varför är du ledsen?
-Alla är döda,svarade hon och snyftade till.
-Oj, vilka då? undrade jag.
-Törnrosa och de andra, snyft!
-Hon har tittat på Törnrosafilmen, förklarade Linda.-Hon klarar inte riktigt av det.
Det påminde mig om när Sandra var i ungefär samma ålder och jag tog med henne och Linda på bio.
Lejonkungen stod på reportoaren och barnen var väldigt taggade inför besöket.
Det inhandlades popcorn och dricka, och därefter satte vi oss tillrätta i biosalongen.
Sandra,som aldrig varit på bio förut ,var väldigt uppspelt.Till slut startade filmen och barnen satt still med djup koncentration.Det hela började bra, ända tills pappa lejonkung blir jagad och dödad.Ungefär en kvart in i filmen.Sandra bröt ihop totalt.Skrek rakt ut och slängde sig ner på golvet.Där satt hon och grät så tårarna sprutade.Snabbt fick jag fram en napp som jag stoppade in i hennes mun i förhoppning att det skulle bli tyst.
Men ack nej! Ungen tjöt så hela biosalongen vibrerade. Det var bara att ta henne på armen och snabbt kila ut därifrån.Stackars Linda fick sitta kvar själv.
Jag satt därute i korridoren med det hulkande barnet tills hon somnade.Då smög jag in igen och hade henne i knät resten av filmen.Som det nu endast återstod en kvart av!
Det är nog någon mening med åldersgräns på filmerna.Eller vad tror ni? :)
Godnatt!

55 minuter! Då har hon garanterat tuppat av!

Eftersom jag inte hann med att skruva ner brevlådan så fick jag tyvärr hem kallelsen till ögonkliniken.
I morse var det dags. Linda kom och hämtade mig eftersom jag inte skulle få köra bil på hela dagen.
När vi kom dit fick jag komma in på en gång.
-Vi ska sätta en kanyl i armen ,sa den trevliga sjuksköterskan till mig när jag kom in på rummet.
-Då vill jag bara tala om att jag har en benägenhet att svimma lite när jag får ett nålstick.
-Lite? undrade hon.-Hur mycket är lite?
-Ja, ungefär så där lite mycket att jag får sus i öronen och mår lite illa.
-Okej! Vill du ligga ner istället för att sitta upp? undrade hon.
-Nej då, svarade jag kaxigt.-Det här går bra det.
Den trevliga sjuksköterskan började ta fram nålar och tussar.Hon stack in en nål i vänstra armen,
och det blev en miss.
-Hm! Jag måste tyvärr göra om det här,sa hon och tittade på mig.-Du ser blek ut.-Hur mår du?
Inte kunde jag svara på det inte.Det var redan försent.Öronen susade och illamåendet kom krypande.
30 minuter, huvudet mellan benen och åtskilliga glas vatten senare försökte hon igen. I höger arm.
Miss igen! Tredje gången hon försökte blev det bra.
-Jaaa!! ropade hon.-Den gick in ! -Jag kände det ,jag kände det.-Gjorde inte du det? frågade hon mig utan att ta hänsyn till mitt bleka nylle.
-Jo,viskade jag svagt till svar.-Jag kände också.
Jag log lite och såg så positiv ut som möjligt var.
I väntrummet satt Linda och tittade på klockan. 55 minuter hade jag varit borta. En äldre herre som satt bredvid henne i väntrummet böjde sig fram mot henne och frågade :- Väntar du på någon?-Du har suttit här en bra stund nu.
-Ja min mamma svarade hon, suckade tungt och fortsatte:-Men jag är van .- Min mamma förstår du är inte som andra.-Hon kan ta hand om brutna ben,blodförgiftning,hål i huvudet med sprutande blod och mycket mera, men bara om skadorna sitter på någon annan än henne själv.
-Om hon själv ska få en liten spruta, eller ett stick i fingret ,då svimmar hon.-Och nu har hon varit borta så länge så hon har garanterat tuppat av!
Godnatt!

Använda bruksanvisning? ...Nej det är omanligt!

Något som jag funderat på (och många andra tjejer med mig) är varför en karl inte läser bruksanvisningar eller manualer när de kommer hem med en ny pryl. Igår kom sambon hem med en micro till husbilen.
Med ivriga händer packade han upp micron,skruvade på knapparna,öppnade luckan,vände och vred på den, för att sen försvinna ut till husbilen för att montera fast den i ett skåp.
-Men...försökte jag säga när han for ut genom ytterdörren, -Bruksanvisningen ska du inte ta med den ut?
Dörren går igen och sambon är borta. Kvar i köket står jag med alla papper i handen.Bäst att lägga dom åt sidan så jag åtminstone vet var de är.
I somras köpte jag mig en husvagnstv.Sambon kom upp till Riddarhyttan precis samtidigt som det var dags att installera tv:n.
-Jag har köpt en tv,sa jag när han dök upp i dörren.Mot bättre vetande frågade jag dumt nog:-Kan du hjälpa mig att få igång den?
-Självklart! svarade han och satte genast igång.
Ca. 30 minuter senare och fortfarande ingen bild, började han bli lite smått irriterad.
-Det är fel på tv:n,sa han, eller på antenn!
-Men har du kollat i manualen ,sa jag och sträckte fram papperna till honom.
-Det behövs inte!-Det här fixar man lätt själv!
Efter ytterligare 30 min. och fortfarande ingen bild på tv:n så sa jag:-Nu tar jag över.-Jag tror att jag vet hur man gör.-Jag har nämligen läst igenom bruksanvisningen under tiden du har försökt.
Alla tjejer som har en sån här sambo hemma vet exakt vad som händer efter en sån kommentar från damen i huset.
Irritation och explosion!!!
-Jaha! Om du tror att du kan bättre så försök!-Gärna för mig!
Sen traskade han iväg med bestämda steg. På 2 min. hade jag fått bild och inställda kanaler på plats.
När sambon kom tillbaka och såg det, log han och sa:
-Ja ja, men jag gjorde ju förarbetet.-Eller hur? :)
Godnatt!

Italien?Gotland?Öland?.....Äh vi åker till Riddarhyttan!

Vi har blivit med bil.. och hus.. nämligen husbil! Husvagn har vi ju haft i många år redan som ni vet, men den står ju där den står och nu känner vi att det är dags att röra på sig lite. Jag har ju lite lätt flygskräck,så det här är familjens chans att komma till ett främmande land.Italien är ett hett önskemål hos oss alla, men när man tittar på kartan så känns det VÄLDIGT långt bort.
-Tänk vad mysigt att sitta på en strand i Italien och dricka en god drink, sa sambon en kväll när vi satt i husbilen och drömde.(Bilen står på tomten så vi kan gå ut och prov-vara när vi vill)
-Mmm ,de du älskling, svarade jag och såg framför mig en vit sandstrand och ett blått hav.
-Fast det är en bit att åka,fortsatte jag och rättade till gardinen som halkat på sned.
-Det man funderar på är väl i så fall just själva resan med färjan över till Tyskland,sa sambon.
-Jag har läst att det kan vara lite kaos när man ska av och på, fortsatte han.
-Vi kanske skulle ta och resa en kortare sträcka först, sa jag.-Gotland kanske, eller vad tror du?
-Det är nog ingen dum idè,svarade sambon.Han sträckte ut sig på soffan och fortsatte:-Eller kanske till
Öland.-Då slipper vi färjan.
-Ha ha ,eller kanske till Riddarhyttan.-Då slipper vi BÅDE färja och lång bro,sa jag.
Och det blev det! Vi styrde kosan mot Riddarhyttan i helgen som var.Vi fick en bra plats ,och mysfaktorn var på topp. När mörkret föll utanför fönstret och maten stod på bordet hände det något.
Allt blev svart! TV,n slocknade, lamporna slocknade, ja allt blev svart.
Efter mycket funderande och prövande så fick sambon tillbaka ljus och tv-bild igen.
Vad som hände vet vi fortfarande inte, men det var nog tur att vi inte var i Italien.Det är liksom lite långt hemifrån i ett krisläge!
Godnatt!