Det tar tid ,men när jag slår till går det fort!

Det är synd om mig idag.Jag är nämligen väldigt förkyld. Det enda som kan trösta är att jag slagit till och köpt mig en Alldeles egen IPad new.fint ska de va! Jag har ju tänkt länge på om jag ska köpa en dator,men så kom Marie och visade sin IPad och då ville jag också ha en förstås. Det är första gången jag skriver ett blogginlägg på den,så ni får ha överseende med stavning och stora bokstäver. Jag vet inte varför ,men jag har alltid så svårt att komma till "skott"med mitt handlande. Annat är det med min gode vän Marie. Hon tvekar inte en sekund.Ser hon något hon vill ha, slår hon till direkt. Det kan vara allt från en sytrådsrulle till ett hus.Ha ha ! Därför blev det en mindre chock för henne nu när jag handlade direkt utan att tveka. - Jaha ja, sa jag när vi gick ut från Media markt i Fredags. -Nu kommer gubben där hemma att bli snopen när jag kommer hem med en IPad. Jag log med hela ansiktet och gick med lätta och glada steg till bilen. -Du,sa Marie,det är inte bara han som är förvånad. -jag har inte hämtat mig än, ska du veta. Sen när jag kom hem visade det sig att Ipaden var trasig. Bara att åka tillbaka på Lördagen och byta. Killen bakom disken i affären vände och vred på apparaten och sa till slut: - Ja du, det här är det mest ovanliga fel jag sett någon gång. -Du får en ny! Så kan det alltså gå när man handlar för fort och dessutom på Fredagen den 13:e. Ha det så bra där ute. Nu ska jag sova en stund och försöka pigga på mig. Godnatt!

Kris eller toyboy? Lätt val:)

Jag har nog kommit in i en ny fas av mitt liv.Helt plötsligt har jag börjat handla kläder,skor,smycken och smink.
Herregud säger jag bara! Jag och smink har ju alltid varit låååångt ifrån varann.Det vet ju ni som följer min blogg.
Men nu har ju Jesper växt upp och husvagnen har fått stryka på foten gentemot playstation och kompisar.
Nu har jag tid över och av en slump så hamnade jag mitt i rean efter jul och upptäckte att det var kul att handla och ha snygga kläder på sig.Det här med sminket måste jag träna mer på. Det blir inte riktigt lika bra som på modebilderna.Men som man brukar säga, träning ger färdighet!
-Mamma, sa Linda häromdagen.-Jag tror att du har fått en 50-års kris.
Va skulle jag ha en KRIS. Nä det tror jag absolut inte. Dessutom är jag bara 49 år gammal så det så!
-Nej inte då! svarade jag och försökte styra in samtalet på ett annat ämne.
Men hon gav sig inte utan fortsatte:-Ja då har du väl gjort som kändisarna och skaffat en toyboy.
-Vad tycker Peter om det va?
Det där sista hörde jag inte.Jag försökte febrilt dölja mitt fåniga flin som hade spritt sig över mina läppar.
Toyboy lät ju bra.Bättre än kris i alla fall.
-Men ,fortsatte hon,en toyboy är ju uteslutet så det är absolut en 50-årskris.-Garanterat!
Ja ja, må så vara. Men just nu tänker jag låtsas att det är en toyboy som fått mig på en ny bana i livet.
I alla fall tills på Fredag eller möjligen Lördag!
Godnatt!

Varje mamma och pappas mardröm!

Idag var Linda och jag ut till shoppingcentrat för att kolla in lite rea.
Saga var också med och satt så fint i sin vagn.Tålmodigt väntande på att mormor och mamma
skulle handla klart så hon fick åka hem.
När vi var klara med klädshoppingen avslutade vi med att gå in i matvaruaffären för att köpa
kvällsmat med oss hem.
Nu tyckte nog Saga att hon varit snäll och lydig tillräckligt länge,för när vi kom in i affären hoppade hon ur vagnen.
-Titta,utropade hon,paket!!!!
Längre in i affären fanns fejkade julklappspaket i en fin stapel, vilket naturligtvis såg frestande ut för en
3-åring.
-Nej! Kom tillbaka ,ropade Linda när hon såg att Saga satte fart bort mot stapeln.
-Spring och ta henne du,så tar jag reda på vagnen, sa jag och greppade handtaget på vagnen.
Linda for iväg efter det lilla yrvädret.De försvann bakom en monter och jag stod kvar och väntade.
Efter ca.5 min. började jag undra var de tog vägen.
När det gått nästan 10 min. och de fortfarande inte dykt upp började jag fundera på att gå en sväng för att se om jag kunde se dom.
Jag samlade ihop alla saker och började gå.Då hör jag Sagas röst.
-Aha,tänkte jag, nu kommer dom.
Men döm om min förvåning när jag ser Saga strutta fram en bit bort, sjungandes och skrattande.
-Saga, ropade jag .-Här är mormor!-Kom hit nu!
Men icke.Det ljusa håret stod som en kaskad runt hennes huvud och benen sprätte som på en riktig sprätthöna.
Först fattade jag inte varför inte Linda dök upp bakom henne.Men efter ett par sekunder förstod jag att
Linda INTE hade hittat henne.Hon var fortfarande på fri fot ,det lilla trollet.
Jäklar vad jag sprang.Vagnen höll på att tippa i kurvorna.
-Saga stanna,skrek jag så tanterna och farbröderna höll på att tappa sina korgar.
Men inte Saga.Hon löpte som en gasell mellan hyllorna. Och jag efter.
Räddningen blev en karusell på leksaksavdelningen. Där stannade hon och jag hann ikapp.
Nu ska ni veta att det lilla barnet åkte med bestämd hand ner i vagnen med en rejäl tillsägelse samtidigt från mig.
Då ringer telefonen.
-Hon är borta,skriker Linda i andra änden.-Jag kan inte hitta henne!!! Paniken i rösten gick inte att ta fel på.
-Nej,lugn! sa jag.-Hon är hos mig.-Jag har hittat henne.
Linda kom tillbaka till mig. Rejält uppskärrad.Personal och supertrevliga "civila" kom från alla olika håll och frågade om hon kommit tillrätta igen.
Det finns hopp om mänskligheten när man märker vilket engagemang
alla lade ner på att hjälpa till.
Till saken hör ,att när Linda förstod att hon inte kunde hitta Saga själv, gått till kassan för att få hjälp.
Linda berättade sen att kassapersonalen direkt hade ringt till vakten och larmat.
För att citera kassörskan så sa hon:"-Vi har ett borttappat barn.En flicka .3 år gammal.Mamman är väldigt upprörd".
Tacka sjutton för det. Men nu gick ju allt bra.Och Saga har förhoppningsvis lärt sig att inte springa iväg igen.
När vi hämtat oss lite och var på väg tillbaka till bilen för att åka hem sa Linda:
-Ja du mamma!-Man kan inte påstå att vi har ett tråkigt liv precis.
Nej det kan jag hålla med om.Men den här gången blev det nog lite väl mycket "action" för min del.
Godnatt!

Linda och jag vill passa på att tacka personal och kunder på Citygross Erikslund i Västerås.
Personalen agerade proffsigt och visste precis vad de skulle göra.
Tack!

Spindelmannen på besök!

-Kan Saga vara hos dig idag medans jag jobbar? undrade Linda i morse.
Febrilt försökte jag komma på en bra ursäkt för att få ligga och lata mig hela dagen istället för att vara barnvakt,men kunde inte få fram någon bra.
-Det är klart ,hörde jag mig själv svara, kom du!
Det tog väl en timme ungefär,sen var de här.Fast in genom dörren kom inte en liten flicka utan en förskräcklig
Spindelmannen gubbe.
-Nej hu så läskigt,utropade jag till Sagas förtjusning.
-Det är bara jag mormor, sa hon och drog av sig Spindellmannenmasken.
-Titta! -det är inget att vara rädd för.
Hon tog av sig skorna , gick in i vardagsrummet, kröp upp i soffan och sa:
-Mormor vi ska ha mysigt och titta på tv om hundarna.-Kom och sätt dig!
Naturligtvis gjorde jag som hon sa.När filmen var igång och jag satt mig bredvid henne i soffan
sa hon:-Mormor, jag vill ha morfars snarkkudde.
Snarkkudden är en modell större huvudkudde som sambon ligger och halvsover på i soffan om kvällarna.
Hon fick kudden och lade sig tillrätta.
Filmen som vi såg på, handlade om två flickor som hamnat på ett barnhem.Och den riktiga tomten som hade en hundvalp som bästa kompis.Sen var det hit och dit med allt ,men på slutet fick alla det bra och tomten fick ha sin hundvän i evighet som kompis.
Sånt här går bara inte!!Jag bölade som en galning när barnhemstanten var elak,när tomten tappade bort sin hund och gud vet allt.
Jag klarar det inte!
Saga däremot hon låg där i soffan så fint och snusade på morfars snarkkudde, medan hon tittade på filmen.
Efter ett tag hörde hon väl att jag satt och snörvlade ,för hon vände på huvudet och tittade på mig och frågade:
-Mormor är du sjuk? Har du gjort illa dig?
-Nää,snyftade jag fram, jag tycker bara att det är så bra att de små barnen har fått en mamma och en pappa.
-Men om det är bra, varför gråter du då mormor?
Suck! Ja det kan man ju undra.Bara att erkänna att jag är alldeles för blödig.
Godnatt!

Marie är en riktig muntergök hon!

Visst är det skönt med ledighet, men man blir alldeles dagvill efter ett par dagar.
Sambon och jag har varit lediga i mellan dagarna och gjort....absolut ingenting.
-Är inte det här lite väl slappt ? undrade sambon en dag när vi låg där i varsin soffa och slötittade på
en film.Mitt på blanka dagen.
-Vi har ju inte gjort någonting mer än ätit  och kollat på tv på hela dagen, konstaterade han och vände sig lite till en bättre ställning.
-Äh, svarade jag.-Det här är ju semester på högsta nivå vill jag mena.-Motionera kan vi göra sen när våren kommer ,eller kanske fram emot sommaren.
Längre än så kom vi inte i våra försök att hitta på något utan låg kvar och slappade i soffan resten av dagen.
Något som jag däremot saknar när jag inte jobbar är luncherna med Marie.
Våran välbehövliga terapitimme varje dag är ovärdelig ska ni veta.
Alla har väl hört hur dyrt det är med terapi, men vi har den ju gratis varje dag hos varann.
Det är få förunnat att ha det så.
Som tur är så finns det ju telefon, även om det inte är riktigt samma känsla.
Idag stod vi inte ut längre. Ledigheten hade hållit oss isär i alldeles för många dagar.
Jag tog luren och slog hennes nummer.
-Hej det är jag, sa jag när hon svarade.-Hur är det med dig?-Lever du?
-Jo tack ,svarade hon,nog lever jag alltid.-På den här sidan telefon är det lugnt på alla plan.-Själv då?
Jag satte mig tillrätta på stolen och kände mig tillfreds med att äntligen få höra hennes stämma.
-Jo jag lever också.-Nästan 2 kilo tyngre än när vi sågs sist.-Julmat och godis du vet.
-Jo, svarade hon ,jag känner till det problemet.
Tänk vad det var kul att få prata bort en liten stund med Marie, ända tills hon sa:
-Har du hört att jorden ska gå under i år?-I november tror jag?
Ja det var ju en riktig muntergök tänkte jag och svarade:-Oj då!-Hur vet du det?
-Det är någon gubbe som har förutspått att det ska bli så,sa hon och tillade:
-Han har visst spått förut om krig och sånt som har stämt in också.
Nog är det väl underligt att man kan veta sånt i förväg.Undrar vad han heter och vad han bor.
Tror jag ska ta och goggla det i morgon och höra om han  kan ge mig rätta lottoraden till helgen.
Ett par miljoner skulle sitta fint på kontot. Eller vad säger ni? :)
Godnatt!

Nyårslöfte jag garanterat kommer att hålla!

Jaha, så var det nu ett nytt år igen då! Mina lättklädda damer som har varit flitiga användare av min sida har gett upp och nu har jag således återtagit min egendom igen.
2012, gud vad tiden går fort.Är det för att man har blivit äldre eller är det måntro miljöförstöringen som gör att jordklotet snurrar fortare så dagar och nätter blir kortare?
Ja inte vet jag!Men en sak vet jag och det är att nu har vi "kommit över gränsen" och går mot varmare och ljusare tider.
Nyårsafton förflöt i goda vänners sällskap, nämligen Hanna, Linda ,Stefan,Saga och så vi förstås.
God mat fick vi(fattas bara annat, det var ju jag som lagade den) och alkoholfri cider att dricka till.
Snaps ,öl och diverse andra starkdryckers intag stod Stefan och gubben för.
Vi damer var nyktra och städade, klädda i glitterklänningar och bling bling.
I morse satt vi i soffan sambon och jag.Trötta efter nattens vakande på tolvslaget.
-Vad tycker du,sa sambon,ska vi ha några nyårslöften?
-Nja,svarade jag och funderade en stund.
-Jo nu vet jag ,sa jag .Jag satte ena handen över hjärtat och den andra höll jag upp i luften och sa:
-Jag ska INTE börja röka i år ,det lovar jag.
-Äh, sa sambon det gills inte.- Du har ju inte rökt en enda cigarett i hela ditt liv!
-Nej det vet jag väl,svarade jag, det är ju det som är så bra.-Då vet jag att jag inte kommer att bryta mitt löfte!
Gott nytt och god fortsättning på er där ute!
Godnatt!

Om jag sett Lejonkungen?..Ja ,i alla fall de första 10 minuterna!

Idag åkte jag förbi Linda och Saga innan jag åkte hem.Dom skulle göra kristyrfigurer och hade inga ägg.
Men jag är  ju en snäll mormor, så jag köpte en kartong och lämnade av.
När jag kom dit fick jag syn på en liten Saga med tårar rinnandes efter kinderna.
-Men lilla gumman ,sa jag och satte mig på golvet med henne,-Vad har hänt?-Varför är du ledsen?
-Alla är döda,svarade hon och snyftade till.
-Oj, vilka då? undrade jag.
-Törnrosa och de andra, snyft!
-Hon har tittat på Törnrosafilmen, förklarade Linda.-Hon klarar inte riktigt av det.
Det påminde mig om när Sandra var i ungefär samma ålder och jag tog med henne och Linda på bio.
Lejonkungen stod på reportoaren och barnen var väldigt taggade inför besöket.
Det inhandlades popcorn och dricka, och därefter satte vi oss tillrätta i biosalongen.
Sandra,som aldrig varit på bio förut ,var väldigt uppspelt.Till slut startade filmen och barnen satt still med djup koncentration.Det hela började bra, ända tills pappa lejonkung blir jagad och dödad.Ungefär en kvart in i filmen.Sandra bröt ihop totalt.Skrek rakt ut och slängde sig ner på golvet.Där satt hon och grät så tårarna sprutade.Snabbt fick jag fram en napp som jag stoppade in i hennes mun i förhoppning att det skulle bli tyst.
Men ack nej! Ungen tjöt så hela biosalongen vibrerade. Det var bara att ta henne på armen och snabbt kila ut därifrån.Stackars Linda fick sitta kvar själv.
Jag satt därute i korridoren med det hulkande barnet tills hon somnade.Då smög jag in igen och hade henne i knät resten av filmen.Som det nu endast återstod en kvart av!
Det är nog någon mening med åldersgräns på filmerna.Eller vad tror ni? :)
Godnatt!