Sandras nya pojkvän Torsten!

Sandra är sjuk.På riktigt alltså.Hon har till och med legat på sjukhus i 14 dagar.Vad är då felet, kan man ju undra?Det är det väl ingen som riktigt vet, vad jag förstår. Inte ens doktorerna kan säga exakt vad felet är.
Det enda vi vet med säkerhet är att maten inte riktigt vill stanna kvar i magen.
När hon låg där i sin sjukhussäng,blek och svag, med droppställningen bredvid sig,då var hon inte så vidare värst kaxig.
-Mamma,sa hon med svag röst, har du träffat min nya pojkvän Torsten.
-Torsten? frågade jag förvånat.-Vad hände med Jocke?
-Äh! Han jobbar ju ,svarade hon.-Torsten han är hos mig HELA tiden.-Även på toa.
På toa? Där går väl gränsen i alla fall.Hon är ju sjuk ungen.Vad är det för karl som ränner efter henne in på toa till och med?
För ett ögonblick övervägde jag att rusa ut i korridoren och beordra alla manliga sjuksköterskor att rada upp sig för en grundlig utfrågning av mig.
Som tur var avbröt Sandra mina tankar och sa:-Torsten står ju här! Bredvid min säng, ser du väl!
Jaha ja, nu hade de pumpat i henne så mycket smärtstillande att hon började se i syne också.Ack ack ack!!
-Men lilla gumman ,sa jag så snällt och lugnt jag kunde.-Det står inte någon bredvid din säng.
Fast hon var så sjuk så drog hon på munnen och svarade:-Droppställningen mamma, droppställningen.
-Det är min nya trogna pojkvän.Viker inte en tum från min sida.-Det du mamma!
Suck! Humorn är det inget fel på i alla fall!
Men nu har hon kommit hem igen,och Torsten han fick stanna kvar på sjukhuset.
-Jag tog ut skilsmässa,sa hon.-Han var så klängig. -Jocke är mycket bättre, fast han är och jobbar ibland!
Godnatt!