Om jag ser bra ut? Ja de tycker jag väl.

I dag har jag varit och kollat mina ögon.Mitt vänstra öga är inte som det högra, och tvärtom.
Jag upptäckte för ett år sedan att alla raka linjer helt plötsligt inte var raka längre.Linjerna böljade fram på ett vackert sätt.
-Bäst att ringa ögonkliniken och kolla tänkte jag och slog en signal.
-Kom nu direkt ,sa den trevliga sjuksköterskan i telefonen.
Sagt och gjort!Jag tog mig dit och fick veta att jag hade en svullnad bakom gula fläcken.
Och jag som trodde att det var "svullnaden" runt midjan som var mitt största bekymmer här i världen.
-Det går över av sig självt,sa doktorn och såg bestämd ut.-Men du måste tänka på att ta det lugnt.
-Sånt här brukar starta när man är orolig eller väldigt stressad.
Lugnt och lugnt!Nog är väl jag lugnet själv! Eller?
Ja ja .Nu har detta fenomen alltså pågått i ett år. Och det som skulle gå över på max tre månader.
Så idag var det bara att knalla dit igen för en ny undersökning.
-Hur mår du ?undrade sjuksköterskan.-Ser du bra ?
Nog tycker jag att jag ser bra ut för min ålder, men om jag ser bra? Det kan man väl inte påstå.
-Nja, svarade jag tveksamt.-Det kunde vara bättre.
-Jag ska droppa i lite droppar i dina ögon så att dina pupiller utvidgas,sa hon, sen ska vi ta lite kort.
Kort! Och jag som inte hade fixat till frisyren.
-Sitt och sätt hakan här.Hon pekade på en maskin som stod mitt i rummet.-Vi ska fota dina ögon.
Ha! Vilken lättnad.Jag är absolut inte fotogenisk. Efter en stund sa hon-Det ser inte bra ut.-Du måste träffa en doktor.
1,5 timme senare fick jag komma in till läkaren.Hon vände och vred på mig, kollade mina ögon uppåt  och neråt .
-Du har ,sa hon samtidigt som hon nämnde en sjukdom som hade ett namn längre än vad denna rad räcker till för.-Vi ska göra en större undersökning senare,du får en kallelse hem på posten.
-Oj,svarade jag.-Vad då för undersökning?
-Jo, sa hon, vi sprutar in kontrastvätska i blodet och sen tar vi en serie kort på dina ögon.Och.......
Där kan jag säga att hon tappade bort mig! Ni som följer mig vet vad jag tycker om blod och sprutor.
Hon babblade på om allt möjligt, reste sig, tog min hand och sa Hej då!
Med bleka kinder tog jag mig ut till väntrummet där min mamma satt och väntade.
-Fort,väste jag fram.-Frisk luft! -NU!!!
Väl ute kom nästa chock! Man tål nämligen inte dagsljus efter dessa droppar i ögonen.
Nu vet jag hur en vampyr känner sig.
Men nu är jag hemma och ögonen har återgått till sitt normala tillstånd igen.Nu ska jag bara komma på ett bra sätt att "missa" min kallelse som ska komma på posten. Undrar om sambon märker ifall jag skruvar bort postlådan?
Godnatt!

Dämpad belysning är att föredra!

En av varje dags höjdpunkt är naturligtvis lunchen.Ett trevligt litet avbrott från arbete och slit.
Får jag sen tillbringa denna värdefulla stund med bästa Marie, ja då är lunchen fulländad.
Nu har jag ju turen att få göra just det,alltså luncha med Marie.Nästan varje dag!
Idag styrde vi kosan till våran favoritrestaurang,Micke Husman. Väl där kunde vi konstatera att vi inte var de enda som gillade maten på detta ställe.
-Gud va folk,suckade Marie och ställde sig i kön.
-Jag behöver kissa,klagade jag.-Tror du att man törs gå på toa här?
Varför skulle man nu inte kunna det ,undrar ni väl? Jo det är så att denna restaurang ligger på ett sjukhus och jag får alltid för mig att bacilllerna ska hoppa på mig.
-Jag brukar ju undvika det,svarade hon.-Men måste man, så måste man!
-Jag går,sa jag och vände om för att gå ut från restaurangen och tillbaka till toaletterna.
Det var  2 toalettdörrar bredvid varandra.Jag öppnade den ena och gick in.Lampan trasig!
Bara att byta till den andra.Jisses! Det var i grevens tid.När jag sen var klar och stod där och tvättade händerna tittade jag mig samtidigt i den stora och väl tilltagna spegeln som satt på väggen.
-Men herregud! utropade jag högt för mig själv.-Så jag ser ut!
Man kan ju faktiskt tycka att det skulle vara lite mer dämpat ljus och kanske lite färgade lampor på en toa som finns på ett sjukhus.Man är ju oftast sjuk när man är där och då gör det ju inte saken bättre om man kommer in det skarpa ljus som skiner obönhörligt på denna toa.
I denna spegel kunde jag nu se att :
1.Mina ögonbryn var inte två stycken.De var ett enda sträck!
2.Rynkor som jag aldrig förr lagt märke till
3.Och till sist...Ett långt hårstrå på överläppen!!!!
Omtumlad efter denna hemska upptäckt staplade jag tillbaka ut till en intet ont anande Marie.
Ikväll,tänkte jag, ikväll då blir det manikyr, pedikyr och alla  andra"kyrer "som finns att frambringa.
Så det så!!
Godnatt!

Tänk vad tekniken går framåt!

Förra veckan verkade alla människor i min närhet vara förkylda.Lilla Saga var hängig,Sandra klagade på feber och halsont.Så även Jesper.Den hesa rösten som han frambringade på morgonen när han vaknade,vittnade om hur han kommer att låta inom en snar framtid när målbrottet sätter in.
Själv kämpar jag på mot alla baciller med handsprit och genom att hålla andan så länge jag kan när någon nyser.Och hittills har jag lyckats hålla mig på benen.Och så tänkte jag förbli!
Trodde jag ja! Ikväll har halsen börjat göra sig påmind även på mig. När sambon kom hem beklagade jag mig och sa:
-Jag tror att jag är sjuk.-Ikväll kan jag nog inte laga mat.-I alla fall inte diska.-Det känner jag i benen.-De är så svaga,jag kan nog inte stå upp så länge förstår du!
Han tittade på mig, gick fram ,kände på min panna och sa:
-Kall! Du kan både laga mat och diska.Inga problem!
Okej då!Om jag kände efter så var det nog inte så farligt,trots allt.
Nu till kvällen slog jag igång datorn för att läsa lite på facebook. Men innan jag kom så långt hände något underligt.En bild med text kom fram på datorskärmen.Jag läste och blev så glad.Tänk att det äntligen var någon(eller något kanske jag ska säga) som förstod att jag var sjuk.Glad i hågen ropade jag ut till sambon som låg i soffan och kollade på tv:
-Älskling! Jag är ju sjuk! Det var ju det jag sa! Det står här på datorn att jag är utsatt för virusvarning!
Sambon suckade djupt. Skakade på huvudet och mumlade: -Jag ger upp!
Godnatt!