När jag var ung och vacker(numera bara vacker) så var jag tillsammans med en grabb som hade båt.(Vi kan kalla honom U.) Det var väl inget speciellt med det kan väl tyckas, men ni som följer mig vet vad som hände mig i tonåren beträffande kisspaus på en ö.Sånt sätter sina spår må ni tro!Men som alltid när man är ung och kär så gör man saker som normalt inte skulle ske.Våren gick ju bra. Då stod båten på land, det var myggfritt och det fanns toa i hamnen.Men så kom sommaren. Båten sjösattes och till en början "bryggseglade" vi efter jobbet bara.Men säg den lycka som varar länge.En dag frågade han mig om vi inte skulle ta och åka på båtsemester.
Båtsemester! Jag! Gåshuden spred sig över min kropp.Men jag svarade förstås med ett leende:- Självklart!-Jättekul!
Vi packade båten och satte av ut på sjön.Det var en rätt så stor båt som tuffade fram i maklig takt. Lite lagom tyckte jag nog.Sen fanns det en toa på båten som gick att använda fast vi låg i hamn. Ett stort plus.
När jag åkte båt med mina föräldrar så satt jag mest och läste eller slappade. Mamma och pappa skötte allt som skulle göras i hamnar och slussar.Sån tur hade jag inte nu.
-Vi är snart framme,sa U och tittade på mig.
-Jaha, tänkte jag.Än sen?
-Du kan ta ankaret och kasta i när jag säger till.
Opps! Nu börjar det kärva till sig.Ankaret.Det måste väl vara den där tunga klumpen som ligger längst bak på båtgolvet, tänkte jag och började röra mig ditåt.
-Ta upp linan också,ropade U och pekade på ett långt rep som satt fast i klumpen.
Nu gäller det att inte göra fel.Man vill ju inte göra bort sig .Nykär och allt.Jag lyfte upp ankaret och höll det med båda händerna.Jisses vad nervös jag var.
-Nu kan du kasta ut,ropade U, och började sakta in båten.
Tjoff! Jag tog i för kung och fosterland. Ankaret försvann ner i vattnet och linan började följa efter.
Där stod jag nu.Längst bak i båten ,med ankarlinan i mina händer när jag upptäcker att snodden på min jacka har snurrat sig runt linan.Med panik försökte jag trassla bort snodden ,men naturligtvis satt den som berg. Linan blev kortare och kortare.Skulle jag ta av mig jackan och kasta den i sjön? Eller skulle jag hoppa i jag också.
-Har du kastat i? undrade U. - Det verkar inte som att ankaret har fäst fast i botten, fortsatte han.
Tacka sjutton för det! Jag hängde i linan och drog ankaret med mig för brinnande livet för att inte ramla i.
Dunk! Båten gled rakt in i bryggan med en duns.Nu blev ankarlinan slak så jag kunde trassla ut min jacksnodd utan att U såg det.
-Oj, vad hände? frågade jag U och försökte se oskyldig ut.
-Jag vet inte riktigt,svarade han och kom bak till mig.-Kastade du i ankaret när jag sa till? undrade han.
-Jag gjorde precis som du sa, svarade jag och korsade fingrarna bakom ryggen.-Alldeles precis som du sa!
-Vi backar ut igen och tar ett nytt tag,sa U och gick fram igen och började backa båten. Den här gången tog jag av mig jackan, sen kastade jag ut ankaret på nytt.
-Konstigt ,sa U när vi surrade fast båten i bryggan. -Det måste vara dyig botten här. -Men nu sitter vi fast i alla fall,sa han och gick upp på land.
-Ja nu sitter vi fast, sa jag och följde efter upp på landbacken.
-I morgon ,tänkte jag tyst för mig själv, då ska jag inte ha en jacka med snodd. Så det så!!
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar