Eftersom jag inte hann med att skruva ner brevlådan så fick jag tyvärr hem kallelsen till ögonkliniken.
I morse var det dags. Linda kom och hämtade mig eftersom jag inte skulle få köra bil på hela dagen.
När vi kom dit fick jag komma in på en gång.
-Vi ska sätta en kanyl i armen ,sa den trevliga sjuksköterskan till mig när jag kom in på rummet.
-Då vill jag bara tala om att jag har en benägenhet att svimma lite när jag får ett nålstick.
-Lite? undrade hon.-Hur mycket är lite?
-Ja, ungefär så där lite mycket att jag får sus i öronen och mår lite illa.
-Okej! Vill du ligga ner istället för att sitta upp? undrade hon.
-Nej då, svarade jag kaxigt.-Det här går bra det.
Den trevliga sjuksköterskan började ta fram nålar och tussar.Hon stack in en nål i vänstra armen,
och det blev en miss.
-Hm! Jag måste tyvärr göra om det här,sa hon och tittade på mig.-Du ser blek ut.-Hur mår du?
Inte kunde jag svara på det inte.Det var redan försent.Öronen susade och illamåendet kom krypande.
30 minuter, huvudet mellan benen och åtskilliga glas vatten senare försökte hon igen. I höger arm.
Miss igen! Tredje gången hon försökte blev det bra.
-Jaaa!! ropade hon.-Den gick in ! -Jag kände det ,jag kände det.-Gjorde inte du det? frågade hon mig utan att ta hänsyn till mitt bleka nylle.
-Jo,viskade jag svagt till svar.-Jag kände också.
Jag log lite och såg så positiv ut som möjligt var.
I väntrummet satt Linda och tittade på klockan. 55 minuter hade jag varit borta. En äldre herre som satt bredvid henne i väntrummet böjde sig fram mot henne och frågade :- Väntar du på någon?-Du har suttit här en bra stund nu.
-Ja min mamma svarade hon, suckade tungt och fortsatte:-Men jag är van .- Min mamma förstår du är inte som andra.-Hon kan ta hand om brutna ben,blodförgiftning,hål i huvudet med sprutande blod och mycket mera, men bara om skadorna sitter på någon annan än henne själv.
-Om hon själv ska få en liten spruta, eller ett stick i fingret ,då svimmar hon.-Och nu har hon varit borta så länge så hon har garanterat tuppat av!
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar