Skulle jag förlora Arga leken? Okej, Jag erkänner :)

En lek som Saga tycker om att leka är arga leken.Titta på bilden så förstår ni nog att det är jag som alltid förlorar.Det går inte att hålla sig för skratt.När den här bilden togs hade jag precis förlorat. IGEN!
Därav hennes lilla "smil". Mormors gull.
Godnatt!

Mormor är barnvakt!

Mamma Linda är hemma.Kvar i husvagnen är pappa Stefan och lilla Saga. Och så Jesper och jag förstås.
Jesper blev så fiskesugen nu frampå kvällskvisten ,så Stefan var snäll och tog med honom ut i ekan en stund för att eventuellt få en gädda eller två.På min lott föll det sig då naturligtvis att passa det lilla yrvädret.
Vi började med att gå och diska.Det var inte lätt. Sprang hon inte ut så stod hon bredvid mig och plaskade med diskvattnet så det for över alla som var där inne för att diska av midsommarmaten från sina tallrikar.
Sen kom nästa moment. Sovdags.
-Nu ska vi sova lilla gumman ,sa jag och började plocka fram tandborsten.
-Nej,.-Först busa mommo, sa hon samtidigt som hon hoppade runt i den uppbäddade husvagnssängen.30 Minuter senare och en svettig mormor, så fick jag henne att lugna sig och gå på toa.
-Var är dina blöjor?undrade jag och började leta i skåpen.
-Hm! sa hon lite fundersamt.-Kanske här. Hon började plocka med sina nallar och jag förstod rätt snabbt att det inte var så mycket att lita på vad den lilla damen sa.Till slut hittade jag en påse blöjor och gjorde iordning henne för natten. Hon lade sig bredvid mig och började dricka "boyen".En flaska mjölk. Precis när hon skulle till att slå igen sina små blå kom hennes kompisar utanför och började sparka boll.Poff! sa det så satte hon sig upp med stora ögon och lyssnade.Ett snabbt sms till mormor Anita och den saken var ur världen.I morgon får Saga hitta nya kompisar.De mormor skrämde bort kommer nog inte tillbaka igen :)
Men nu sover hon i alla fall och jag sitter här i förtältet och vaktar.
Tänk att det aldrig slår fel! Barn ÄR som sötast när de sover!
Godnatt!

Linda 26 år i dag!!

Tänk att det är 26 år sedan Linda föddes.Tiden går så fort.Nu är hon nygift och har själv en dotter på tre år.
Bilden ovan visar vad hon fick i sina paket idag.Som de flesta vet så är ingen barnafödsel lik den andra.
Idag tänkte jag berätta om hur det gick till den natten Linda kom till världen.Så här var det:
"Jag tittade upp på klockradion som stod bredvid sängen.23.59(22juni 1985).
-Okej mormor ,tänkte jag ,du fick fel.Det blev inte den 22 Juni.En ny blick på klockan.00.01.Nu är det den 23 Juni,hann jag tänka precis innan vattnet gick. Nu gällde det att vara lugn.Jag vände mig om och knuffade
på sambon.-Vakna! Det är dags nu! Vi måste åka in till BB.
Sambon vaknade med ett ryck.Flög upp ur sängen och fick tag i våra två hundar,varav den ena bara var en liten valp.-Ta det lugnt bara,tjoade han.-Ta det bara lugnt!Jag kommer snart .Ska bara rasta hundarna!
Han for iväg ut i hallen med en hund under vardera armen.Fick på sig ett par tofflor och rusade ut.
Under tiden ringde jag till förlossningen.-Hej, sa jag till barnmorskan som svarade.-Vattnet har gått. Kan jag komma in?
-Okej ,svarade hon vi skickar en ambulans för bebisen har inte fixerat sig ser jag i dina papper.
-Ambulans! utropade jag.-Aldrig i livet. Jag tar bilen!Vi bor bara 5 minuter från BB.
Efter en stunds övertalande så gick hon med på mitt envisa krav på egen infärd till BB.
När jag talat färdigt i telefonen så dök sambon upp igen.-Ta det lugnt! utropade han igen.
-Jag är LUGN! svarade jag och började plocka ihop mina saker.Sambon sprang ut i köket och fick fram en djupfryst limpa.Han började skära skivor som var ca.5 cm. tjocka.Sen bredde han på smör, kastade på ostskivor och ner i en påse.-Jag hämtar bilen,ropade han till mig och rusade ut i hallen.Tyvärr hade det runnit ut fostervatten på golvet,så när han kommer farande halkar han i vattnet, slirar iväg ut i hallen och slår i huvudet i hatthyllan.Pang!
-Ta det lugnt,säger han och tar sig för pannan,jag hämtar snart bilen.Lungt och lugnt, tänkte jag.Undrar vem av oss som skulle behöva ta det lugnt egentligen  :)
Nu har han äntligen fått på sig jacka och skor och tar bilnycklarna i handen och försvinner genom dörren.
Själv tar jag min lilla väska,släcker lamporna och säger hej då till hundarna, som kommer att bli hämtade på morgonen av min mormor.Jag går ner i trapphuset och väntar på sambon och bilen.
Efter en lång lång stund dyker han äntligen upp.-Var har du varit? undrar jag när jag kliver in i bilen.
-Du har varit borta jättelänge! Sambon skruvar lite på sig och svarar:- Jag glömde bort att du skulle med.
-Men jag kom på det till slut ,sa han och sken upp.-Och då vände jag tillbaka. I det här läget hade värkarna satt igång så jag orkade inte direkt ta den diskussionen just då. När vi var halvvägs till BB stannade sambon bilen och öppnade dörren.-Men snälla du ,sa jag, vad ska du göra nu då?
Sambon svarade inte.Istället hängde han ut från bilen med halva kroppen och kräktes.Stackarn! Han var så nervös.Till slut kom vi i alla fall fram ordentligt.Linda var lite seg på att komma ut men mitt på dagen den 23 juni såg hon dagens ljus för första gången. Oj var vi var stolta!Det lilla knytet som låg där i famnen på mig.
Något underbarare hade vi aldrig sett.Och nu fyller hon alltså 26 år idag. Tänk vad tiden går fort!
Godnatt!

En bild säger mer än tusen ord!!

Jesper tycker väldigt mycket om att rita.
Den här teckningen hittade jag på bordet för ca.4 år sedan.Han hade precis lärt sig att skriva lite. När Jesper slutat rita gick jag dit för att städa upp.Jag tog upp teckningen och började läsa.Först förstod jag ingenting.Men efter en stund såg jag att han skrivit nerifrån och upp.När jag läst klart hade jag tårar i ögonen.Bättre kärleksförklaring till en mamma kan man inte få.Så här står det:
JA ELSKER MIN MAMA FRÅN JESPER!
Godnatt!

Mycket bättre förr? Ja det var det minsann!

Nu är det bara två veckor kvar till semestern börjar.Det ska bli så skönt att få komma bort från alla måsten ett tag.Idag har Linda och jag varit på Ikea och handlat lite prylar till våra husvagnsförtält.Vi ska "pimpa" upp tälten tänkte vi.Men att ta sig in på nya Ikea är ett äventyr i sig självt ,vill jag lova.Det är vägar och rondeller till både höger och vänster.Linda ,som körde,blev alldeles förvirrad av alla avfarter och påfarter.Men till slut kom vi in på rätt parkering och kunde ställa ifrån oss bilen. Ute vid bilarna stod det massor av kundvagnar. Vi tog en vagn och gick in där det stod ingång.Väl inne blev vi förvirrade. Det fanns inget hål i väggen där vi kunde komma in i varuhuset.Vi såg att det gick folk därinne, men hur vi än virrade runt med våran vagn så hittade vi ingenstans att gå in.Vid entrèn stod en ung och snygg väktare.Naturligtvis valde vi just honom för att fråga efter vägen.
-Hur kommer vi in?undrade vi och försökte se hjälplösa ut.
-Ni måste ta hissen upp först,svarade han och pekade mot en glasdörr.-Sen tar ni trapporna ner igen.-Då är ni inne i varuhuset.
Även om tanken föll mig in, så var det inte lämpligt att be den unge snygge mannen ledsaga oss runt. Det fick vara för den här gången.
Vi tog hissen upp och när vi klev ur kom det en annan ung man fram till oss direkt.
Han frågade: -Är det första gången ni är här?-Att jag frågar beror på att man inte får ha vagnar med sig upp hit.-Ni får gå ner en trappa och där hittar ni massor av kundvagnar.-En av dom kan ni ta istället.
Linda och jag tittade på varandra och sen på grabben.-Men,sa jag, vad gör vi med den här vagnen då?
Grabben pekade på en hoper andra vagnar som stod efter kanten.-Ställ eran ihop med de andra, sa han.
Och vi gjorde lydigt precis som han sa.Efter en timme av svett och värk i fötterna gav vi upp.
Vi tog oss till kassorna och checkade ut.När vi satt i bilen igen på väg hem kunde vi bara konstatera att det gamla Ikea var bättre. Det var som man brukar säga : MYCKET BÄTTRE FÖRR!!
Godnatt!

Mamma! En Louis Vitton väska! Jag tror jag dör!

Dagen innan bröllopet kom Stefan till mig med ett paket.Han såg väldigt hemlighetsfull ut när han smugglade in paketet i bagageluckan på min bil.
-Göm den här tills på Söndag,viskade han.-Jag ska ge Linda det här paketet som morgongåva.
-Okej,svarade jag och lade en filt över paketet. Jag trodde att en morgongåva,det var ett fint smycke som den nyblivna hustrun fick att hänga runt halsen.Att döma av storleken på paketet så borde detta smycke vara enormt stort.Stackars Linda som ska ha det runt halsen.
Tidigt på bröllopsdagens morgon skulle jag åka in till stan för att fixa det sista inför kvällens kalas.
När jag öppnade bildörren möttes jag av en välbekant doft.Nämligen häst.
-Va i all sin dar är det som luktar,tänkte jag och började leta under sätet för att se om det låg något där.
Men nej ,jag kunde inte hitta någonting.Hela dagen luktade det häst i min bil.Men eftersom det var bröllopsdag så beslutade jag mig för att skjuta upp städningen av bilen till nästa dag.
På natten när vi skulle hem efter ett lyckat och romantiskt bröllop samt en lyckad fest,så utropade Stefan när han satte sig i min bil:-Men Bettan vad är det som luktar stall?
-Ingen aning .-Det blir storstädning i morgon ,sa jag och startade färden hemåt.
Efter att jag släppt av de nygifta tu,så försvann hästlukten. -Konstigt, tänkte jag. -Undrar var det var som luktade.
På Söndagsmorgonen ringde Linda mig och kvittrade: -Mamma,sa hon ,jag har fått en Louis Vitton väska.
-Jag tror jag dör mamma,den är SÅÅÅ fin.
-En vadå? undrade jag.
-En Louis Vitton väska,upprepade Linda tålmodigt.-En sån har jag önskat mig jättelänge.
Senare under dagen tog jag och åkte hem till den väsktokiga nygifta frun.Direkt jag öppnade dörren hemma hos dom så kände jag hästlukten igen.Den kom från väskan.Naturligtvis! Äkta läder luktar gott. Och i den väskan var det ÄKTA läder. Linda har väskan med sig överallt.När hon jobbar,sover,äter .Ja i princip överallt.
Om Stefan hade förstått att han skulle bli brädad av en väska redan första dagen på sitt nya liv som gift man, så hade han nog köpt ett smycke istället.Tror inte ni det också? :)
Godnatt!

Jesper?Pojkvänner? Hur hänger det här ihop?????

Idag var det skolavslutning.Det är liksom en speciell känsla i luften av förväntningar en sån här dag.
Skolbarnen kom gåendes till kyrkan med flaggor i händerna och ett stort leende på läpparna. 10 veckors "semester" är ju inte helt fel kan man tycka, eller hur?Själv har jag bara 6 veckor. Stackars mig!
Klass efter klass gick fram i kyrkan och sjöng.Rektorn höll tal och fröknarna försökte hålla de glada barnen i schack under tiden.Lilla Saga hade dagen till ära gjort oss sällskap till kyrkan.Hon stod i sin bänk och tittade på Jesper där han stod längst fram och sjöng.
-Saga vill också sjunga, sa hon och tittade bedjande på mig.
-Nej lilla gumman ,svarade jag.-Du är för liten. -Du får vänta tills du går i skolan.
Det var inte rätt svar från mig kan jag lova.Jag såg hur hon började ladda för ett iltjut. Snabbt sa jag,
-Du får sjunga när du slutar hos dagmamman om några veckor förstår du.-Då är det din tur.
Hon tittade på mig en stund, funderade lite och sa:-Då ska Jeppe titta på Saga, mommo.
Pust! Den klarade jag fint.
När skolavslutningen var över och alla barn och föräldrar lämnade kyrkan upptäckte Jesper att han glömt sin tröja och keps i skolan.
-Kila dit och hämta dina grejer så kommer jag efter sen, sa jag åt honom.
Linda och jag stannade kvar på kyrkogården en stund ,där Saga hittat en kompis att leka med.
-Nej nu går jag och hämtar Jesper, sa jag till Linda efter en stund.
Det hörde naturligtvis Saga. Hon avbröt sin lek och sa:-Saga vill fölla med mommo.
Sen slängde hon sig runt mina ben och sa:- Jag älskar min mommo!
Klart ungen fick följa med.Hand i hand gick vi ner till skolgården och letade reda på Jesper.
Han stod en bit bort och pratade med sina kompisar.När han fick syn på oss plockade han ihop sina saker och gick oss till mötes.
Vi vände tillbaka till kyrkogården där Linda väntade.Saga gick emellan oss så fint och höll mig i handen.
Hon tyckte kanske lite synd om Jesper, för efter en stund tittade hon upp på honom  och sa:
-Jeppe! Nu får inte du vara med dina pojkvänner mer idag!
Gissa om det var en pojke som fick väldigt roligt åt den repliken.Han tittade ner på Saga och svarade:
-Nej Saga! Det stämmer! Nu får jag inte vara med mina pojk vänner något mera idag!
Godnatt!

Tack Gurkan! Du är min nya idol :) och Kanske får jag testa en Garmin GTU 10?

Idag vill jag börja med att tacka Big brother Gurkan för den fina komplimangen jag fick av honom igår.
Vi har ett våffelcafé varje Tisdag på jobbet som är väldigt uppskattat av många.
Bla. av min kompis Nico som igår tog med sig Gurkan för att få frossa i sig våfflor med sylt och grädde.
Nu undrar ni väl förstås vad det var för komplimang jag fick. Jo det var nämligen så att Gurkan trodde att jag var, håll i er nu, Sandras syster istället för mamma. De ni! Gissa om jag var mallig resten av dagen igår.
-Men gud va du är snäll Gurkan ,sa jag till honom och satte mig ner vid deras bord en stund.
-Jag trodde på riktigt,svarade Gurkan.- Jag lovar!
Åh en sån trevlig ung man han är "min" Gurkan.I min ålder är man ju förståligt nog inte så bortskämd med såna komplimanger direkt.Så det värmde en "gammal dams" hjärta att höra så ljuva ord.
Nu till något helt annat.Jag har ju nu förstått att det här med att vara testpilot INTE innebär att jag ska flyga flygplan kors och tvärs.Nu har jag fått erbjudande om att kanske bli utvald till att få testa en Garmin GTU 10.
Vad är nu det undrar ni förstås? Jo det är en GPS tracker som kombinerar en webbaserad spårningstjänst med GPS teknik.Om jag sätter en sån på tex. Jesper så kan jag lätt spåra honom när han är i byn och leker. Vilket är bra eftersom det ändå är nästan en halv mil dit.Den är liten, lätt och vattensäker, vilket är perfekt när man har en pojke i 10 årsåldern att hålla reda på.Det är enkelt att sätta fast den och jag kan använda den till bilen roddbåten eller katten också.Jag skapar bara geo-områden (upp till tio stycken) och sen blir jag informerad direkt "min" GarminGTU 10 passerar den virtuella gränsen.
Så håll tummarna med mig nu, så kanske det blir jag som får testa en GarminGTU 10 i sommar.
Med mina vilda barn och barnbarn så ska gudarna veta att jag skulle behöva en sån för mina nerver skull.
Godnatt!
http://smartsontestpilot.se/garmin-gtu-10/testpilot

Tack och lov för öronproppar!

Jag börjar ångra att jag hjälpte Jesper att få i gång sitt Playstaionspel.(Se tidigare inlägg)
Detta eviga monotona ljudet från spelen börjar driva mig till vansinne.Samma melodi spelas hela tiden i bakgrunden, blandat med ljud från diverse figurer som skjuter och hoppar runt, eller vad de gör.Värst är det när han inte spelar utan sätter på pausknappen. Man kan ju tycka att det skulle bli helt tyst då, men icke sa nicke.Samma melodi upprepas hela tiden.Om och om igen.
Igår fick jag nog.Jag hade precis satt mig ner för att skriva lite en stund ,när det monotona ljudet började tjuta i mina öron.
-Skruva ner! skrek jag ut till grabbhalvan.-Jag blir tokig av det där ljudet.
Inget svar.-Skruva ner eller stäng av, skrek jag igen med ännu mer arg röst.Utan resultat.Jag reste på mig och gick ut till Jesper.-Du måste skruva ner annars kommer jag att göra mig olycklig på ditt spel,hotade jag.Utan resultat. När jag tjatat och gnatat en lång stund utan att få någon respons gav jag upp.Med bestämda steg gick jag in på toaletten, öppnade sjukvårdslådan och plockade fram en påse bomull.Sen travade jag in på mitt rum,stängde dörren och plockade fram en stor bit bomull.Av den gjorde jag två stora tussar som jag tvinnade mellan fingrarna.Sen stoppade jag in en tuss i varje öra.
Jag satt alldeles stilla och koncentrerade mig.Suck! Det hördes igenom bomullen.Dessutom såg jag inte riktigt klok ut med två stora bomullstussar som stack ut ur huvudet.
Så i dag köpte jag riktiga öronproppar på apoteket.
Det var ett helt företag för att få dom på plats. "rulla proppen mellan fingrarna till en cylinder" stod det på förpackningen. Det var ju inte så svårt."Ta därefter motsatta handen över huvudet och dra i örat uppåt så att hörselgången rätas ut".Herregud, säger jag bara. Man måste ju vara vig som en orm för att detta ska fungera.
"Sätt i proppen i örat" Ja ,den biten gick ju ganska bra förutom att jag började få ont i armen som var över huvudet."Håll kvar tills den svällt ut". Ha ha ha! Det låt helmysko när proppen expanderade och täppte till örat.Och nu sitter jag här alltså. Med ploppar i öronen och skriver i lugn och ro.Om jag törs ta ut dom vet jag inte. För det står så här:"Vrid lätt och långsamt så att inte trumhinnan skadas".
Det låter ju inte direkt som någon höjdare.Så om ni ser en "dam" med gula öronproppar på stan ,så är det jag!
Godnatt!!

Ankare? Är det den tunga klumpen med lina?

När jag var ung och vacker(numera bara vacker) så var jag tillsammans med en grabb som hade båt.(Vi kan kalla honom U.) Det var väl inget speciellt med det kan väl tyckas, men ni som följer mig vet vad som hände mig i tonåren beträffande kisspaus på en ö.Sånt sätter sina spår må ni tro!Men som alltid när man är ung och kär så gör man saker som normalt inte skulle ske.Våren gick ju bra. Då stod båten på land, det var myggfritt och det fanns toa i hamnen.Men så kom sommaren. Båten sjösattes och  till en början "bryggseglade" vi efter jobbet bara.Men säg den lycka som varar länge.En dag frågade han mig om vi inte skulle ta och åka på båtsemester.
Båtsemester! Jag! Gåshuden spred sig över min kropp.Men jag svarade förstås med ett leende:- Självklart!-Jättekul!
Vi packade båten och satte av ut på sjön.Det var en rätt så stor båt som tuffade fram i maklig takt. Lite lagom tyckte jag nog.Sen fanns det en toa på båten som gick att använda fast vi låg i hamn. Ett stort plus.
När jag åkte båt med mina föräldrar så satt jag mest och läste eller slappade. Mamma och pappa skötte allt som skulle göras i hamnar och slussar.Sån tur hade jag inte nu.
-Vi är snart framme,sa U och tittade på mig.
-Jaha, tänkte jag.Än sen?
-Du kan ta ankaret och kasta i när jag säger till.
Opps! Nu börjar det kärva till sig.Ankaret.Det måste väl vara den där tunga klumpen som ligger längst bak på båtgolvet, tänkte jag och började röra mig ditåt.
-Ta upp linan också,ropade U och pekade på ett långt rep som satt fast i klumpen.
Nu gäller det att inte göra fel.Man vill ju inte göra bort sig .Nykär och allt.Jag lyfte upp ankaret och höll det med båda händerna.Jisses vad nervös jag var.
-Nu kan du kasta ut,ropade U, och började sakta in båten.
Tjoff! Jag tog i för kung och fosterland. Ankaret försvann ner i vattnet och linan började följa efter.
Där stod jag nu.Längst bak i båten ,med ankarlinan i mina händer när jag upptäcker att snodden på min jacka har snurrat sig runt linan.Med panik försökte jag trassla bort snodden ,men naturligtvis satt den som berg. Linan blev kortare och kortare.Skulle jag ta av mig jackan och kasta den i sjön? Eller skulle jag hoppa i jag också.
-Har du kastat i? undrade U. - Det verkar inte som att ankaret har fäst fast i botten, fortsatte han.
Tacka sjutton för det! Jag hängde i linan och drog ankaret med mig för brinnande livet för att inte ramla i.
Dunk! Båten gled rakt in i bryggan med en duns.Nu blev ankarlinan slak så jag kunde trassla ut min jacksnodd utan att U såg det.
-Oj, vad hände? frågade jag U och försökte se oskyldig ut.
-Jag vet inte riktigt,svarade han och kom bak till mig.-Kastade du i ankaret när jag sa till? undrade han.
-Jag gjorde precis som du sa, svarade jag och korsade fingrarna bakom ryggen.-Alldeles precis som du sa!
-Vi backar ut igen och tar ett nytt tag,sa U och gick fram igen och började backa båten. Den här gången tog jag av mig jackan, sen kastade jag ut ankaret på nytt.
-Konstigt ,sa U när vi surrade fast båten i bryggan. -Det måste vara dyig botten här. -Men nu sitter vi fast i alla fall,sa han och gick upp på land.
-Ja nu sitter vi fast, sa jag och följde efter upp på landbacken.
-I morgon ,tänkte jag tyst för mig själv, då ska jag inte ha en jacka med snodd. Så det så!!
Godnatt!

Brända kablar!!

Just nu drar åskvädren in över Sverige med dunder och brak.Lokala regnskurar med åska som de säger på tv nyheterna.I natt har det smällt rejält här ute i skogen.När man bor på landet så får man tydligen vänja sig vid att det slår ner i skogen runt om huset.Det finns inte direkt några höghus med åskledare som tar emot smällarna.
För tre år sedan var det en sommar med ovanligt mycket åska.Det var fint och varmt väder på dagarna , men på eftermiddagen drog det ihop sig och mulnade på.Just den här dagen satt vi och åt inne i mormor och morfars förtält.Linda och Stefan var också där med nyfödda Saga.De hade lånat morfars gamla husvagn som han använder när de ska ut och åka.Vi hade precis börjat duka av när det började mullra utanför förtältet.
Lite av det vi ätit skulle in i min vagn, så jag plockade ihop mitt och gick över till mig.Jag började plocka in allt i kylskåpet och skulle ta steget ut från min husvagn när det small till ordentligt och började ösregna.
Jag backade tillbaka in igen och bestämde mig för att avvakta lite.Det blixtrade utanför fönstret hela tiden. Regnet öste ner och jag började faktiskt bli lite orolig.Det låg en tidning på sängen som jag drog till mig. Sen satte jag mig på golvet och började bläddra i tidningen,mest för att försöka tänka på något annat.
PANG! En åsksmäll som var öronbedövande alldeles utanför min husvagn.Det blixtrade från allt som var gjort av metall i vagnen. Nu blev jag riktigt rädd.Ihopkrupen på golvet sa jag till mig själv :- Det är inte farligt .-Det går snart över.
PANG! Då small det igen.Värre än förra gången. Jesper skrek något från den andra vagnen. Mormor och morfar tjoade de också.Att något hänt förstod jag.Men vad?? Efter vad som kändes som en evighet slutade regnet och jag tog mod till mig och rusade över till den andra vagnen.
Där var det full aktivitet.Blixten hade slagit ner på andra sidan dammen,gått upp i marken på våran sida, genom skogsbacken och in i mormor och morfars husvagn. Det luktade bränt.Morfar kastade ut dynor och kuddar i förtältet för att lokalisera var det brann någonstans.
Till slut hittade han källan till röken och lukten.Det elektriska hade slagits ut och kablarna var slut.
Slutet gott allting gott den här gången.Men nog är det enorma krafter som finns i naturen som vi inte kan rå på !
Godnatt!!

Myrornas krig i husvagnen!

Idag har vi varit upp och tittat till husvagnen.Det var några veckor sen vi var här så det var hög tid.
När vi kom dit och öppnade förtältet såg jag något vitt konstigt pulver vid trappen in till husvagnen.
-Vad är det där? Undrade sambon och tog upp lite i handen.-Det ser ut som finfördelad frigolt.-Väldigt finfördelad!
-Jäklar! utbrast jag.-Myror!-Det är myror som har börjat bygga bo i väggen på vagnen.
Att jag visste det så helt bombsäkert beror på att jag har råkat ut för det en gång tidigare.
Vi öppnade dörren och gick in.Allt såg ut som vanligt. Ända tills vi tittade i ett skåp allldeles vid dörren.
Där inne var det mera vitt pulver.Finfördelad frigolit var upplagt i hörnet av skåpet och några små myror jobbade i skift för att färdigställa myrstacken.
-Bara att åka ner till stan och köpa myrgift, sa jag till sambon.-Jag kommer snart.
När jag kom tillbaka plockade vi ut alla möblar ur förtältet och satte igång.Myrrpulvret dammade högt och lågt runt oss.Myrorna sprang för brinnande livet för att undvika en säker död.
När tältet var klart var det dags för husvagnen att få sin beskärda del av gift.
Efter några timmar i dimmorna av myrspray och myrrpulver mådde i alla fall sambon och jag pyton.
Och då borde även myrorna känna sig en aning hängiga kan man tycka.
Men döm om min förvåning när vi till kvällen skulle stänga igen för att åka, hittade en livs levande myra travandes över golvet.
-Okej! tänkte jag.-Kryp där du så ses vi nästa vecka.-Då du myran, då blir det KRIG!!!!!
Godnatt!

Inte skulle väl jag gå vilse heller??!!

Igår var jag med jobbet på en resa till Rosendahls slott och trädgård.Vi gör alltid en resa på våren för att  avsluta terminen.Medelåldern är rätt hög på de damer och herrar som följer med.Gårdagen förflöt utan några större missöden som tur var. Värre var det för fyra år sedan när vi gjorde en resa till slottet inne i Stockholm.Några av våra damer som var med den gången hade svårt att gå så några ur personalen var med som extra "ben" till dessa underbara kvinnor.Jag fick mig tilldelat en dam som jag tog under armen och lotsade runt på slottet. Vi hade väldigt trevligt när vi gick runt och tittade på drottning Silvias klänningar.Efter en stund var det dags att ge sig av till det ställe i gamla stan där vi skulle intaga dagens eftermiddagskaffe.
Alla skulle gå i samlad trupp.
-Tar du täten ,frågade min chef.
-Det går bra det ,svarade jag och tog min tant under armen
-Men du är helt säker på att du vet vad vi ska göra? försäkrade sig chefen.
-Ja visst.-Ta det bara lugnt.-Läget är under kontroll.
I sakta mak började jag och damen att ta oss framåt. Det gick hur bra som helst, en stund.Hurt det gick till vet jag inte ,men när jag vände mig om för att försäkra mig om att alla var med fick jag en chock.
Inte en tant som jag kände igen på flera kilometers avstånd. Inte någon chef heller för den delen.
-Inte drabbas av panik nu, tänkte jag.-De måste vara i närheten, absolut i närheten.
Men icke sa nicke.Inte någonstans på vägen bakåt kunde jag urskilja ett enda ansikte som var bekant.
-Har vi tappat bort oss? undrade damen.-Jag kan inte se någon av de andra,fortsatte hon med orolig röst.
Nu började jag få lite små panik. Vad skulle jag göra med denna stackars dam helt ensam i Stockholm.
-Ingen fara! försökte jag intala både damen och mig själv.
Hur skulle jag göra? Jo ringa förstås! Att jag inte tänkte på det direkt.Upp med telefonen och fram med kontaktlistan. Men va nu?! Inte ett enda nummer till någon av de som var med på resan.
-Elisabeth, sa damen, jag börjar bli lite trött i benen. -Är du säker på att du vet var vi är?
Nu måste jag erkänna att jag inte lyssnade på henne, för min hjärna gick på högvarv. Kontoret! Jag ringer kontoret! -Sophia! ( Jag vände mig bort och viskade i luren)-Du måste ringa Christina och be henne ringa mig. Jag har gått vilse!
-Vilse! Du lyckas då med allt Bettan.-Jag ringer henne direkt.-Ta det lugnt bara!
Jag vände mig om igen till "min" dam.Hon såg rätt så trött ut.
-Nu går vi oss sätter oss här utanför glassbaren,sa jag och fick ner tanten på en bänk utanför en glassbar där de stod och gräddade strutar.Telefonen ringde och jag gick iväg en bit för att svara.
-Var är ni? Vi har letat överallt efter er! Stå still där ni är så kommer vi! Stå Still!!!!
Jag hann inte få en syl i vädret.Christina ,som hade ansvar för hela gruppen var väldigt upprörd i luren.
-Okej, jag sitter still på (Gatans namn som jag inte kommer ihåg nu).-Vi väntar här!
Efter en bra stund dök de andra upp.Vilken lycka att se dom komma efter vägen.
-Men Bettan,sa Christina när hon kom fram. -Du sitter ju utanför cafèt där vi ska fika.-Jag tyckte att du sa att du gått vilse.-Kom nu så går vi in och dricker kaffe,sa hon och föste in hela gänget genom dörren.
Kvar utanför stod jag. Ensam.
-Jag kanske är som djuren, tänkte jag.-Inbyggd GPS.-Hittar överallt fast jag inte visste det förut.
-Tänk vad jag är bra!  Jag öppnade dörren och gick in på fiket.Därinne satt våra damer och herrar, skrattandes med kaffe kopparna i handen." Mina" rara tanter."Mina" roliga gubbar!
Godnatt!

-Saga är sjuk mamma!! Ta febern!!!

Visst är det trevligt med sol och värme.Att få ta ett dopp i poolen innan kvällsmaten.Det är ljust långt in på små timmarna.Allt det där är ju bra,men sen kommer natten. Sovrummet har helt plötsligt förvandlats till ett värmeskåp. Det är varmt och klibbigt.Täcket åker av, och man ligger där och vrider sig fram och tillbaka.
Lilla Saga lider av denna värme mer än oss andra.Varje morgon när mamma Linda ska väcka henne tittar hon upp och säger:- Jag är så sjuk, mamma.-Ta febern!
Sen ligger hon kvar i sängen tills Linda provat febern på henne minst fyra fem gånger.
-Du har ingen feber, försöker Linda säga,men inte tror den lilla damen på det heller.
Med stor dramatik och inlevelse släpar hon sig ut i vardagsrummet för att ta plats på golvet framför tv:n.
-Saga är sjuk,säger hon igen.-Mamma ta febern! Samma procedur upprepas igen. Linda tar febern på henne flera gånger med samma resultat som förut.
-Nej Saga, säger hon, du är inte sjuk!
Saga suckar och sätter sig upp.Till slut accepterar hon situationen,äter frukost och åker till dagmamman.
Igår åkte pappa Stefan in till stan och investerade i en portabel aircondition. Så i morgon får vi hoppas att Linda slipper ta febern på lilla trollungen!
Godnatt!

Bygga pool!!

När sambon började prata om att bygga en pool ruskade jag bara på huvudet.Vad skulle vi med en pool till?
Det är ju aldrig mer än 10 grader i en sån.Min kropp behöver minst 35-40 för att trivas.
-Nu ska vi inte ha en liten plaskpool, förklarde sambon utan en riktig stor pool.-En pool med riktigt reningsverk och kloor, precis som på ett badhus.-Tänk dig här framför huset, fortsatte han, en stor pool med trädäck runt där vi kan ligga och sola ,dricka lite öl och ha det allmänt mysigt.
Hm! Öl vet jag väl inte direkt,men ett glas fanta är ju gott,tänkte jag och försökte visualisera poolen med tillhörande trädäck framför mig.
-Är det inte mycket jobb med en sån stor pool, undrade jag?
-Nej det är det som är vitsen med att bygga en stor pool, svarade sambon.
Ja just ja! Nu fick jag en trevlig syn på min näthinna, nämligen en "poolman". Kanske en brunbränd muskelös snygging i badbyxor (av den minsta modellen) som gick runt och städade poolen leendes med bländvita tänder. Jisses! Jag måste ringa Marie direkt.
-Jag har redan kollat upp alllt det om skötseln. -Det blir en baggis för mig att gå runt i solen och hålla rent i poolen,forsatte sambon.-Hur lugnt som helst!-Jag lovar!
Jaha ja,Nu sprack den drömmen.Nu är det ingen idè att ringa Marie längre i alla fall.
Redan nästa dag hade sambon börjat förbereda tomten framför huset. Tre äppelträd sågades ner och en grävskopa kördes in på tomten.
-Låt han hålla på ,sa jag till Linda.-Nu åker vi till en riktig pool inne i stan och badar med ungarna.
Vi packade in barn, mat ,fika ,badkläder, filtar och gud vet allt i bilen och åkte iväg.
När vi kom fram var det nästan 30 grader varmt i skuggan.
-Nu ska det bli skönt med ett svalkande dopp,sa Linda .
-Verkligen ,svarade jag, och kånkade ut allt ur bilen.
När vi kom in på området med tre olika stora pooler(först fick vi betala en hutlös summa pengar för att komma in) upptäckte vi att det var precis tjockt med folk därinne.Gräsmattorna var proppfulla med solande föräldrar,skrikande barn,matrester mm.Inte en enda fläck var ledig.Vi fick till slut tag på en liten plätt där vi kunde sätta ut en filt.Med risk för livet så tog vi oss ner i en mellanstor pool.Där stod vi helt stilla med barnen för att inte bli dränkta av någon finnig tonåring som skulle dyka just där.Efter en timme gav vi upp och åkte hem.Ingen av oss sa något på hemvägen, men vi tänkte nog samma sak båda två.Nämligen att sambon kanske hade rätt i alla fall.Borta bra men hemma bäst.
Nu har vi haft våra fina pool i snart tre sommrar. Vi är helt själva om solstolarna, ingen trängsel vid toa, ingen jobbig glasskö, bara lugn och ro.
Så även om jag har svårt att erkänna det, så måste jag nog det nu. Sambons idè om att bygga en pool hemma var faktiskt en strålande idè!
Godnatt!

Fy vilket tråkigt skvaller!

Hela dagen har jag och Linda väntat på att få höra om alla skandaler och romanser från Big Brotherfesten.
Linda som dessutom är insatt i det hela hade tusen och en frågor om alla deltagarna . Äntligen skulle hon få de sista pusselbitarna. Trodde vi ja!
När Sandra äntligen dök upp började Linda sin stora utfrågning, medans jag själv satt bredvid och skaffade information till er kära läsare.
-Men vad gjorde alla nu då? undrade Linda och satte sig till rätta på stolen.
-Gjorde och gjorde,svarade Sandra.-Det var väl ingen som gjorde något speciellt.
-Lägg av nu,sa Linda .-Klart att det gjorde.
-Nej tyvärr, svarade Sandra.-Det var hur lugnt som helst.
-Jaha du, sa jag besviket.-Och vad tycker du att jag ska skriva på min blogg ikväll då?
-Precis som det var,svarade Sandra.- Nämligen hur lugnt som helst.
-Du är ingen bra minglare, inflikade Linda.-Det hade varit mycket bättre om jag hade fått gå på festen.
-Något litet skvaller hade jag nog luskat fram, så det så!
Sandra tittade på oss, flinade lite och lutade sig fram.
-Okej, sa hon.- Det här är mellan oss tre bara.
Linda flyttade på sin stol så nära Sandra som hon kunde.Jag hängde på.
-Jo, sa Sandra. Nog finns det lite skvaller alltid. Utan att nämna några namn (nu viskade hon nästan)
så var det så att några av deltagarna "delade" rum över natten.-Jag såg när de kom ut på morgonen.
-Linda, du vet nog vilka det gäller, eller hur?
Linda såg alldeles salig ut. Äntligen hade hon fått den sista pusselbiten. Nu kände hon sig nöjd!
Godnatt!!

Sms från Sandra" Jesper har fått Gurkans keps"

I går kväll var Sandra med på Big Brother finalen live.BB är väl inte direkt ett tv-program som sambon och jag brukar se, men Sandra och Linda har följt människorna i huset under hela tiden som de har varit inlåsta.
Sandra är ju dessutom kompis med en av deltagarna, nämligen "Gurkan". En rolig kille från Västerås som ploppar upp i tv-rutan lite då och då i olika program.När vi var nere i Göteborg ringde han och bjöd med Sandra till finalen.Tyvärr hade Sandra vrickat foten i en karusell på Liseberg så hon tackade nej först.
-Är du inte klok! utbrast Linda när hon fick höra talas om inbjudningen.
-Jag som verkligen följer det programmet kan gå istället om inte du kan! Mirakulöst nog blev Sandra så bra i foten att hon kunde åka till Stockholm  i alla fall.
- Jag har en plan, sa Sandra när vi satt på tåget på väg hem igår.
-Jag har mina tofflor på mig ända tills det är dags att precis gå in, då sätter jag på mig högklackat.
-Sen sitter jag still tills det är slut. Bra va?!
Linda svarade inte utan gav Sandra en väldigt avundsjuk blick istället.
När vi kommit hem  och börjat packa upp kom ett sms från Sandra.
"Kolla på tv:n ikväll.Jag sitter i publiken ihop med deltagarnas anhöriga så ni kanske kan se mig"
Sen var det en bild medskickat på henne där hon satt på läktaren och väntade på att tv-programmet skulle börja.
-Vi måste kolla på BB i kväll ,sa jag till sambon och började leta rätt på kanalen.
-Menar du allvar? undrade han. -Vi kan ju inget om det där programmet.Varför ska vi se det då?
-Sandra skickade att hon kommer att synas i publiken ikväll. Så nu måste vi se om vi kan få en skymt av henne.
Det avgjorde saken. Vi hittade kanalen och BB började. Där satt vi i soffan och stirrade efter publikbilder tills ögonen började värka.Inte såg vi henne för det heller.Programmet drogs mot sitt slut och fortfarande hade vi inte sett skymten av henne.Nu var det bara två killar kvar i huset. Tvåan gick ut och nu var det bara vinnaren kvar.
-Har du sett henne? undrade sambon.
-Nej inte än och nu är det snart slut. Precis då ropar de upp vinnaren på tv och i nästa sekund visar de hans familj. Och där satt hon!!
-Där är hon ,skrek jag och flög upp ur soffan.-Där ,längst bak!!
-Var? Var? tjoade sambon och satte sig upp för att se bättre.
-Äh ,nu är hon borta ,suckade jag och satte mig i soffan igen. Det blev reklam och sen när BB började igen intervjuade de vinnaren och så visade de hans familj igen.
-Där! Där! Ser du? ropade jag till sambon.
-Ja nu ser jag henne jag också, svarade han. -Äntligen!
Efter två timmars tittande på ett program som vi inte fattade ett dugg av ,så fick vi i alla fall få se Sandra i HELA tio sekunder.
Efter finalen följde Sandra med på efterfesten.Sen fick hon bo på samma hotell som deltagarna.Idag skickade hon ett nytt sms."Jesper har fått Gurkans keps" och en bild med sig själv där hon stolt poserar i Gurkans keps.
I morgon har hon lovat Linda och mig alla detaljer om kvällen. Missa inte det!
Godnatt!!

Hem ljuva hem!! Sandra på Big Brother final!

Då var vi hemma nu då.Visst är det kul att vara borta några dagar ,men inget slår en egen säng, toalett och dusch.I Göteborg hade jag bara tillgång till dator en gång.Och när jag väl fick skriva så blev det så stressigt så jag glömde tala om vilka som var med där borta. Naturligtvis var vi iväg allihop, mormor, morfar ,Sandra jag ,sambon ,Jesper, Saga och de nygifta paret.Resan dit gick bra.Tyvärr hamnade sambon, Jesper och jag i ett annat hus än de andra.I det huset bodde alla backpackers. Fest hela natten lång var deras motto.
På natten mellan Fredag och Lördag vaknade vi av att det stojades i korridoren utanför vår dörr.Arg som ett bi for jag ur sängen.-Nu jäklar får det vara nog! skrek jag och slet upp dörren från vårat rum ut i hallen.
Utanför stod ett gäng töser och pratade och skrattade. -Vi försöker faktiskt sova här inne,ryade jag till dom.
-Det finns barn som vill sova!!Töserna tittade förskräckt på mig, där jag stod med håret på ända, mascara långt ner på kinderna, i trosor och linne.
-Oj förlåt! utbrast dom.-Vi tänkte inte på det. Sen försvann de illa kvickt,krakarna. Hoppas de kunde sova sen efter den chocken!
Vi har även åkt med paddanbåten, gått på Liseberg,shoppat och varit på Universeum.
Tiden går fort när man har kul, och i dag var det alltså dags att åka hem igen.
På tågresan ner blev Stefan kissnödig,vilken man blir ibland.Eftersom han bara åker tåg en gång om året så är han inte så haj på det där med moderna toadörrar.Man trycker på en knapp på utsidan för att öppna dörren och sen på en annan inne på toa för att stänga. Sen är det bra om man låser dörren också.
Vilket Stefan inte gjorde.Efter en liten stund öppnades dörren. Och där står stackars Stefan.Utanför sitter ett gäng med tjejer.Jisses vad de fick roligt.Stefan gjorde allt som stod i hans makt för att stänga dörrskrället igen ,och efter en lång stund lyckades han.
Nu på hemresan var han väldigt noga med låset. Undrar varför? 
Halvägs hem idag blev mormor och morfar kaffesugna. Mormor travade iväg till kaffeautomaten och fick fram två koppar kaffe. Med djup koncentraion gick hon sen tillbaka till våra platser, för att ramla precis när hon skulle kliva in i våran kupè. Det flög kaffe överallt därinne. Två koppar kaffe blir en stor mängd kaffe när det rinner ut på ett golv. Mormor klarade sig bra.Lite blåmärken på knäna bara.
40 servetter och ett nytorkat tågkupègolv senare så fick de äntligen var sin ny kopp med kaffe.
Att mormor ramlade från början var för att tåget tvärnitade  med ett ryck.
En annan sak som hände var att polisen stannade tåget på en av stationerna vi passerade. De letade efter en kille som de hittade och tog med sig i polisbilen.
Ja mycket kan hända när man är ute och far.
Sandra fick vi inte med oss hem. Hon fortsatte till Stockholm för att vara med på Big Brother finalen.
Så nu bor hon på hotell med alla deltagarna från årets säsong.Efterfest blir det väl också kan jag tro.
Välkommen hem i morgon istället Sandra!
Godnatt!!

Göteborg here we come!

Nu har jag lyckats få tag på en dator så jag kan slänga ut några rader.
Vi är alltså hamnat i Göteborg på bröllopsresa med Linda,Stefan och Saga. Vi det är mormor, morfar, Jesper och jag.I går tog vi tåget vid två-tiden.När vi kom ner på stationen dök Sandras kompis "Gurkan"  upp (känd från värsta bilföraren och Robinsson och senast Big brother.)Sandra hade ordnat så han skulle överraska Linda och Stefan med kebab men det var bättre med sallad tyckte Gurkan. Så han hade köpt tre olika sorter som vi fick dela på.Tack för det Gurkan!
Idag har vi varit på universeum och nere på stan.
Det roligaste Saga vet med att vara här är att åka spårvagn.
-Nu stannar vi! Tjoar hon varje gång spårvagnen stannar.
-Nu kör vi!! Skriker hon när vi stannar. Det finns inte någon i vagnen som kan missa en hållplats när Saga är med och styr och ställer.
Nu sitter vi i köket på vandrarhemmet och spelar kort, fikar och äter jordgubbar innan det är dags för dusch och säng.
I morgon blir det Liseberg och paddanbåten.
Vi tar väl spårvagnen så Saga kan leka konduktör i morgon också!
Godnatt!!

Bröllopsresa!

Stängt på grund av bröllopsresa!!!!!
Godnatt!!!!