Om jag ser bra ut? Ja de tycker jag väl.

I dag har jag varit och kollat mina ögon.Mitt vänstra öga är inte som det högra, och tvärtom.
Jag upptäckte för ett år sedan att alla raka linjer helt plötsligt inte var raka längre.Linjerna böljade fram på ett vackert sätt.
-Bäst att ringa ögonkliniken och kolla tänkte jag och slog en signal.
-Kom nu direkt ,sa den trevliga sjuksköterskan i telefonen.
Sagt och gjort!Jag tog mig dit och fick veta att jag hade en svullnad bakom gula fläcken.
Och jag som trodde att det var "svullnaden" runt midjan som var mitt största bekymmer här i världen.
-Det går över av sig självt,sa doktorn och såg bestämd ut.-Men du måste tänka på att ta det lugnt.
-Sånt här brukar starta när man är orolig eller väldigt stressad.
Lugnt och lugnt!Nog är väl jag lugnet själv! Eller?
Ja ja .Nu har detta fenomen alltså pågått i ett år. Och det som skulle gå över på max tre månader.
Så idag var det bara att knalla dit igen för en ny undersökning.
-Hur mår du ?undrade sjuksköterskan.-Ser du bra ?
Nog tycker jag att jag ser bra ut för min ålder, men om jag ser bra? Det kan man väl inte påstå.
-Nja, svarade jag tveksamt.-Det kunde vara bättre.
-Jag ska droppa i lite droppar i dina ögon så att dina pupiller utvidgas,sa hon, sen ska vi ta lite kort.
Kort! Och jag som inte hade fixat till frisyren.
-Sitt och sätt hakan här.Hon pekade på en maskin som stod mitt i rummet.-Vi ska fota dina ögon.
Ha! Vilken lättnad.Jag är absolut inte fotogenisk. Efter en stund sa hon-Det ser inte bra ut.-Du måste träffa en doktor.
1,5 timme senare fick jag komma in till läkaren.Hon vände och vred på mig, kollade mina ögon uppåt  och neråt .
-Du har ,sa hon samtidigt som hon nämnde en sjukdom som hade ett namn längre än vad denna rad räcker till för.-Vi ska göra en större undersökning senare,du får en kallelse hem på posten.
-Oj,svarade jag.-Vad då för undersökning?
-Jo, sa hon, vi sprutar in kontrastvätska i blodet och sen tar vi en serie kort på dina ögon.Och.......
Där kan jag säga att hon tappade bort mig! Ni som följer mig vet vad jag tycker om blod och sprutor.
Hon babblade på om allt möjligt, reste sig, tog min hand och sa Hej då!
Med bleka kinder tog jag mig ut till väntrummet där min mamma satt och väntade.
-Fort,väste jag fram.-Frisk luft! -NU!!!
Väl ute kom nästa chock! Man tål nämligen inte dagsljus efter dessa droppar i ögonen.
Nu vet jag hur en vampyr känner sig.
Men nu är jag hemma och ögonen har återgått till sitt normala tillstånd igen.Nu ska jag bara komma på ett bra sätt att "missa" min kallelse som ska komma på posten. Undrar om sambon märker ifall jag skruvar bort postlådan?
Godnatt!