Har Saga sökt bygglov??

Det finns ett litet hus nere i byn. Ett litet hus som är gult, grönt och rött.
Naturligtvis är det Sagas lilla hus.Hon fick det i födelsedagspresent av moster Sandra.
Där har hon i princip flyttat in nu.
-Mommo kom in ,sa hon till mig när jag var där och hälsade på.
Jag tittade på huset och insåg snabbt att jag skulle få problem med att ta mig in.
Men inte kunde jag motstå detta lilla söta yrväders inbjudan. Jag kröp ihop på altan golvet, vek ihop kroppen till ett V och baxade in så mycket av min något osmidiga kropp, som jag kunde.
Det gick ganska bra.
-Vilket fint och mysigt litet hus du har fått Saga,sa jag medans jag försökte sträcka lite på benen för att inte få sendrag.
-Men mommo det är inge golv,svarade hon, jag vill ha golv!
Nu började benen domna bort så det var dags för mig att krypa ut igen kände jag.
-Hon vill ha golv i huset, sa jag till Linda när vi satt i köket och pratade.
-Köp en matta eller en pressening och lägg i botten så är det skönare för henne att sitta därinne och kuckelura, gav jag som förslag.
-Det där får Stefan fixa, svarade hon.
Tiden gick och för några dagar sen så var jag åter på besök hemma hos dom.
-Mommo,ropade Saga när jag kom, jag har fått golv!
-Va kul,svarade jag.-Kom och visa mormor hur det blev.
Saga struttade framför mig hela vägen ut till altanen.Armarna flaxade i luften, och håret flög som en virvelvind runt ansiktet.
När vi kom ut på altanen såg jag golvet som hon var så stolt över. Och jag kan förstå varför.
Pappa Stefan hade varit i den stora trävaruaffären och köpt riktigt virke. Sen hade han snickrat ihop ett golv som minsann inte gick av för hackor.
-Det var ett rejält golv, sa jag till Linda.-Är ni säkra på att det inte behövs bygglov för det där ?
Ja ja, nu blåser i alla fall inte det lilla huset bort för henne. Och jag vet vem jag ska ringa när det är dags för någon form av bygge hos oss !
Godnatt!

Äter tvättmaskiner strumpor??

Nog är det väl konstigt? Det här med strumpor och tvättmaskiner. Eller är det bara hemma hos oss som det försvinner strumpor? Hur jag än beter mig så är det alltid några strumpor som inte har någon make när det är dags att vika ihop den torra tvätten.
Idag när jag omsorgsfullt plockade ihop den torra tvätten,tittade jag extra noga efter om jag skulle se ett omaka par.Men ,nej det såg bra ut ,ända tills det var dags att para ihop dom för att läggas i respektive lådor.
En svart, och en brun strumpa var alldeles själva kvar på botten av korgen när jag var klar.
Jag tog upp dom ,vände och vred på dom en stund för att sen besluta mig för att para ihop de omaka paret och snabbt lägga dom i sambons låda. Det är nämligen oftast hans strumpor som försvinner i maskinen.
Har jag tur märker han inget.Men tyvärr upptäckte han det redan nu ikväll när han duschat och gick för att hämta rena kläder efter jobbet.
För en tid sedan började vi sätta ihop strumporna när vi lade dom i tvättkorgen. Sen stoppade jag in dom i maskinen, och då var det fotfarande ett par, och sen särade jag på strumporna inne i maskinen.
Nu skulle det väl i alla fall inte bli fel, tänkte jag när jag stängde luckan till tvättmaskinen.
Trodde jag ja! Likt förbaskat så fattades det en strumpa vid ihopplockningen.
Jag stoppade in huvudet i maskinen.Synade alla skarver och vrår.Kollade alla slangar, tittade bakom och ovanför, men utan resultat.Borta!!
Striden står mellan mig och maskinen.Tyvärr måste jag erkänna att tvättmaskinen vinner.Var strumporna tar vägen har jag ingen aning om , men någonstans finns det en stor hög med omaka strumpor.Frågan är bara var??
Godnatt!

Bröllop timme för timme, minut för minut!!!

Som ni märkte så fanns det inte någon tid över för ett  inlägg här på bloggen igår.Men nu mina vänner , här kommer alla detaljer från gårdagen !
6.30 Klockan ringer.Dags att vakna till. En snabb frukost.Plocka ihop alla kläder och ut till bilen.
7.30 Möta upp min mamma på Ica Hälla för att handla det sista.
8.30 Brynolf Bagare. Hämta bröllopstårtorna och tillhörande ställning.Sakta,sakta körning till lokalen.
9.00 Mamma och jag plockar ihop buffèn. Lägger upp frukter,ordnar med rosor till borden och till blomsterbågen runt brudparet.(vi gjorde en egen båge av två kraftiga björkar som vi satte i vatten,spände fast i bordsbenen, och sen böjde ihop dom med varandra.Billigt och snyggt alternativ!)
11.00 Till mamma där vi hade "sambandscentral". Stefan ,Saga Jesper och sambon var redan där.En macka till lunch på stående fot och sen in i duschen.Sminkning, hårföning ,på med kläderna och börja vänta.
13.30 Linda anländer till sällskapet.Hon har varit hos Martina Lindgren ( en ung lovande stylist ) och fixat naglar, hår och smink. Saga rusar till dörren när Linda kliver in.Tvärnitar, stirrar på sin helt oigenkännliga mamma och säger:-Mamma, du är en kung! -En vacker kung!
-Mamma är ingen kung,säger jag och skrattar.-Mamma är en drottning! Hon funderar en stund. Skiner upp och säger:- Ja mamma är drottning för hon har en snippa.-Kungar har snopp!
14.00 Sandra anländer.Hon hjälper till att smycka Linda och Saga.
14.15 Nu börjar det bli bråttom.Klänningen ska snöras på.Alla springer om varandra. Ropar och tjoar.
Skrattar och tappar bort saker. Mitt i allt detta står Linda.Vacker som en sommardag,lugnt och stilla.
14.30 Bilen kommer.Marie har fått låna en Mustang cab av Torbjörn"Tebbe" Johansson.
14.45 Avfärd till kyrkan!
14.55 Framme vid kyrkan.Där väntar Anders,bestman.Blommor ska fram.Sättas på kavajkragar.Linda ska ha sin fina bukett från Lindqvist blommor i Hökåsen Västerås.Stylisten Martina står redo med hårspray och smink. Jesper tränar på att gå långsamt med Saga i handen.Sen är det dags! Vi går till kyrkan i samlad trupp.
15.05 Lite försenade rusar sambon och jag in i kyrkan.Bakom oss utanför dörrarna står brudparet och dess följe.Klockorna börjar plinga och efter en stund öppnar Sirpa Lundqvist,vaktmästare dörren.Jag tror inte att jag var ensam om att få gåshud.Jesper och Saga var så fina. De gick in först framför brudparet och Jesper hade precis rätt steglängd.Saga var djupt koncentrerad. I handen hade hon sin lilla vackra bukett.Efter Linda och Stefan gick Sandra och Anders.Prästen Kerstin Almegård ledde vigselgudtjänsten. Saga blev lite rastlös efter en stund.Hon började gå runt framme vid altarringen.När hon tittade åt mitt håll så viftade jag med hennes nalle och då kom hon till oss och satte sig. Per "Pelle" Johansson var deras solosångare.
 När han sjöng sista balladen Kärleksvisan, då var inte ett öga torrt. Vilken röst.Han är suverän!
Kerstin Wallqvist Jonsson spelade orgel och piano.
15.55 Utgång till låten Änglagård. Havre kastning och hurrarop till brudparet.
16.05 Avfärd till festlokalen.
16.20 Skål och välkommna.Hurra för brudparet och skålande i champagne.
17.00 Buffè! Vi hade grönt,pasta,potatissallad,frukt,fisk,räkor,bröd,ost  mm. Fisken,som Jesper fångat, gick åt direkt.
18.00 Alla proppmätta.Maten räckte, mamma och jag kunde andas ut!
18.30 Uppspelning av sången som Linda sjöng in på möhippan.Succè!
18.35 Mingel.Kaffet börjar bryggas.Baren tjuvöppnar.
19.00 Bröllopstårta!!Alla fram med kamerorna.Rena papparazzi stämningen.Supergod tårta!
19.45 Stefan spelar upp sin överraskning till Linda.Ett bildspel med kort bara på henne till låten " Just the way you are" med Bruno Mars.
19.55Nu öppnar baren på allvar och drinkar serveras på löpande band av Jocke Sandra Johanna.
20.30 Bröllopsvalsen. Till låten från melodifestivalen med Simon Forsberg "Tid andas".
20.35 Dansen kommer igång!
Härifrån så minglar alla med alla.Det är en kanonstämning och alla verkar trivas.
Vi hade en lek med brudparet under kvällen. Herr och Fru. Idèn tagen av tv -programmet med samma namn.
Det ledde till många trevliga skratt ska ni veta.
Kvällen förlöpte alldeles för fort.Det dansades och skålades hej vilt. Jesper kom igång han också.Mitt i natten hittade vi honom mitt på dansgolvet, dansandes för fulla muggar ihop med gästen Danny.Jisses vad kul han hade!
02.30 De sista gästerna tackar för sig och försvinner iväg i taxi.Jesper slocknar på en soffa och sambon och jag städar undan.Linda och Stefan ser trötta men lyckliga ut, och börjar plocka ihop alla presenter de fått under kvällen.
03.30 Hemma! Sängen ser väldigt inbjudande ut.
Innan jag somnar tänker jag tillbaka på dagen/kvällen. En bröllopsdag som har gått helt i romantikens tecken.
Fötterna gör sig påminda under täcket, ömma efter dans och spring. Nu är det över.Allt planerande, fixande,pysslande,handlande.Förberedelser som är roliga men samtidigt lite nervöst att allt ska klaffa.
Det känns lite tomt nästan.Jag vänder på mig i sängen. Men  nu är det bara att ladda om för nästa grej som ska hända. Linda Stefan Saga Sandra jag Jesper ska på bröllopsresa.Ja ,jag förstår att det kanske låter lite lustigt att vi ska med. Men vad då? Inte kan det väl bli något kul utan oss? Eller hur??!!     :)
Godnatt!!!!

Tack till alla som var där och gjorde Linda och Stefans fest till en super duper trevlig tillställning!
Tack till Sirpa,Kerstin,Pelle,Kerstin för en romantisk vigselgudtjänst i kyrkan!
Tack till Anita på Lindqvist blommor för den vackra brudbuketten, buketterna till tärnorna och till bestman!
Tack till Brynolf Bagare Hälla Västerås för vänligt bemötande och en jättegod tårta!
Tack Marie för att du ställde upp och körde brudparet och tack till Tebbe för att vi fick låna din fina bil!
Tack till Martina Lindgren för den fina håruppsättningen och makeupen!
Tack Anders , Sandra,Johanna,Jocke! Det där fixade ni bra!!!   :)

I morgon är det BRÖLLOP!!

Oj oj ! Idag har det varit stressigt.Det tog nästan 9 timmar att ställa iordning lokalen med bord,blommor,dukning,egenhändigt ihopsnickrad blomsterbåge över brudparet mm. Sandra och jag har jobbat hårt hela dagen.Eftersom Sandra är modern så har hon naturligtvis en Iphone. Med den har hon tagit kort och dokumenterat vårat pyssel under dagen och sen lagt ut på FB.
Om vi får säga det själva så blev det kanonbra, vårat pyssel och plock.
Nu hänger våra kläder i hallen,den sista maten ska inhandlas/hämtas i morgonbitti.
Så nu säger jag tack för ikväll och tar mig lite skönhetssömn. Morgondagen blir lång och rolig så jag måste vara utvilad.
Godnatt!
PS. Lycka till Stefan och Linda på eran stora dag DS.

2 dagar kvar till dagen B!

Ikväll är jag trött. Vi har varit och handlat mat (inte allt) godis drickor mm. Sen började vi att ställa ut bord och stolar.Hur vi hade tänkt när vi satt där hemma och ritade upp en sån fin karta över bordsplaceringen ,vet jag inte. Men en sak är säker i alla fall ,lokalen är mycket mindre än vad vi hade trott.Så nu har vi hållit på och möblerat halva kvällen innan det gick ihop sig. Att beräkna hur mycket mat som kommer att gå åt är jättesvårt tycker jag.Troligtvis så kommer det att bli en massa över, men det är bättre än att det inte räcker till.
Egentligen skulle jag behöva gå ut i skogen och börja såga björkris,men det får vänta till i morgon.
Sandra kom och hjälpte till en stund. (Saga blev sjövild av lycka förstås. Hon älskar sin Sandra :)  )
Hon berättade att hon varit och jobbat åt en kille som heter Per Lange kvällen före.
Han är någon sorts säljarcoach tror jag, och Sandra jobbade som värdinna på ett av hans föredrag.
När föredraget var slut och Sandra skulle gå till sin gamla Ford,som hon parkerat bakom knuten för att den inte skulle synas, så sade de andra som också jobbat under kvällen åt henne att komma.
-Vi ska till Gröna Lund nu.-Hoppa in så åker vi.
En rosa limo stod och väntade på dom.Och när de kom till Grönan så fick de varsitt VIP kort.
-Men då passade du väl på att åka riktigt mycket karuseller? frågade jag.
-Nej bara en ,svarade hon.-Jag tror jag börjar bli lite till åren förstår du mamma.-Jag klarade bara av en sen var det stopp!
Efter besöket på Grönan blev de skjutsade tillbaka till sina bilar igen.
Sandra smög runt hörnet och startade sin älskade Ford och rullade iväg hemåt.
För vad är väl en Limo mot en gammal sliten älskad Ford.Nämligen inget!
Godnatt!

3 dagar kvar till dagen B!

Hur i hela fridens dar ska man vara skapt för att kunna ha en bh på sig utan axelband.Nu är väl inte mina behag något jag direkt går runt och skryter om, men ändå.Att det var så här illa trodde jag minsannn inte.
Idag var mamma ,Linda och jag ute på stan för att inhandla nya underkläder inför Lördagen.
Jag besökte tre olika butiker,provade en otal mängd med bh:ar och fick samma resultat varje gång.
Dessa stackars små "taxöron" passade inte in i en enda.
-Det kanske går att rulla ihop dom på något vis, tänkte jag för mig själv där i provhytten.
Men ack nej, bh:n halkade ner runt midjan och behagen rullade efter. Men skam den som ger sig. I den sista affären så fick jag till det. Ganska så bra i alla fall.Vit med vackra spetsar på kanterna.
Sambon har fortfarande inte köpt någon stass till helgen.Därför passade jag på att köpa med ett par byxor och en skjorta när jag ändå var ute och handlade.
Väl hemkommen tvingade jag sambon att prova det nyinköpta. Jisses vad jag är duktig. Han blev supersnygg.Nästan så jag blev lite nykär faktiskt.
Vi har,sambon och jag, suttit här ikväll och mixtrat med lite av varje till bröllopskvällen.
Tyvärr kan jag inte berätta vad just nu, men jag lovar att ge er en fullständig rapport på Söndag.
Om jag är pigg förstås!
Godnatt!

4 dagar kvar till dagen B!

Nu börjar det dra ihop sig. Lördagen närmar sig med stormsteg.Det mesta har vi under kontroll,men kläder till Jesper och sambon är ännu så länge inte inköpta.Sista minuten kan man väl tycka.
-Vad ska du ha på dig? frågade jag sambon vid matbordet. -Vet inte, svarade han.- Jag åker väl in till stan på Fredag eller Lördag morgon och köper något, kan jag tro.
Hujeda mig, jag blir alldeles svettig när jag tänker på det.Så där gör han jämt. Inget stress där inte, men resultatet brukar faktiskt bli hyfsat bra ändå. Själv har jag äntligen bestämt mig för den vinröda klänningen.
Med lite finjusteringar nertill så kommer den att bli perfekt. Jag är ju inte direkt den typen som stolpar runt i högklackat, men dagen till ära så ska jag ta mod till mig och spatsera runt i 5cm höga klackar. Inte någon hiskelig höjd om man är ung, men för mig kommer det att bli ett eldprov.
Stackars Jesper ska vi tvinga på skjorta och kavaj med finbyxor till.
-Men mamma,sa han en kväll, kan jag inte ha mina finjoggingbyxor istället? -Det är liksom mycket mer bekvämt ,tycker jag.
Linda som också var här vid det tillfället höll på att ramla av stolen hon satt på.
-Aldrig i livet! skrek hon rakt ut.-Mamma du sätter INTE på honom joggingkläder, lova det ?!
Syskonkärlek har tydligen ingen åldersgräns för strax därpå låg de i en hög och brottades om vem som hade rätt i frågan om klädsel.
Även om Jesper vann matchen ,så vann Linda frågan om kläderna. Det blir inte joggingdress i alla fall.
Idag har Sandra gjort iordning listan över det drickbara alternativen i baren under kvällen.
Hon har jobbat som bartender i flera år så för henne var det en baggis att slänga ihop lite smått och gott.
Linda har börjat packa ner allt som ska fraktas till lokalen där vi ska tillbringa kvällen.
Alldeles nyss fick jag ett mms från henne.
"Nu har jag varit och handlat det sista" stod det och under texten fanns ett kort på en stor papperskasse från ICA med, gissa vad, jo en liten trollunge förstås. Ett litet gulligt huvud stack upp över kanten på påsen.
Ett stort leende täckte hennes ansikte. Som vanligt när hon får göra ett "bus".
Godnatt!

5 dagar kvar till dagen B!

 I dag har Saga varit hos frisören för första gången i sitt tre-åriga liv. Nja kanske inte direkt första gången, för nog har vi försökt förut att få det lilla yrvädret att sitta still i frisörstolen.Men utan att lyckas.
Nu har hon ju emellertid hunnit fylla tre år så nu är hon "stor", enligt henne själv.Idag gick det alltså finemang med klippningen. Mamma Linda gjorde sig vacker hon också.Eller vackrare, för vacker var hon ju redan. När vi var på stan och provade ut en brudklänning för ett halvår sedan, så lovar jag er mammor där ute att inte ett öga var torrt när hon klev ut ur provhytten.Klänningen satt som om den var sydd enbart åt henne och ingen annan.Strasspärlorna glittrade ikapp med hennes vackra ögon och när hon snurrade runt
på golvet framför Sandra och mig så var det bara att plocka fram näsduken.
För en stund sedan pratade vi i telefonen med varandra.(Jag tror Linda är nervös för hon ringer minst en gång i kvarten utan att hon egentligen vill något, ha ha.)
-Nu har vi tränat på brudvalsen,sa hon.-Så nu ska vi nog slippa trampa varandra på fötterna, ha ha.
Det känns ju bra. För med Lindas bakgrundshistoria gällande skador på sista tiden så kan det ju vara skönt om hon klarar sig undan den dagen i alla fall!
Godnatt!  :)

6 dagar kvar till dagen B!

Idag har det varit en liten mellandag i planeringen av bröllop. Saga det lilla trollet fyller ju 3 år idag så det har mest varit kalas.Sjösättning av båten har vi hunnit med. Jag ,Linda ,sambon och Saga tog oss en liten tur till sjöss. Efter strandkanten naturligtvis.För det var flera grå moln på himlen, och ni vet ju vad jag tycker om det.
Men någon nytta har vi gjort i alla fall.Listan med spritsorter är skriven och beställd. Likaså bordsplaceringen .Den är också klar.I morgon blir det provdukning.
Anders är snäll och lånar ut sin stereoanläggning under bröllopskvällen. Så nu har vi börjat med att plocka ihop det mesta av det bästa i musikväg för att få en trevlig stämmning till gästerna.
Sandra dök upp idag här hemma.
-Kom och titta ,sa jag, på min nya klänning som jag ska ha på bröllopet.
-Klart godkänd,sa Sandra men tillade samtidigt -Nu har ju du och Saga nästan lika klänningar .-Va kul.
Nej men va nu då! Har jag köpt lika klänning som en treåring! Jaha, jag får sova på saken. Det är ju en vecka kvar så jag hinner väl kanske hitta en ny.Som inte är lik Sagas!
Godnatt!!

7 dagar kvar till dagen B!

Att hitta ett par spännen till Lindas hår har inte varit lätt.I flera veckor har vi letat nu. I affären Glitter skulle det finnas fick vi nys om.Med stor förhoppning styrde  vi kosan dit. Fyra gånger. Fyra veckor i rad.
Idag var vi där igen. -Tyvärr säger den rara tösen bakom kassan i affären .Den sändningen kom inte den här gången heller. Suck! -Nu ger vi upp på den här shopen ,sa jag och började fundera på att tillverka dessa spännen själv.
Av en händelse så gick vi förbi en hårstyling affär. Vi gick in och frågade flickan bakom kassadisken.
-Javisst har vi det ,sa hon och såg lycklig ut. Oj vad nära det var att vi kastade oss in bakom disken för att pussa och krama henne.Nu går det ju inte för sig att hålla på med sånt,så vi betalade helt lugnt och tackade för oss istället.
-Jag skulle vilja titta på en klänning åt mig, sa jag till Linda när vi kom ut på gatan igen.
-Nu? Det har vi inte tid med .Vi måste fixa klart allt annat först.
-Ja men,försökte jag säga lite fint, jag skulle vilja ha en klänning till bröllopet.
-Till bröllopet? Men du har ju redan köpt två olika klänningar .Ska du ha en till??
-Dom klänningarna känns inte så bra.Vi kan väl titta lite i alla fall.Snälla??!!
Eftersom Linda är en snäll och rar liten dotter så gick hon med på det till slut.
I första affären ,Rigolo, hittade jag en super cool balklänning i vinrött . Den passade perfekt.
Mannen i affären var väldigt trevlig och hjälpsam. Han skojade med Linda om att hon var nervös och sen vände han sig till mig och sa:-Storasyster är väl också nervös förstår jag?
Klart jag köpte klänningen efter den komplimangen .Så mina vänner, nu har jag tre klänningar att välja på.
En blå,en gul och en vinröd. Svårt val. Men den sistnämnda ligger klart bäst till!
Godnatt!

8 dagar kvar till dagen B!!!!

Idag har jag varit hos Annbritts hårstuga.Min utomordentligt duktiga frissa. Man måste ju vara vacker på den stora dagen. Håret är nyklippt och blonderat.När jag kom hem och klev ur bilen stod sambon på trappen.
Eftersom jag kände mig så vacker gick jag fram och slängde lite snyggt med håret framför honom.
-Hm,har du varit hos frissan? undrade han.
-Japp,svarade jag. -Va tycks?  Han studerade mig en lång stund, harklade sig och sa:
-Har du aldrig funderat på att färga håret mörkt någon gång?
Vilken tur att vi inte är gifta.För då hade vi nog varit skilda nu.
Linda har varit här nu på kvällen. Vi har pysslat med det sista förberedelserna inför nästa Lördag.
Bla. har vi suttit och gjort små påsar med hela havrekorn i. Påsarna ska delas ut till gästerna och sedan kastas på brudparet. Vi klurade länge på vad vi skulle fylla våra pyttesmå påsar med. Linda är ju allergisk mot frön och nötter, och ris är ju farligt för fåglarna.( Det sväller i magen om de äter av riset och sen kolar dom vippen). Men så kom vi på att hela havrekorn måste vara det bästa alternativet.Fåglarna kan mumsa i sig utan att det är farligt och Linda behöver inte gå runt med andnöd och uppsvullet ansikte hela kvällen.
Sambon kom in medans vi satt där på golvet framför tv:n och klippte, fyllde och knöt vinröda snören om påsarna.
-Vad är det där?undrade han och pekade på den allt mer växande påshögen.
-Det är havre som gästerna ska kasta på oss när vi kommer ut från kyrkan, förklarade Linda och lade till ännu en påse i högen.
-Va? Ska vi kasta påsar på er? sambon såg väldigt fundersam ut.
-Nej naturligtvis inte,suckade Linda till svar.-Man ska knyta upp påsen och ta ur havren.Sen ska man kasta havren bara.
Sambon log och satte sig i soffan.Efter en stund sa han:- Jag tänker i alla fall kasta hela påsen.
-I alla fall på Stefan.-Han har ju snott min dotter.Ha ha ha!
Jag reste på mig och plockade ihop alla påsar i en kartong. -Jag måste komma ihåg och säga till toastmastern att inte ge sambon någon påse.Med hans humor vet man aldrig hur det kan sluta!
Godnatt!

Allt är under kontroll!!! Nästan......

Hör upp alla mammor därute! Har ni en dotter som går i giftastankar? Lyd ett gott råd! Emigrera!
I snart ett halvår har det planerats och fixats inför detta bröllop.Från början var Linda hur cool som helst. Men det måste jag tyvärr informera er om ,att nu har det coola gått över.Med råge.
-Men lilla gumman ,försökte jag säga en kväll när vi satt och planerade vid bordet, varför är du så hispig?
-Jag har allt under kontroll.-Ta det lugnt bara.
-Det tror jag inte en sekund på,svarade hon snabbt.
-Jo då! Sandra har ordnat med underhållning och jag med maten.-Sen är det väl inget mer?
-Jo en sak,sa Linda och skruvade lite på sig, alla kommer att titta på mig när vi går in.
-Jag blir så nervös när jag tänker på det. Nu skulle det kanske varit läge att tala om att det är liksom det som är vitsen med att gifta sig i kyrkan.Med 60 gäster. Det är ju den dagen hon ska glänsa mer än alla andra.
Men istället sa jag: -Oroa dig inte för det du. -Det är ändå ingen som kommer att titta på er.-Det kommer Saga att fixa. -Något hyss kommer hon förmodligen att lyckas med.-Garanterat!!
Jag vet inte om det var direkt något lugnande, men hon fick  i alla fall annat att tänka på ett tag.
Nu ska jag sätta mig ner och fixa till allt som inte är klart.Men det tänker jag inte berätta för Linda!
Godnatt!!!!

Tjejmilen here I come!!!!!! Har Saga börjat snusa??????

-Jaha ,sa Hanna i morse när jag anlände till jobbet.-Har du sovit på saken nu då?-Ska vi satsa på tjejmilen?
Efter en stel uppstigning ur sängen i morse,så kändes det väl inte alltför lockande.Men under dagen piggnade jag till och kom så småningom på andra tankar.
-Okej! Vi kör på det ,sa jag och försökte låta hurtig.Hanna och Linda sken upp.
-Bra,svarade Linda.-Då hänger Lenne med också.-Så nu är vi fyra stycken som ska träna inför loppet.
Men va nu? Har hon lurat med den stackarn också,tänkte jag. Lenne är Lindas kompis sen skoltiden.(Vi får väl hoppas att hon fortsätter vara det efter en hel sommar med träning.)Nåja, det är väl bara att inhandla ett par ordentliga springskor och sätta igång.Imorgon.Då ska jag nog börja.Idag ser det lite mulet ut på himmlen.
Man vill ju inte bli blöt.Förresten så måste det väl finnas lite handikapp på min springtid.Jag är ju för sjutton gubbar 25 år äldre än tjejerna.Annars blir det orättvist,tycker jag!
För en stund sedan ringde telefonen här hemma.
-Mommo,sa lilla gull i andra änden, enny ha min blöja.-Ja e stor nu.
-Hm okej,svarade jag, får jag prata lite med mamma en stund nu? En översättning var på sin plats kände jag.
-Hej!Saga har blivit stor.Hon har slutat med blöjor idag: Linda babblade på.Stolt som en höna.
-Jenny (dagmamman) hade slut på blöjor,så Saga fick gå utan och det gick jättebra.
-Ja du ser ,svarade jag, rätt vad det är så fungerar det bara.
-Ja fast sen när vi kom hem, forsatte Linda , så gick Saga ut i trädgården .-Efter en stund ropade hon att hon skulle kissa, men det fanns inget kiss på gräsmattan.
-Jaha,vad menade hon med det då? undrade jag.
-Jo jag kände på byxan och gräset men allt var torrt,sa Linda.-Men då pekade Saga på något en bit bort.
-När jag gick dit så förstod jag vad det var.-Inte kiss utan nr2 låg i en fin hög på gräsmattan. Ha ha ha!!!
-Sen förstår du mamma,(idag var hon verkligen pratsjuk ,Linda) så skulle hon gå in och då ramlade hon och slog i näsan så det kom näsblod och överläppen ser ut att vara proppad med snus.Så svullen är den.
Ack ja! Den jäntan lyckas med det mesta.Men vad gör det .Hon är ju mormors lilla gull !!
Godnatt!

Vårruset!

Ligger här i min säng och vilar efter deltagande i Vårruset.Över 6000 tjejer i blandade åldrar,storlekar och modeller som rusar fram på gatorna i stan likt en flock nyutsläppta kalvar.
Linda, Hanna och jag var modiga nog att ge oss ut i detta vimmel av damer.
-Jag hoppar över uppvärmningen,sa jag till de andra.-Annars orkar jag inte hela vägen runt!
Mina kära vänner nickade och höll med. Vårat mål var att ta oss runt banan på mindre än en timme.
Vi klarade det med 5 min. marginal.Stolta över våran prestation mottog vi en medalj runt halsen i målfållan.
Taggade av våran "seger" började vi att prata om tjejmilen som går av stapeln i September.
Skulle vi kanske satsa på att ta oss runt den banan?
Vi kom överens om att sova på saken. En mil är långt.Träning behövs.Motivation behövs. Har vi det?
Nja, kanske.Vi får se imorgon om jag har träningsvärk.Då ska jag bestämma mig!
Godnatt!

Slöseri med whiskey!!!

Jag satt en liten stund på trappen i dag och tittade på sambon som jobbade i trädgården.(Tänk vad det är roligt och se på när andra jobbar)Efter ett tag stack det till på mitt ena lår. En mygga hade landat  och var i full färd med att ordna sig ett skrovmål. Av mitt blod! Tänk att dessa små "vampyrer" kan orsaka så mycket obehag. Nästan direkt började det att klia,så nu vet jag hur natten kommer att bli .
När jag var 14 år gammal lyckades min mamma övertala mig att följa med henne och pappa på båtsemester.
Det är väl inte den ultimata semestern för en tonåring direkt. Inte en kompis så långt ögat kan se på böljan den blå.På den tiden fanns ju inte några mobiltelefoner att uppbringa, utan man fick lugnt vänta tills man kom till en hamn med telefonkiosk.
Ett annat bekymmer med båtsemester är ju toalettbestyren.Så länge man är ute på öppet vatten går det ju bra.Då är det bara att spola ut det man lyckats frambringa i pottapottin. Men så fort man kommer till land så blir det mer bekymmersamt.Det går ju inte an att spola ut vad som helst i vattnet runt båten.
Just den här dagen hade vi lagt till i en liten vacker vik.Kvällen kom och det blev dags för "kvällskissningen" som skulle ske på land.
Vi tog våran lilla jolle och rodde in till ön.Det var bara vi där just den kvällen, och tur var väl det.
-Kom hit,sa mamma åt mig.- Här kan du gå upp och sätta dig.
En snabb blick åt det utpekade hållet sa mig att det var alldeles för öppet. Mera buskar skulle behövas för att jag skulle känna mig trygg.Lite längre in på ön såg jag det perfekta stället. Dit skulle jag ta mig, och nu började det bli lite bråttom.Väl framme på mitt utsedda ställe, drog jag ner byxorna och skulle till att börja lätta på trycket. Innan byxorna var nere hörde jag något konstigt surrande ljud. På en tiondels sekund hade jag hela rumpan full med mygg.Det stack och sved. Jag fick upp byxorna igen och började springa mot vattnet.Där satt mina föräldrar i jollen och väntade på mig.
-Ro! Ro! ropade jag och började slita åt mig årorna.  Jag rodde värre än en båtmotor tillbaka till båten.
Den kvällen tillbringade jag liggandes på mage med myggbett i tusental på baken. Det ända vi hade att lindra klådan med var en flaska whiskey. Mamma satt och baddade mig ,och jag låg där och försökte att inte klia.
-Slöseri med whiskey,mumlade pappa när han såg hur centiliter efter centiliter försvann ur flaskan.
Den båtsemestern var den sista som de lyckades lura med mig på. Tacka vet jag riktig wc.Myggfri!!
Godnatt!

200 välkomstdrinkar ger garanterat huvudvärk nästa dag!!

Är man som mig, närmare 50 år så ska man nog inte vara ute tre nätter på raken. Men naturligtvis så händer allt roligt samma vecka.Torsdag Stockholm,Fredag fiske, Lördag Fest. Det senare kan jag väl lugnt erkänna
var den roligaste kvällen.Men visst är det väl underligt. Igår kväll mådde jag strålande. I dag mindre strålande.Det beror nog inte på det flytande intaget. Nej det måste vara trötthet, eller var tror ni?
Vi var bjudna på 40-årskalas i den lokala bygdegården. Molnen skingrade sig fram på kvällen och det blev en varm och skön afton.Det bjöds på god mat och kaffe med kaka.Sambon och jag kände väl inte direkt så många, men med ett glatt humör så var den saken snart ur världen.
En Dj hade hyrts in och de flesta i sällskapet var väldigt dansanta. Tyvärr har sambon och jag aldrig lärt oss att tex. bugga.Vilket är väldigt synd, kan jag tycka. Sambon har gått en grundkurs för 30 år sedan så något steg kan han väl ta.Under kvällen så tog han ett säkert kort och dansade med en grannfru som han vid en tidigare fest förra året redan hade trampat in sig på. Såg rätt bra ut. Undrar vem som förde vem?
Det var en god stämning i lokalen.Alla var trevliga och glada.På väggen när vi kom dit satt det en skylt med vem som skulle stå i baren och när. Sambon klarade sig,men inte jag. Det var modigt ,tänkte jag.
Sist Marie och jag hade det förtroendet var för ca 25 år sedan.Det var en större tillställning i en festlokal med ordnad av en hästklubb i Enköping. Maries mamma hade föreslagit för sina hästvänner att vi kunde stå i dörren och ta betalt och bjuda alla som kom på en välkomstdrink.
-De är så duktiga och pålitliga, skröt hon om oss.-De kommer att klara det galant!
Ja, visst gick det galant. Ett tag i alla fall. Vi missuppfattade nog lite om den delen som handlade om välkomstdrinken.Vi skålade med alla som kom( 200 personer) och när kvällen var slut var drinkarna slut, vi var helt slut och kassan var borta.
Behöver jag säga att vi blev portade i den klubben sen! Så kan det gå.Pengarna dök upp så småningom ,gömda i en låda . Prydligt gömda av oss. Vi ville ju inte att de skulle komma bort :)
I går kväll skedde tack och lov inget sådant. Barstunden förflöt smärtfritt .
Och tur var väl det: Marie var ju inte där ,så jag hade ingen att skylla på, i fall jag hade behövt!
Godnatt!

Lita aldrig på en GPS! Eller .....?

Jaha! Då var det som sagt bara hemresan kvar efter en trevlig kväll i storstaden. Resan till Stockholm skedde i en väldigt stor och bekväm bil. Tyvärr är varken Marie eller jag ägare till detta fordon ,utan det är Gustav och Lotta som har den förmånen.Vilka är då det undrar ni väl förstås? Jo Lotta är Maries lillasyster och Gustav är mannen som fångade Lottas hjärta för ca. 10 år sedan. Tänk vad tiden går !
Eftersom vi alla fyra nu skulle ha samma slutdestination, nämligen Hovet, så passade det ju bra med en samåkning.Vi samlades hemma på deras stora gård och styrde sedan kosan mot Stockholm.Redan på vägen upp kunde jag ana en viss typ av övningskörningslektion från Lottas sida. Gustav den stackarn kryssade så gott han kunde mellan filerna och köerna medans Lotta vänligt påtalade hastighet och filbyte.Väl framme vid Hovet parkerade Gustav bilen i det intilliggande parkeringshuset.
Sen var det alltså dags för hemfärd.Vi traskade glada i hågen ner till den parkerade bilen och fick en smärre chock.Avgaserna låg som ett tjockt moln i parkeringshuset.Köerna ut var evighetslånga.I nästan en timme stod vi kö för utfärd. Det ända som var positivt med det var att maskinen vid utgången havererade så vi slapp betala parkeringsavgift.
-Nu åker vi efter min GPS, sa Lotta med bestämd röst när vi kommit ut på gatan.
-Nej, svarade Gustav, den där litar jag inte en minut på. -Jag hittar ändå, sa han och körde rakt fram istället för till höger som GPS:en ville.
-Nu blir det fel,konstaterade Lotta och satte fast GPS:en i fönstret fram. Men med en ängels tålamod styrde Gustav sitt fordon efter eget huvud. Ganska snart började vi misstänka allihop som satt i bilen att det kanske inte riktigt var rätt väg som hade valts. Kartan i GPS:en snurrade runt som en vettvilling för att försöka hitta rätta vägen hem. Marie och jag satt där i baksätet och tittade på maskinen i fönstret. En liten bil visade hur man skulle åka efter en rosa linje.
-Nu är jag ingen expert på GPS:er ,sa jag lite försiktigt i baksätet, men nu är det rosa ränder åt två håll. Ska det vara det? Det blev inget svar från framsätena ,utan mera ett grymtande från de båda.
Oj vad vi körde.Runt;runt,fram och tillbaka.
-Vi skulle ha haft en riktig papperskarta,sa jag.-En sån som man hade förr innan GPS:ens tid.-Eller vad tycker ni? Lottas svar var väl väntat(GPS:en tillhörde ju henne) och Marie höll med.
Men Gustav och jag var helt eniga.Förr körde man aldrig fel.Nej se en riktig papperskarta kan man lita på. Det var vi helt överens om,Gustav och jag.
-Hade vi åkt efter min GPS från början ,envisades Lotta, så hade vi varit hemma nu.-Så de så!!
När vi snurrat runt och fått se delar av Stockholm i kvällsljus(en del delar fick vi se flera gånger) så upptäckte vi att var tillbaka på exakt samma plats som vi startade på för ungefär en timme sen.
-Nu kör du efter min GPS Gustav,sa Lotta. Nu i en ton som sa oss alla i bilen att en mindre skilsmässa låg i luften.Gustav fick lov att göra som hon sa och hör och häpna : VI KOM HEM!
Men innan vi skildes åt på nattkröken för att var och en ta sig hem till sitt så konstaterade jag och Gustav i gemensam kör: -VI HADE ALDRIG ÅKT VILSE FRÅN BÖRJAN OM VI BARA HAFT EN RIKTIG PAPPERSKARTA TILL HANDS!!!!!
Godnatt!

Underlig toalett och "frisk luft"!!!

Tänk vad jag är stolt över mig själv idag! Ja, naturligtvis över Marie också förstås. Vi förstod allt han sa i går kväll ,Cesar Millan ,hundexperten från USA. Det var en enormt underhållande afton må jag säga. Att en ensam Mexican på scen kan vara så rolig .Vi fick se filmer från hans barndom och från hundcentret i USA.Cesars illustrationer på hur vi människor beter oss mot våra hundar var helt oslagbart.Vi behandlar dom som små bebisar.Helt fel!Hovet i Stockholm var smockat med folk. Men jag har ju förmånen att vara väninna med bokningsproffset Marie, så vi hade fått lyx -platser på "isen".
Naturligtvis var vi ju båda två i behov av en toalett när vi kom fram, efter 2 timmars bilåkande.
Det skulle rätt så snart visa sig vara ett lite större problem än vi trott att hitta en ledig toa där vi kunde lätta på "trycket". Köerna var enorma.
-Kolla där borta,sa Marie ,och pekade på en dörr längre ner i korridoren. -Där är det nästan tomt.
-Perfekt, svarade jag, och tog det långa benet före det korta.
Mycket riktigt så var det ingen kö just där. Vi traskade in och blev ganska snabbt varse om vårat misstag.
-Marie , viskade jag i hennes öra. -Vilka lustiga toaletter.-Varför hänger de på väggen helt öppet?
-Eh,viskade Marie tillbaka, jag tror att vi är på herrarnas.
Som tur var fanns det även 2 riktiga toaletter där inne med dörr. Snabbt smet vi in ,gjorde det vi skulle ,och sen snabbt ut igen.
Efter det var det dags att infinna sig på sina platser. I pausen var det dags igen för nästa pärs.
Marie skulle röka! Hur de ansvariga på hovet har tänkt kan jag inte svara på, men när över 100 personer  ska ta sig ut till en liten inhägnad ruta samtidigt ,då är det trångt! Riktigt trångt! Jag blåhöll i Maries tröja.
-Tänk på att det är jag som har din biljett,flämtade jag fram samtidigt som två damer i den övre viktklassen pressade ihop mig.-Håll i bara,ropade Marie! -Vi är snart framme.
På något underligt vis kom vi ut till den lilla rutan.Det tog nog inte ens en minut innan jag började hosta.Ögonen sved och näsan började droppa.
-Jag måste gå in igen Marie,fick jag fram mellan hostattackerna.
-Jag väntar nere vid våra platser.
Det var lika svårt att ta sig tillbaka in igen som att ta sig ut. Men skam den som ger sig.Jag pressade och tryckte tills det sa PLOPP ,och jag snubblande flög in i lokalen igen.
När Marie var klar med att lapa i sig "frisk luft" gick vi ner och satte oss.
Andra halvan av seminariet var lika bra som första halvan.
KL.10 var det slut på det roliga och nu återstod bara hemresan. Det mina vänner var ett riktigt äventyr.
Men som man brukar säga: Den som väntar på något gått väntar aldrig för länge. Ge er till tåls. I morgon kommer den dråpliga historien om Lotta och Gustavs körning till Västerås. Med oss i baksätet!
Godnatt!

Cesar Milan!

Ikväll blir det inget bloggskrivande mina vänner.Marie och jag ska färdas till Stockholm, närmare bestämt till Hovet. Där ska vi i ett antal timmar lyssna på hundexperten Cesar Milan. Det blir ett eldprov för oss båda vill jag lova. Engelskan är väl inte direkt den bästa.Nu ska vi alltså sitta i ca.tre timmar och försöka förstå oss på språket. Tur att det är rast i mitten av föredraget så vi kan leta på någon yngre förmåga som ev. vill göra en snabböversättning innan avd.2 startar. Mer om detta äventyr i morgondagens blogg!
Godnight!

Sorgens dag! Nallebegravning!

Nu har lugnet infunnit sig i vårat hus. Saga har åkt hem. Av någon förunderlig anledning retas Jesper och Saga med varandra hela tiden.Man skulle kunna tro att de är syskon och inte morbror och systerdotter med varandra. Lilltrollet fyller 3 år den 22 Maj,så nu är det dags att fara till en leksaksaffär och botanisera hej vilt bland hyllorna efter en lämplig present.När Linda var lika gammal fick hon en blå tygnalle av mig. Den bar hon runt på jämt. När hon skulle flytta hemifrån ville jag kasta den slitna nallen,men ack nej!
- Är du inte klok, sa hon och drog till sig nallen.-Den här ska flytta med mig  så det så!
-Men den är ju både sliten och skitig, försökte jag säga, den går ju knappt att tvätta längre.
-Det gör inget ,svarade Linda, han ska med mig. Och så fick det bli.
En sen kväll ringde hon hem till mig från sin nya lägenhet och var förtvivlad.
-Mamma, sa hon, det har hänt något hemskt här.- Jag har en liten fest och nu är det katastrof förstår du.
Med ens såg jag framför mig hur hennes besökare hade förstört hemmet,ramlat ut från balkongen, eldat upp grannens garage eller något liknande. Med hjärtat i halsgropen frågade jag:
-Men kära du vad är det som har hänt?
-En av killarna här tog nallen och bollade med den. Sen började en annan kille dra i den samtidigt och nu har armen lossnat.-Tycker du jag ska ringa ambulansen? undrade Linda med gråten i halsen.
-Ambulans är väl att överdriva lite, men kom hit i morgon så ska jag operera honom.- Det kommer att gå bra ska du se, sa jag samtidigt som jag började leta efter nål och tråd.
23 år senare efter att Linda fått nallen, så föddes Saga. Släkt och vänner kom med presenter,kläder ,dockor och nallar. Men när Saga var så stor att hon själv kunde välja "gosedjur" så föll valet på den gamla nallen.
Hon hade den med sig hit ikväll. Lappad, smutsig och jättegosig enligt Saga.
-Har du äcklan med dig,sa sambon till Saga.
-Ne moffa! svarade hon bestämt, det är nallen!
-Vad ska jag göra med den ,undrade Linda.-Nu måste till och med jag erkänna att den har gjort sitt ,mamma.-Men,fortsatte hon, hur ska jag kunna ta den ifrån henne.-Hon kommer att bli tokig!
På något sätt kändes det här samtalet bekant.
Paus! Verkligen konstigt ! Precis nu när jag sitter och skriver detta ringer Linda.  Hon berättar så här:
"-Mamma, nu när vi kom hem så lade Saga sin nalle på sängen.Efter en stund blev hon alldeles förtvivlad och ropade på mig. Mamma ,sa hon , nallen är död. Den har inget här.
Jag hade tvättat nallen och då ramlade innehållet i huvudet ur och då slängde jag det.Nu har vi haft begravning för nallen. Saga tror att den ligger i soppen men jag har lagt den i ett skåp så länge.
Usch! det var så hemskt att se hennes lilla underläpp som darrade av sorg och gråt när vi tog farväl av nallen.
Nu kom hon till mig för en stund sen med en annan nalle som hon haft i sitt rum och sa att den var bra och mjuk.Det här är hemskt mamma!" Slut citat.
Stackars barn! Men jag tror faktiskt att det är lika hemskt för Linda som för Saga.
Men en sak måste ni väl hålla med om i alla fall,23 år är en lång tid för en nalle att leva. Det var bättre kvalitè
förr. Eller hur?
Godnatt!

Oj Oj Oj !Pudelfrisyr vill man ju inte ha!

Mitt senaste inköp av onödiga varor skedde idag på lunchen. Marie och jag var och åt en rejäl lunch och sen bar det iväg till Media Market. I ett reklamblad hade  mitt öga( det högra, det vänstra är det något tjall på)
spanat in en locktång som såg proffsig ut. Det var extrapris.Bara 399:-.
-Varför ska du ha just den där? undrade Marie.
-Det vet jag inte. Men den är säkert bra, svarade jag, medan jag vände och vred på kartongen med locktången i. Marie suckade lite och sa:-Jag går bort till datorerna istället. Kom dit sen.
Nu är det så förstår ni att Marie är lika ointresserad av att noppra ögonbryn,fixa makeupper och gud vet allt som jag. Därför kan jag förstå hennes tveksamhet över mitt val av produkt. Men jag slog till och köpte tången, och traskade ut ur affären 400:- fattigare.Eller rättare sagt 399.- fattigare.
Efter att jag utfodrat familjen med diverse kvällsmat,stoppade jag i kontakten till locktången i väggen för att testa mitt inköp. En snabb blick i bruksanvisningen, talade om för mig hur den skulle startas, stoppas, och att jag måste använda medföljande handske för att inte bränna mig.
-Handske? sa jag högt för mig själv.-Vilken handske?
I botten på kartongen hittade jag en lustig liten tygbit. Den såg ut som en mini ,mini bumerang, faktiskt.
Äsch! Strunt i den ,tänkte jag och började locka en hårslinga. Ganska snabbt kan jag säga ,så brände jag mig på fingrarna.(Locktången är helt konformad och man snurrar håret runt tången och håller fast med tumme och pekfinger.) Kanske man skulle pröva att använda "bumerangen" i alla fall. Efter lite klurande så förstod jag hur den skulle sitta på handen. Nja kanske inte direkt handen, bara tumme och pekfinger fick plats.
Oj vad det gick bra. Jag lockade och lockade så det stod härliga till. Tyvärr blev inte slutresultatet direkt vad jag hoppats på. Det blev lite för mycket lockar ,så jag såg ut som en nytrimmad storpudel på hjässan.
Vilken tur att det finns dusch och hårshampoo. Man vill ju inte bli förväxlad med en hund. Vov vov!
Godnatt!

Hämndens timme är här!!!

Jag vaknade med ett ryck. Vad var det som hade väckt mig egentligen? Hjärtat dunkade i bröstet så hårt att jag nästan tappade andan.Täcket hade trasslat sig runt mitt ena ben, och jag sparkade till med foten för att komma loss.Jag lyfte huvudet från kudden och tittade åt vänster för att se hur mycket klockan var.
04.15 stod det med stora röda digitalsiffror.Vad var det som hände? Varför hade jag blivit så rädd?
Jag lade ner huvudet  på kudden igen och försökte lugna ner mig en smula.I taket spatserade en liten spindel omkring. Han hade vävt ett vackert nät uppe i det ena hörnet på rummet.
Efter en stund vände jag om mot väggen,puffade till kudden och lade mig ner för att somna om.
Då var det där igen! Ljudet som hade väckt mig.Ljudet som fick mina ådror att frysa till is.
Sängen stod under fönstret längs kortsidan av rummet.Skulle jag ropa på hjälp? Ingen idè, ingen annan var hemma.Rullgardinen var nerdragen till fönsterbrädan. Skulle jag våga dra upp en liten bit?
Jag förstod vad det var därute som väntade på mig.Som hade planerat denna hämndens dag i ett helt år.
Och nu var den här.Den dagen.Försiktigt drog jag i snöret till rullgardinen. Sakta, sakta rullades den upp.
Med ett skrik kastade jag mig bakåt i sängen, ramlade ner på golvet.Med skräckslagen blick stirrade jag på fönstret där det var proppat med tranor som försökte hacka sig igenom rutan för att ge igen .De hade inte glömt mina tilltag förra gången de var här och jag skrämde bort dom. Nu var hämndens timme slagen.
Rutan krasade sönder och fåglarna började ta sig in i rummet , där jag låg på golvet. Den största av dom hade siktet inställt på mina ögon. Nu skulle de hackas ut!HJÄLP!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
-Va skriker du för? undrade sambon och skakade om mig där jag låg i sängen.
Med en förskräckt blick tittade jag på honom och stammade fram:- Tranorna är tillbaka. De är ute efter mig.
-Jag hörde att de skrek här utanför alldeles nyss.
-Vad mumlar du om? sa sambon och skakade på huvudet.-Kom upp istället och titta ut genom fönstret så ska du få se en vacker fasantupp i trädgården.
Fasan tupp? Men alla hämndlystna tranor då? Med trötta och lite osäkra steg gick jag fram till sovrumsfönstret. Mycket riktigt. Därute stod en väldigt vacker fasantupp och tjoade.
Sambon hade hämtat kameran och stod och fotade genom fönstret.
-Inte ofta man ser en sån i trädgården ,sa han.
Jag gick tillbaka till sängen och gosade ner mig under täcket.
Fasantuppar får gärna vara i våran trädgård, men se tranor dom är bannlysta enligt mig!
Godnatt!

Skitfiske på er allihopa!

-Varför får inte Maries kille någon fisk? undrar Jesper där vi sitter vid vattnet bredvid varandra.
Som jag redan berättat så har det varit fiskepremiär i helgen.Sambon trotsade snuva och feber ,allt för att få fiska.
-Ska du inte vara hemma och vila,försökte jag säga innan jag och Jesper gav oss iväg i på Fredagen.
-Aldrig i livet ,svarade sambon.-Jag ska vara med och filma er ifall ni får någon fisk.
-Vadå i fall att? svarade jag och packade in det sista i bilen.-Det är väl klart att vi får fisk! -Eller hur Jesper?
Jesper nickade och fortsatte spela på sin ipod.
Marie och hennes särbo var också på campingen när vi kom fram.De hade förberett sig upp till tänderna med fiskeprylar.Eller rättare sagt ,bara särbon. Marie hade fått småsmulorna som blev kvar.
KL 12 var det så dags för att kasta i våra spön.Marie,hennes särbo,Jesper och jag radade upp oss efter kanten till dammen där vi skulle fiska. Sambon stod bredvid,snuvig men med kameran i högsta hugg.
-Jag tog med mig guldpallen,ropade jag till Marie.-Eftersom jag får första fisken så passar det väl bra, sa jag och ställde upp min guldfärgade lilla 49 kr. pall från Rusta vid mitt metspö.
-Och jag får andra fisken, ropade Marie tillbaka,därför tog jag med min silverfärgade pall.
Tänk vad vi är finurliga Marie och jag.Vi kan och vet så mycket hon och jag.
Startskottet gick och alla runt dammen kastade i sina metrevar.
-Jag har en på.skrek jag efter bara någon minut. Och mycket riktigt, en stor fet lax håvades in till land.
-Första platsen säkrad! ropade jag triumferande. Efter ytterligare några minuter ropade Marie:- Andra platsen säkrad! -Men min är större än din. Ränknas inte det?
-Aldrig i livet, första fisken var det som gällde. Inte största. (Där försökte hon allt snika åt sig förstaplatsen, den rackarn)
Efter en stund fick även Jesper upp en fisk, och sen var det Maries tur igen. Sen blev det stopp.
Inte en lax i sikte på hela den resterande dagen.
Men skam den som ger sig. Medans vi andra tröttnat för länge sen, och mörket redan börjat falla över dammen, så satt han där,han som inte fått någon fisk. Nämligen Maries särbo.
När han gav upp vet jag inte ,men nog var det rätt sent i alla fall. Tyvärr lottlös.
I dag Söndag dök han upp vid våran husvagn med Maries två fiskar.
-Här ,sa han, vi donerar dessa två till matbordet på bröllopet.
Det var väl snällt ! Eller hur. Bättre skitfiske nästa gång!!
Godnatt!

Vackert gitarrspel! Eller kanske inte!

Att barn ska ha åtminstone ett intresse kan jag väl tycka.Det kan ju hålla dom borta från en del mindre lämpliga upptäckter i tonåren.Förhoppningsvis! Sandra tex. spelade handboll och fotboll.Linda gjorde sina tappra försök med basket och dans.
Jesper däremot har en bestämd åsikt om sport. Nämligen att det är något man ska undvika så mycket som möjligt.Vi tvingade honom en sommar att gå i golfskola. Gissa om vi har fått höra det av honom. Hur kan föräldrar vara så elaka och förstöra ett barns liv genom att tvingas spela golf!
Lite fotboll då, tänkte vi och skickade iväg honom på fotbollskola. Tyvärr samma resultat.
-Men vad vill du göra för något, frågade jag en kväll.
-Jag vill bara fiska, svarade Jesper,och fortsatte spela play station.- Och så kan jag ju spela spel på tv när vi inte fiskar.
-Okej, men något annat måste det väl finnas som du tycker om att göra.-Kan du inte komma på någonting,undrade jag i ren desperation.
Jesper tänkte efter en stund och sa sen -Jo jag vill spela gitarr, det vill jag göra.
-Men vad roligt,svarade jag, vi har en gitarr som Linda köpte när hon var liten .Den kan du ta.
Ut i förrådet och hämta in gitarren. Jesper tog sig an gitarren direkt och började öva.
Hur tänkte jag nu? undrade jag efter några dagar med idogt övande på lilla snigeln. En gitarr som har stått i en garderob i ett förråd i över 15 år, ostämd och eländig.
Nu är det öronploppar som gäller, men vad gör väl det ,Jesper har ju fått ett intresse!
Godnatt!

Oj vad tiden går fort!

Tänk vad tiden går fort. Jag tycker att det var igår som jag kom hem med Jesper i ett litet knyte.
Den lille bebisen som låg i min famn och var helt och hållet beroende av mig och sambon.
Alla vaknätter med kolikskrik, blöjbyten och amning.
Sen började han gå. Ramlade och slog sig, blev omplåstrad och tröstad. Första cykelturen.
Linda som gjorde allt som stod i hennes makt för att lära sin lillebror att cykla utan stödhjul.
Stående på vägen hemma ,ropandes :  -Trampa! Trampa! Trampa!
Jesper som under djup koncentration trampar som en galning och mumlar - Trampa ,trampa,trampa.
Första skoldagen.Spännande .Nya kompisar.
Och så kom alltså denna dag.Första gången med skolbussen.Jag stod i köksfönstret i dag och såg bussen
stanna uppe vid stora vägen. Dörren på bussen öppnades, och efter en stund kliver han ut.
Han går sakta hem på grusvägen, sparkar på en sten, stannar och tittar efter ödlor i diket.
- Nu kommer han! ropar jag till sambon som är i ett annat rum.
-Jag måste se, svarar sambon ,och kommer till fönstret.
Där står vi,båda två, med näsorna tryckta mot rutan och tittar på våran pojk som kommer gåendes efter vägen.
-Nej, säger sambon, vi har inga småbarn längre Bettan.
-Nej jag vet ,svarar jag och känner en liten tår i ögat.- Fy vad tiden går fort!
Om sambon också känner av stämmningen ,eller om han är förkyld ,är svårt att säga. Men nog kände vi båda två lite vemod i hjärtat, samtidigt som vi börjar komma in i en ny fas i livet.
Mellanstadiet,högstadiet,gymnasium,moppe, bil ja allt det har vi framför oss, Jesper ,sambon och jag!
Godnatt!

Kramkalas och presenter !

Äntligen hemma! Det är ju det jag säger att man inte ska flyga. Sandra ringde från Grekland på förmiddagen
och berättade att det var oväder där nere hos henne. Och då snackar vi oväder alltså! Översvämmningar,bilar som får motorstopp på grund av djupa vattenpölar och naturligtvis inställda flyg.
Ett par timmar försent landade hon äntligen på Skavsta flygplats.Vi stod där vid ankomstdörren och väntade Jesper och jag.Den ena efter den andra kom ut genom dörrarna ,och till slut kom hon.Brun som en pepparkaka.Nu var det ju kul att se hennne igen, men nog kände jag mig lite blek och eländig bredvid henne.
Det blev kramkalas och när vi kom ut till bilen blev det presentutdelning.Jesper fick godis,en laddare till sin ipod och jag fick en helgrym klocka.Nu är Sandra hemskjutsad och vi har gått och lagt oss här hemma.
Sambon har lyckats bli förkyld så fiskepremiären är i fara. Men om han nu inte kommer med så behöver vi ju ingen hus och djurvakt över helgen i alla fall.Men i morgon ska jag kurera honom med allsköns preparat så han blir pigg och kan hänga med upp på Lördag.
Nej mina vänner .Nu är det dags att sova.Ska bara hämta min fina klocka först.Kanske den får sova i min säng.Vi får se!
Godnatt!

Flygrädd?! Snarare panikslagen!!

Äntligen! I morgon kommer våran Sandra hem.Jag och Jesper ska åka ner till Skavsta och hämta henne.
Vi tänker åka dit i god tid före så vi får se när planet landar. Eller rättare sagt, Jesper vill se när planet landar.Själv så tänker jag blunda . Om jag tittar finns risken för ett svimmningsanfall eller panikartat utbrott.
Jag kan nämligen inte flyga.Ja, alltså i ett plan ,menar jag.Av någon outgrundlig anledning så får jag klaustrofobi ( heter det så?) när jag kommer in i ett flygplan. För ett par år sedan bestämdes det på min arbetsplats att vi skulle göra en resa tillsammans för att stärka gruppen och att ha lite trevligt ihop på neutral mark.Det blev en resa till England. Trodde jag ja.Det visade sig vid närmare efterforskning att det var en mellanlandning i England för att sen resa vidare till ön Guernsey. Med andra ord fyra flygresor sammanlagt.
-Jaha! sa jag till mina arbetskompisar, hur tänkte ni nu? -Jag är extremt flygrädd,ska ni veta.
De tittade bara på mig .Jag såg att de inte trodde på mig. Dagarna före avresan var fruktansvärd.Mardrömmarna avlöste varandra på nätterna. Jag drömde om hur planet störtade, terrorister och att jag satt på fel plan hem.Men dagen D kom oundvikligen närmare och till slut var den här.
Jag minns inte så mycket av resan till flygplatsen.Det kanske berodde på att jag höll andan så länge att jag fick syrebrist i hjärnan efter ett tag. Förresten så minns jag inte så mycket av flygplatsen heller för den delen.
När det var dags att stiga på flygplanet var det nära att jag sprang åt andra hållet, men tack och lov så hade jag min jobbarkompis Måd tryggt bredvid mig hela tiden. En riktig klippa , det är vad hon är ska ni veta.
Tårarna rann ner för mina kinder hela vägen till England,fast en man i besättningen,en lagom tjock man i sina bästa år, ( är lika med skitsnygg steward) gav mig vatten och pysslade om mig på bästa sätt.
Nåväl, jag tog mig fram och tillbaka till ön Guernsey med livet i behåll,även om jag funderade starkt på att strypa några barn som tjoade och var lyckliga när det var luftgropar vid ett tillfälle.
Väl hemkommen till Sverige och med fast mark under fötterna igen, lovade jag mig själv att aldrig mera flyga.
Och om jag nu skulle få den galna idèn att ge mig upp i ett plan igen så måste jag nog ha Måd med mig annars går det inte!
Godnatt!

Stor fiskelåda,whisky och 5 kexchoklad!!!

Fiskepremiärsdagen närmar sig. På Lördag kl.12 går startskottet. I veckor har det planerats, handlats fiskedrag och gud vet allt.Sambon kom hem idag med ny jacka och nya byxor.
-Lite nya kläder till premiären ,sa han stolt medans han visade upp vad han inhandlat.
-Jo jag tackar jag,svarade jag.-De där kläderna kostade väl en del kan jag tro.
-Inte värst,sa sambon och hängde undan jackan och byxorna omsorgsfullt på en galge i garderoben.
Som sagt, fiskepremiären är alltså familjens(den manliga delen) stora händelse varje år.Medan  sambon och Jesper plockar med sina fiskedrag, så packar jag all mat och alla kläder som ska med.Kanske inte fullt lika roligt, men ett nödvändigt ont.
-Är det inte konstigt,sa Marie på lunchen idag, att vi fruntimmer får packa och fixa med allt som ska med , och gubbarna bara behöver sätta sig i bilen när allt är klart?
-Nej det tycker jag då rakt inte,svarade jag.-Tänk vilken packning vi skulle ha med oss då.-En stor låda fiskedrag, en whisky och 5 kexchoklad.- Det blir man inte fet på över en hel helg, eller hur?
Marie nickade och började skriva en matlista och en packlista. För nu är det så förstår ni,att Maries särbo är lika galen i att fiska som min gubbe och son.Och tur är väl det.För när de plockar ihop sina fiskeprylar på morgonen och inte dyker upp igen förrän mörket faller ,så har vi ju åtminstonde lite sällskap av varandra under tiden.Så nu är det dags för mig att börja plocka ihop kläder och skriva matlista,för man kan ju inte vara helt säker på att gubbarna kommer hem med någon fisk ,och vi vill ju inte svälta ihjäl!
Godnatt!

Skönsjungande familj!!....och så alla kompisarna förstås!

Linda och jag  har hämtat cd-skivan som spelades in på möhippan. Vi hade ju bestämt att Linda skulle få leva som rockstjärna hela den dagen, och då måste hon naturligtvis få spela in en egen cd-skiva förstås.
Nu är det förståligt nog inte så lätt att börja sjunga på kommando och utan förvarning. Till en början gick det lite knackigt, men efter en stund lossnade det och det började flyta på bra.Ända tills det skulle bli en tonartshöjning som hette duga.Tänk er själva, där står vi 7 st förväntansfulla tjejer och stirrar på stackars Linda som står bakom en glasruta i ett rum som är lika tätt som en konservburk.
-Sjung nu!ropar vi allihop i kör.-Sjung! Ta i från tårna!
Stackars Linda. Men hon ser ut att vara vid gott mod och frågar:-Finns det något mer att dricka?
-Min cider är slut.
Efter några omtagningar till vänder sig killen ,som sköter spakarna, om och säger:-Vi tar in två till så ska vi nog få till refrängen. Det blev Sandra och jag som fick gå in. Vi tog i för kung och fosterland, och rätt som det var skrek killen där ute:-Där satt den!!! 
Och det var nog tur det för nu var jag så torr i halsen att Saharas öken skulle kunnat vara värsta vattenhålet.
När vi sen var klara fick de andra tjejerna gå in och sjunga .Det blev kanon ,tycker jag.
Jag skickade ett sms till Sandra nere i Grekland i dag och berättade att vi hämtat dyrgripen.
"Va kul,svarade hon ,lät det bra?"
"Vi ska nog inte hoppas på för många speltimmar i radion direkt,men nog tycker jag att det låter bra!"
Godnatt!

Nu är den här!! Tandborsten från Barcelona!!

Den är här nu.Tandborsten från Barcelona. Nu är jag väl inte så vidare värst säker på att den kommer just från Barcelona för det står Järfälla på paketet, som avsändare.Men den stackars pojken med den slavdrivande chefen satt i alla fall i Barcelona och prackade på folk "världens bästa tandborste".
-Jag tror att din tandborste kom med posten idag, sa sambon när jag kom hem i Fredags.
-Hur kunde du vara så lättlurad? undrade han.
Jag svarade inte för jag har själv funderat på den saken. Jag är nog alldeles för snäll tror jag. Det är liksom inte min grej att snäsa av de unga grabbarna och tjejerna när de bara försöker tjäna ihop till sitt levebröd.
( Nämligen den senaste mobiltelefonen). 
Jag tog paketet under armen och gick in i sovrummet.Bäst att öppna förpackningen när inte sambon ser på.
Han hade precis berättat att hans jobbarkompis minsann blev lurad av en telefonförsäljare.Jobbarkompisen hade bara fått en räkning men inte det han beställt. Med stor ångest och vånda öppnade jag paketet försiktigt.Men döm om min förvåning ,där låg faktiskt en tandborste med laddare och allt.Precis som utlovat.
Räkningen låg naturligtvis också där men jag hade i alla fall fått en  el-tandborste.
-Allting är med och allt stämmer, sa jag till sambon med ett belåtet flin. -Där ser du att jag inte blev lurad,så det så! Sambon tittade inte ens upp från tidningen han läste utan sa bara: - Du hade tur den här gången. Men låt bli att säga ja fler gånger för nästa gång kanske det inte alls går så bra.
Suck, va han är tråkig. Hur ska då de arma ungdomarna försörja sig om inte såna som jag finns.
Med tandborsten följde som det är brukligt även ett instruktionshäfte. 8 timmar skulle den laddas innan första användningen. I morse var den klar, och jag tog den med till badrummet och smetade på en klick tandkräm.
Sen började jag borsta. Herregud säger jag bara! Det kittlades i hela munnen, tänderna klapprade i takt med tandborstens vibrationer.Vilken lattjo liten pryl.Jag skrattade så jag höll på att stårkna.
Den var ju rolig,men om tänderna blev så vidare rena tycker jag nog inte. Jag kanske inte gjorde riktigt rätt.
Ett nytt försök nu ikväll,så får vi se om det går bättre och inte kittlas så mycket. Annars får jag väl gå en kurs.
Hos sambon!
Godnatt!