Bilden ovan visar vad hon fick i sina paket idag.Som de flesta vet så är ingen barnafödsel lik den andra.
Idag tänkte jag berätta om hur det gick till den natten Linda kom till världen.Så här var det:
"Jag tittade upp på klockradion som stod bredvid sängen.23.59(22juni 1985).
-Okej mormor ,tänkte jag ,du fick fel.Det blev inte den 22 Juni.En ny blick på klockan.00.01.Nu är det den 23 Juni,hann jag tänka precis innan vattnet gick. Nu gällde det att vara lugn.Jag vände mig om och knuffade
på sambon.-Vakna! Det är dags nu! Vi måste åka in till BB.
Sambon vaknade med ett ryck.Flög upp ur sängen och fick tag i våra två hundar,varav den ena bara var en liten valp.-Ta det lugnt bara,tjoade han.-Ta det bara lugnt!Jag kommer snart .Ska bara rasta hundarna!
Han for iväg ut i hallen med en hund under vardera armen.Fick på sig ett par tofflor och rusade ut.
Under tiden ringde jag till förlossningen.-Hej, sa jag till barnmorskan som svarade.-Vattnet har gått. Kan jag komma in?
-Okej ,svarade hon vi skickar en ambulans för bebisen har inte fixerat sig ser jag i dina papper.
-Ambulans! utropade jag.-Aldrig i livet. Jag tar bilen!Vi bor bara 5 minuter från BB.
Efter en stunds övertalande så gick hon med på mitt envisa krav på egen infärd till BB.
När jag talat färdigt i telefonen så dök sambon upp igen.-Ta det lugnt! utropade han igen.
-Jag är LUGN! svarade jag och började plocka ihop mina saker.Sambon sprang ut i köket och fick fram en djupfryst limpa.Han började skära skivor som var ca.5 cm. tjocka.Sen bredde han på smör, kastade på ostskivor och ner i en påse.-Jag hämtar bilen,ropade han till mig och rusade ut i hallen.Tyvärr hade det runnit ut fostervatten på golvet,så när han kommer farande halkar han i vattnet, slirar iväg ut i hallen och slår i huvudet i hatthyllan.Pang!
-Ta det lugnt,säger han och tar sig för pannan,jag hämtar snart bilen.Lungt och lugnt, tänkte jag.Undrar vem av oss som skulle behöva ta det lugnt egentligen :)
Nu har han äntligen fått på sig jacka och skor och tar bilnycklarna i handen och försvinner genom dörren.
Själv tar jag min lilla väska,släcker lamporna och säger hej då till hundarna, som kommer att bli hämtade på morgonen av min mormor.Jag går ner i trapphuset och väntar på sambon och bilen.
Efter en lång lång stund dyker han äntligen upp.-Var har du varit? undrar jag när jag kliver in i bilen.
-Du har varit borta jättelänge! Sambon skruvar lite på sig och svarar:- Jag glömde bort att du skulle med.
-Men jag kom på det till slut ,sa han och sken upp.-Och då vände jag tillbaka. I det här läget hade värkarna satt igång så jag orkade inte direkt ta den diskussionen just då. När vi var halvvägs till BB stannade sambon bilen och öppnade dörren.-Men snälla du ,sa jag, vad ska du göra nu då?
Sambon svarade inte.Istället hängde han ut från bilen med halva kroppen och kräktes.Stackarn! Han var så nervös.Till slut kom vi i alla fall fram ordentligt.Linda var lite seg på att komma ut men mitt på dagen den 23 juni såg hon dagens ljus för första gången. Oj var vi var stolta!Det lilla knytet som låg där i famnen på mig.
Något underbarare hade vi aldrig sett.Och nu fyller hon alltså 26 år idag. Tänk vad tiden går fort!
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar