Linda och jag har hämtat cd-skivan som spelades in på möhippan. Vi hade ju bestämt att Linda skulle få leva som rockstjärna hela den dagen, och då måste hon naturligtvis få spela in en egen cd-skiva förstås.
Nu är det förståligt nog inte så lätt att börja sjunga på kommando och utan förvarning. Till en början gick det lite knackigt, men efter en stund lossnade det och det började flyta på bra.Ända tills det skulle bli en tonartshöjning som hette duga.Tänk er själva, där står vi 7 st förväntansfulla tjejer och stirrar på stackars Linda som står bakom en glasruta i ett rum som är lika tätt som en konservburk.
-Sjung nu!ropar vi allihop i kör.-Sjung! Ta i från tårna!
Stackars Linda. Men hon ser ut att vara vid gott mod och frågar:-Finns det något mer att dricka?
-Min cider är slut.
Efter några omtagningar till vänder sig killen ,som sköter spakarna, om och säger:-Vi tar in två till så ska vi nog få till refrängen. Det blev Sandra och jag som fick gå in. Vi tog i för kung och fosterland, och rätt som det var skrek killen där ute:-Där satt den!!!
Och det var nog tur det för nu var jag så torr i halsen att Saharas öken skulle kunnat vara värsta vattenhålet.
När vi sen var klara fick de andra tjejerna gå in och sjunga .Det blev kanon ,tycker jag.
Jag skickade ett sms till Sandra nere i Grekland i dag och berättade att vi hämtat dyrgripen.
"Va kul,svarade hon ,lät det bra?"
"Vi ska nog inte hoppas på för många speltimmar i radion direkt,men nog tycker jag att det låter bra!"
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar