Tandborste från Barcelona

På eftermiddagen idag ringde telefonen här hemma.Inget ovanligt i och för sig,men just den här gången var det en grabb som ville sälja något.I bakgrunden hörde jag hur det pratades hej vilt i olika telefoner.
-Är det Elisabeth jag talar med? frågade en ung pojke. Suck, jag har ju anmält mig till Nix, men tydligen hjälper det inte.Såna där försäljare har säkert någon datahacker som sitter och pillar fram telefonnummer till folk ändå.
-Ja det är det ,svarade jag.
-Va bra ,säger han,jag ringer från Dental. Har du tid att svara på några frågor?
Nej, vill jag svara, men drar mig till minnes hur Sandra kämpade med att försöka sälja tidningar en gång i världen.Mormor,mamma och jag köpte tidningar för brinnande livet.Vi hade nog kunnat öppna en egen liten tidningskiosk till slut.Som tur var slutade hon jobba där rätt så snart, men vi tre hade prenumerationer för flera år framöver.
-Okej ,svarade jag, kör på!
Då började han berätta om hur bra hans produkt var,och jag behövde ju inte betala något alls.
-Stopp! sa jag ,var är haken? Efter en stunds tystnad sa han:
-Ja det är så att vi skickar hem nya borstar till dig varje kvartal.Det är jättebra! Men det kostar......
Han mumlar en summa som jag inte uppfattar.
-Vad säger du? Det hörs så dåligt. säger jag.
-Bara 325 kr,säger han med lite högre stämma.-Förresten , hörs det att jag kommer från Västerås?
-Nej, sa jag, det kan jag inte påstå.
-Mina jobbarkompisar retar mig för det,säger han.-Dom säger att det låter skitfult.
Stackars pojke,tänker jag.Även om detta nu är ett försäljningstrick så börjar jag vackla i mitt beslut.
-Sitter ni i Västerås och ringer? undrar jag.
-Nej,vi sitter i Barcelona i Spanien,svarar han.-Det är skönt att slippa vintern.
Grabben är duktig ,tänker jag, men jag måste vara hård .Ingen tandborste ska skickas hit. Punkt slut.
-Oj,säger han plötsligt,chefen knackar på min rygg.-Även om det har varit jättetrevligt att prata med dig Elisabeth så måste vi nog komma till ett beslut nu.Ska vi slå till?
Herregud,vilken slavdrivare till chef.
-Okej,hör jag mig själv säga ,jag tar väl en tandborste då. Järnspikar också.Jag blev en vekling och gav efter.
Så nu mina vänner kommer mina tänder att skina vitare än nyfallen snö.
Min plånbok blir lite tunnare också förstås,men vad gör det.Han var ju så rar! (Och en skicklig försäljare)
Godnatt!