tisdag 26 april 2011

Bilringar? Ska inte dom sitta på bilen?

Nu har den äntligen kommit! Våren. Och med den värme och sol.Humlorna surrar,myrorna har vaknat till liv och fåglarna kvittrar.Livet är toppen igen, tycker man ,om det nu inte var för att den bistra sanningen kommer att obönhörligen uppdagas.Nämligen vinterns frosseri på allsköns godsaker. Julmat och godis,drickor och nötter(fast det ska visst vara nyttigt har jag hört).Vintern är väl inte direkt någon favoritårstid, men visst är det bekvämt med stora tjocka koftor och termobyxor som döljer det mesta. Men hur gärna jag än vill ,så blir det för varmt att bära dessa plagg i 20 graders värme.
I helgen stod jag framför spegeln och tittade på min "vackra" figur. Sambon hade just påpekat att jag inte tränat på länge och att det kanske var dags för lite promenader med Linda igen.
-Tycker du att jag är tjock kanske? frågade jag sambon med en förnärmad ton i rösten.
-Nej inte alls! var han snabb att svara.Lite för snabb enligt min mening.
-Men ni brukar ju gå varje dag och nu var det ju ett tag sen och....  efter en blick från mig slutade han prata.
Hur han än förklarade så skulle han bara trassla till det för sig.Bäst för honom att hålla tyst.
Nu stod jag här framför spegeln som sagt och funderade.Ansiktet hade jag lyckats få lite färg i så det var klart godkänt.Jag drog av jeansen och satte på mig ett par shorts. Åh herregud vilka vita ben! Nästan så att jag blev bländad. Brun utan sol, tänkte jag, det får det bli. Men modellen var det väl inte direkt något fel på kunde jag konstatera.Då var det bara mittpartiet kvar då. Hugaligen! Fort av med tröjan och fort på med linnet. Men fast linnet var ett nummer för stort så kunde man ändå skönja vinterns frosseri i form av några bilringar ,vackert placerade runt midjan.Jag sträckte på mig,drog in magen och höll andan. Ja det blev faktiskt lite bättre.Sen är ju frågan om hur länge jag kan hålla andan utan att tuppa av.
Efter någon minut var det kört.Jag blev tvungen att andas. Plopp! Där var de igen .Bilringarna.
När jag efter ett otal försök att se smalare ut äntligen gav upp hade jag bara ett alternativ kvar.
Gilla läget och acceptera! Det är ju bara 6 månader kvar till Oktober och då kommer tjocktröjan fram igen.
Hallelulja!!
Godnatt!

2 kommentarer: