Jisses vad det var länge sedan min kära väninna och jag lunchade ihop.Ända sen i förra veckan.Det är länge det.Men nu var det dags. I morse ringde Marie.
-Blir det någon lunch idag? undrade hon.
-Ja absolut! svarade jag.
-Jag kommer och hämtar dig,sa hon, så kan vi åka ner till pizzerian och sitta still och bara ta det lugnt och prata. Det lät ju finemang.Som två små ystra kalvar hoppade vi in på restaurangen.Glada i hågen över att äntligen få rå om varandra.Väl inne kom vårat stora bekymmer.Vad ska vi äta! Varför ska det finnas så mycket att välja på. Räcker det inte med två ,tre maträtter?Samma sak varje lunch.
-Vad ska du ta? frågade jag.
-Hm, sallad tror jag,svarade Marie.
-Mm, jag med.Räkor får det bli,bestämde jag. Efter mycket funderande bestämde sig Marie för en Hazelsallad.
När det var dags att betala sa Marie:- Oj jag har glömt min plånbok! Kan du lägga ut åt mig?
Jaha, det var ju lämpligt att glömma den nu, tänkte jag och betalade.
Vi satte oss vid ett bord för att prata. Plötsligt startar en tv på väggen bakom oss. Ljudet var uppskruvat rejält.
-Vad säger du? halvskrek jag till Marie. Jag såg ju att hon rörde på munnen.
-Vi måste be dom att skruva ner!ropade hon tillbaka.
När servitören kom med våran mat bad vi snällt om en sänkning av tv:n. Det blev väl kanske inte direkt tyst,men det blev lite bättre.
Vi smaskade och åt, pratade ifatt om allt som hänt under den evighetslånga tid vi inte lunchat ihop.
En telefon ringde oavbrutet.Signalen skar genom rummet varje gång.Vi suckade.
-Det är inte direkt lugnt och fridsamt här, konstaterade vi båda två.
Då händer det som man inte tror ska hända.Någon sätter igång larmet i lokalen.Jag kan ju lugnt säga att både tv och telefon var en baggis gentemot det ljudet.
-Nej, nu får det vara nog,sa jag.Vi reste oss och gick ut till bilen.
-Inte direkt en tyst lunch,sa Marie.
-Nej inte direkt,svarade jag. Vi tittade på varann och skrattade.
-Men vi fick ju luncha ihop i alla fall, sa Marie.
-Du och jag Bettan!
-Tror jag de.Du och jag Marie!
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar