Det som göms i snö kommer upp i tö, brukar man ju säga.Bla, så har lilla plastekan töat fram. Den ligger där så fint upp och ner på två pallbockar och väntar på sommarens sjösättning. Sambon köpte sig en liten snurra till båten förra sommaren.Efter ett tag tyckte han att den var lite klen i hästkrafterna, så han investerade i en större motor.Ett begagnat kap från en auktion utanför Skinnskatteberg.
-Nu blir det åka av ,sa han stolt, och packade båten full med fiskeprylar.Sen tvingade han ner Jesper och Lindas sambo i båten också.Det bar iväg ut på vattnet.Motorn puttrade så fint.Men när de var en bra bit bort lade den av.Vi som stod kvar på land såg hur sambon skruvade och meckade för brinnande livet.Utan resultat.När de kom in till land igen sa Lindas sambo:
-Nu fattar jag varför jag så tvunget måste med i båten.Jag fick ju ro hela vägen tillbaka!
Nästa gång det var dags för en båttur följde han inte med.
-Nej,sa han, jag måste passa Saga eller nåt.
Därmed blev det lilla jag som fick lov att offra mig.Och Jesper. Men döm om min förvåning när motorn gick och gick och gick.
-Nu går den fin fint,sa sambon .-Jag hittade felet och nu är det lagat.
Han satt där bak i aktern och styrde sitt "skepp" likt kapten på en atlantenångare.Jesper satt i fören och höll händerna i vattnet. Själv satt jag i mitten och höll i mig. Sjön är inte riktigt min grej. Jag tycker om fast mark under fötterna.Efter ett tag stannade vi. Dags för fiske. Spöna rullades upp och kastades ut.
Sen satt de där och tittade på sina flöten,sambon och Jesper, medans jag satt kvar i mitten och försökte läsa en bok.Bäst att titta ner för om jag ser ett moln som mot förmodan skulle se ut som ett åskmoln då måste jag in till land.Jag sneglade upp lite grann på himlen.Såg inte det där molnet lite skumt ut kanske.
-Tänk inte tanken,sa sambon plötsligt.-Det är inga åskmoln här!
Hur i hela friden visste han att jag sneglade på molnen.Karln måste ha ögon i nacken, tänkte jag.
Jag vände mig med ryggen mot honom och försökte se ut som att jag läste i boken. I ögonvrån kunde jag se att molnen tjocknade på himlen. Skulle jag säga något?Mullrade det inte i fjärran?
- Det är en motorcykel bara ,säger sambon. Förvånat tittade jag på honom. Han måste känna mig utan och innan,tänkte jag.Eller också är han tankeläsare.
När ännu en timme gått och himlen var helt täckt av moln,mörka moln, då kunde jag inte hålla tyst längre.
-Nej! nu måste vi åka hem innan det blir oväder,sa jag.
-Det blir INTE oväder,svarade sambon.
-Jo det ser jag att det blir,fortsatte jag att tjata.-Snart vräker regnet ner, och blixten kommer att klyva båten på mitten, och då ramlar vi i och då .....
-Stopp!! ropade sambon.-Nu räcker det .-Du skrämmer ju slag på Jesper.Jesper satt med stora ögon och tittade på mig.
-Va!sa han ,kan båten sjunka? Nu hade sambon fått nog.
-Okej ,sa han jag kör in dig till land.
Åh! Vad det var skönt att få fast mark under fötterna igen.En sak är i alla fall säker:
Jag har aldrig varit och kommer aldrig att bli en sjöjungfru!
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar