Klart vi vet hur barn blir till.......Eller.. kanske inte!

Jag läste just att en av mina Facebook-vänner fått det glädjande beskedet att hon är gravid.
Eftersom hon bor i USA så vill jag ta tillfället i akt och gratulera och önska lycka till!( Jag har några läsare i USA och jag hoppas att Caroline är en av dom.)
För exakt 10 år sedan fick jag själv reda på att Jesper var på gång.Nu var det inte direkt planerat, så beskedet var lite omtumlande.Jag började må lite illa och blev otroligt trött om dagarna.Att jag skulle vara gravid fanns inte på världskartan.Ett år tidigare hade jag köpt en valp.
-Hon ska heta Emma,berättade jag för mina två flickor. -Eftersom jag är så gammal nu och inte kan få flera barn så är det här eran lillasyster istället.
Illamåendet försvann inte.Det blev värre istället.Bäst att gå till doktorn.Jag beställde tid och knatade iväg.
-Du ska få träffa Marie våran barnmorska,sa kvinnan i receptionen.Barnmorska tänkte jag .Lustigt ,vad ska jag till henne och göra.Efter lite blodprov och  urinprov,blev jag inkallad till denna Marie.
-Ja du Elisabeth,sa hon, om jag säger att du är gravid ,vad säger du då?
Jag stirrade på kvinnan i stolen framför mig och svarade: -Nej det kan jag inte vara.Jag ska ju snart bli mormor.
-Vad roligt,svarade hon.-När då?
-Ja liksom kanske om 10 år ungefär.Hon är bara 15 år än så länge,hasplade jag ur mig. Barnmorskan log
och fortsatte: -Det låter väl trevligt, men just nu är det du som är gravid så dina döttrar hinner få ett litet syskon innan det är deras tur att bli gravida. Vilken otroligt envis männinska ,tänkte jag.
-Jaha du ,sa jag, men du förstår att vi bor inte ihop så det är nog fel på provsvaren. Med ett otroligt lugn i blicken tittade barnmorskan på mig och sa : -Att inte bo ihop är inget hinder för att bli gravid.Det händer ändå förstår du. Till slut gav chocken med sig och sakta började jag inse vad som hänt. Att bli gravid vid 37 års ålder borde vara alla förunnat.Det var underbart.
7 år senare kom Linda och Stefan hem från en semester resa till Bulgarien.Båda två var väldigt dåliga i magen.-Vi drack inget vatten,försäkrade Linda. -Nej men ni hade väl förstås is i drickorna eller hur? frågade jag. Ja så var det förstås. Men veckorna gick och Stefan blev bättre men inte Linda.
-Jag kanske har fått salmonella,sa Linda till mig när hon var här en dag och hälsade på.
-Ring doktorn och kolla,sa jag ,och hämtade telefonen. Hon fick en tid dagen därpå.
Nere på sjukstugan fick hon lämna urinprov och blodprov precis som jag gjort 7 år tidigare.
-Jaha Linda ,då var det din tur.-Du kan följa med mig in här. Samma barmorska som tog hand om mig ,tog nu hand om Linda.
-Ja du Linda ,sa hon ,jag får gratulera.Du är gravid!Linda tittade på barnmorskan och började skratta.
-Nej det är jag inte.Jag äter mina piller varje dag så det så!
-Det är bra det ,svarade barnmorskan ,men du förstår att  det hjälper inte när man är så här dålig i magen som du har varit.-Så nu kan du sluta att äta dom.-Du ska få en återbesökstid nu så ses vi om någon månad.
-Mamma! skrek hon i telefon när hon kom ut från sjukstugan,jag är gravid! -Hur kunde det bli så??!!
Det märks att äpplet inte faller så långt från trädet.Eller hur :)
Godnatt!