Kaos? Ja lite kanske:)

I dagarna 5 har vi nu haft klädbytardagar på jobbet. Mina kära kollegor Hanna och Linda och så lilla jag jobbar dygnet runt i princip under dessa dagar.Detta lilla arrangemang startade för många herrans års sedan. Från början var det tre, fyra bord med kläder som några mammor sålde och bytte med varandra.
Men med åren så har dessa dagar ,och bord, ökat enormt.Nu har vi runt 250 inlämnare som vill sälja sina kläder. Säljaren får 50% av priset och välgörenhet de andra 50%.Allt arbete runt om sker helt ideellt av flera underbara människor.Det är trångt, mycket folk, gråtande barn ,uttråkade pappor, men konstigt nog ingen som gnäller.Alla är enbart positiva och tycker att det är superbra att kunna handla upp en hel garderob kläder till sina barn för några hundralappar.Idag är alltså sista dagen.I morgon packas alla icke sålda kläder ihop och skickas iväg.Det mesta hamnar i Lettland och Vitryssland.Lite säljs i butiken Återbruket i Kungsör. Detta för att finansiera de dyra transportena ner till bla. Lettland. I år har vi nog slagit rekord i inlämnade kläder.
I Lördags började inlämningen.Det gick lugnt och sansat tillväga.När kvällen kom hade vi visserligen bra mycket kläder på bord och ställningar, men vi såg ingen anledning till oro.
När Söndagen så kom ,öppnade vi dörrarna kl ett. Lite fundersamma blev vi nog Hanna,Linda och jag när vi tittade ut på parkeringen. Väldigt mycket bilar började strömma in. Efter 2 timmar av total kaos i huset,
sprang vi på varandra i korridoren.
Alla tre hade vi svettpärlor i pannan,håret stod som ett nystan uppe på hjässan och kinderna var högröda.
-KRISMÖTE!!!! skrek vi i kör och rusade in på kontoret.
-Var kommer alla människor ifrån, flämtade Linda.
-Borden ramlar ihop för mig i lekrummet ,säger Hanna,samtidigt som hon försöker reda ut en tova i håret.
-Men har ni sett alla leksaker då?Det är katastrof i det rummet,sa jag när slängde mig ner i en fåtölj utpumpad av trötthet.
En blick ut genom fönstret sa oss att det inte skulle lugna ner sig på ett bra tag. Bilar fulla med kläder och leksaker fortsatte att strömma in.
-Jag skriver en skylt om leksaksstopp,sa jag och började rota fram papper och penna.
-Bra, sa Hanna .-Linda och jag tar fram fler bord.
Med nuvunna krafter tog vi itu med resten av dagen med glatt humör.Och nu är vi där.Sista dagen idag.
Trötta men vid gott mod kämpar vi oss igenom denna dagen också,och hur konstigt det än låter så ser vi fram emot nästa klädbytardag till hösten. Med detta inlägg vill jag tacka alla mina kära kollegor men lite extra
till Hanna som kämpat på lite mer än oss andra.Så Hanna: från Linda och mig ,
EN JÄTTEKRAM!!!!!!!
Godnatt!