Obesvarad kärlek!

Tog en liten promenad idag på lunchen.Solen tittade fram mellan molnen och jag fick en liten föraning av våren.Efter tag passerade jag en skolgård.Jag stannade till en stund och tittade på barnen.Det var nog rast , för gården var full av barn. En liten klunga med tjejer stod vid ett träd.I handen hade de var sin mobiltelefon.
-Va har du för spel typ?sa den ena flickan.Den andra flickan tittade på sin telefon,knappade lite och sa:
-Bara det här,typ.
-Jaha,svarar den första flickan.-Har du bara de där.- Va dåligt. Sen gick de iväg över gården och försvann.
Ett annat gäng med barn, både tjejer och killar, hade ett hopprep som de snurrade med.
En stod i mitten med repet och de andra fick hoppa över.
-Den som missar måste snurra sen!ropade flickan som stod i mitten .
Ja! ropade en annan.-Och den måste tala om vem den är kär i. De andra barnen tjöt av lycka.
Första missen gjorde en liten kille, som troligtvis hoppat för kung och fosterland, för han var röd och fin om kinderna.
-Ha! ropade barnen.-Nu måste du säga! -Säg nu!
Han tittade sig omkring en stund,valde mellan flickorna och sa:
-Hanna!
Oj vilket jubel det blev.Tänk vad  kärlek är oskyldigt i den åldern.Själv minns jag (fast jag försökt glömma)
när jag gick på barnträdgården som förskolan hette på min tid.
Det var en trevlig stund på förmiddagen med kompisar och fröken. Om det nu inte hade varit för HENRIK!
Denne lille gosse började mitt i terminen, och fattade tyvärr tycke för mig. Han lämnade inte mig en sekund.
På något underligt sätt lyckades han sätta sig bredvid mig var jag än var i huset.Efter ett tag kulminerade kärleken från hans sida.Kärlek som absolut inte var besvarad av mig. Åbäket till pojk började pussa på mig så fort han kom åt. Fy vad jag var arg.Varje morgon grät jag och vägrade gå till barnträdgården. Mamma slet och drog i mig . Jag klamrade mig fast i trapphuset, tjöt som en galning och var allmänt besvärlig.
Till slut gav mamma upp och gick till fröken.Det hela slutade med att pojk-kraken fick byta till eftermiddagsgruppen.
Men tänk vad lustigt livet är. Idag skulle jag inte alls bli så besviken över en sån beundrare. Men nu lyser de med sin frånvaro,tyvärr!
Godnatt!