Kan man bli kär i en bil?

I kväll satt jag på vårat berg på tomten och njöt av värmen,den första riktiga vårkvällen för i år.
Nere bakom parkeringen i skogen står en gammal Ford Escort.Den har gett upp. Jesper och hans kompis fick varsin burk med blå spray färg.De dekorerade bilen med egenhändigt påhittade mönster.
Tänk, den gamla Forden var en riktig trotjänare när det begav sig.Linda övningskörde i den inför körkortet,därav den utnötta mattan på passagerarsidan när jag satt där och bromsade.Sen började Sandra med sitt körkort.Ett litet tag orkade Forden även den körningen ,men till slut drog den sin sista suck.
Själv hade jag en Passat i många år.Jag älskade den bilen.Komfort, körglädje.Den var ny, ja inte ny ny, men nästan ny.Men som med alla bilar så började även den pärlan ge upp efter ett antal år.Jag letade ny bil i säkert två år innan jag bestämde mig. Det fick bli en Hyundai i 30.Jag kände mig som en svikare när jag kom hem och ställde den bredvid Passaten. Stackars Passaten. Bortbytt.Sviken.Övergiven. Den som hade varit med mig i så mycket. Alla semestrar,fram och tillbaka till jobbet, ungarna som växt upp i baksätet,katten som kissade i framsätet(det ska jag berätta om en annan gång) min första bil med airconditioner tex.
-Jag sätter en annons på blocket åt dig,sa sambon,så du får den såld.
En tår trillade ner för min kind.Okej, bara jag slipper vara med. Jag klarar inte det avskedet.
Passaten var hett villebråd på marknaden. Den blev såld direkt.Grabben som köpte bilen skulle komma nästföljande dag och hämta den.
-Jag lät den stå kvar i stan ,sa sambon, så slipper du se den.Ha ha!
Natten var hemsk. Hur skulle den nya ägaren vara mot min kära Passat? När morgonen kom hade jag bestämt mig. Jag skulle åka till stan och ta farväl. Likt en privatdeckare smög jag in på gatan där den stod.
Det högg till i hjärtat på mig när jag såg bilen.
-Förlåt! sa jag.Du kommer säkert till en snäll familj.En kort stund funderade jag på att gå ur bilen och ge Passaten en kram och puss till farväl.Men en snabb blick på alla människor runt om ,sa mig att det nog kunde missuppfattas.Risken var stor att någon skulle ringa polisen.
Nu har det gått ett halvår och jag börjar så smått lägga den härliga Passattiden bakom mig.
Hyndaien är skaplig den också, och vi börjar få fina minnen ihop.
Imorgon ska sommardäcken på. Den kommer att bli så fin!
Godnatt!