Fynd i förrådet?!

I dag på lunchen tog vi,Marie och jag, en sväng till plantagen ute på Hälla. Vi gick där och botaniserade bland blommor och blad. Marie ska ha visning till helgen .Hon är på gång att bli stadsbo istället för" lantis".
Så nu ska det pyntas och fixas i huset därhemma.Även jag blev inspirerad och handlade upp ett lager penseèr och påskliljor.Väl hemkommen började planeringen av planteringen.Påskliljorna satte jag i krukorna som hänger på varsin sida om ytterdörren.Jag backade ut på gården och studerade resultatet. Riktigt bra faktiskt.Liljorna lyste så gult och vackert i sina krukor. En blick på trappen sa mig att det såg lite tråkigt och kalt ut. Hade jag inte en Höganäskruka någonstans i förrådet?drog jag mig till minnes. Med raska kliv gick jag upp till det gamla stallet.Nej där var den inte.Då styrde jag kosan mot stora "baracken". Jisses vad med prylar. Hur har det kunnat samlas så mycket saker här? tänkte jag.Det måste vara sambons grejer konstaterade jag när ett par högklackade skor ramlade ner.Okej EN sak kanske var min,men resten är definitivt hans.Nu fanns det bara ett förråd kvar.Det i lilla stugan.Jag öppnade dörren och suckade.
Här var det ännu mera proppfullt.Jag ställde mig på tå för att se längst in.Ha! Jag såg den! Krukan stod så fint längst bort efter väggen. Men hur skulle jag kunna ta mig dit?Att börja plocka ur sak för sak skulle ta mig en evighet.Dessutom låg det råttbajs lite överallt. Hu! vad äckligt.Klättra är bättre.Med viga ben började jag  forcera alla saker som var i min väg.På något vis lyckades jag ,när jag var mitt i rummet, att fastna.I vad vet jag inte, men jag satt där jag satt.Jaha,tänkte jag ,hur löser jag detta nu då.Krukan var nästan inom räckhåll.Jag sträckte mig framåt bit för bit och till slut kunde jag greppa om krukans kant.Så långt så bra.Med krukan i famnen försökte jag vända mig om för att komma loss och ut.
PANG!!!
Dörren blåser igen och det blir becksvart i förrådet.Det var ju lyckat ,tänker jag,precis när något mjukt stryker mot mitt ben.
AHHHH!!!!! En råtta skriker jag högt i mörkret.Hur jag kom loss och fick upp dörren ,kan nog ingen svara på,men som skjuten ur en kanon for jag ut på gården igen.
-Nu blir det en råttfälla i förrådet ,sa jag högt för mig själv.Med bestämda steg hämtade jag fällan,riggade med en nöt och gick tillbaka. .Försiktigt öppnade jag dörren och skulle precis ställa in den ,när Daisy våran katt, dyker upp i dörrhålet.
-Men lilla gumman ,säger jag,ska du skrämma slag på matte.-Jag trodde att du var en råtta.
-Mjau! jamar hon och trippar iväg med svansen högt i vädret.
Fast jag nyss fått en smärre chock, så blev penseèrna planterade i krukan och placerade på trappen.
Stående på gården kan jag nu bara konstatera ett vackert resultat.Tänk vad det är härligt.
Våren är på väg! 
Godnatt!