I Måndags hade vi invigning av ett rum på övervåningen. I flera veckor har min käre sambo snickrat och byggt med dörren stängd.Ingen har fått tjuvkika på hur det skulle komma att se ut.Förutom Saga förstås.
Men hon är ju för liten och pluttig för att kunna skvallra.
I månader har vi varit förpassade till en liten 19 tums-tv i sovrummet.Soffan har ockuperats av spelande grabbar.
-Nu får det vara nog,sa sambon en dag ,och reste sig ur sängen där vi trängdes framför den lilla tv-rutan.
Sen for han iväg ut i pannrummet.Ut genom dörren flög hammare ,spik och såg om vart annat.
-Jag bygger ett spelrum däruppe,sa han när han kom in.Sen har bara kommit ner för att äta och sova.
-Ska du låta honom inreda rummet helt själv? undrade Linda en dag.
-Äh, låt honom hålla på så ändrar jag det om ett halvår,svarade jag.
Och nu så var det alltså klart! I rena Bygglovsandan fick vi gå upp för trappen med förbundna ögon.
-Ett, två, tre !!! nu får ni titta, utropade sambon.
Först blev det helt tyst.Varken Jesper eller jag fick fram ett ord.
-Men herregud ! utbrast jag. -Hur kunde det bli så här? Jesper bara stod där bredvid mig med vidöppen mun och stirrade in i rummet.
Det var helt suveränt!Superbra!Allt i rummet matchade.Svart vitt och grönt. Hur snyggt som helst!
Så nu ligger vi här i varsin soffa igen om kvällarna och myser.
-Hör du ? frågade sambon.
-Nej vadå? undrade jag .
-Tystnaden,sa han och log.- Tystnaden!
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar