På tv nu för tiden finns det massor av olika byggprogram.Alla möjliga modeller.Arga snickaren,bygglov,Ernst mfl. Det ser ju så lätt ut när dom jobbar. En altan kastar man ihop på några dagar. Tapetsera kan tydligen vilken barnunge som helst.En annan vill ju naturligtvis inte vara sämre ,så jag bestämde mig för att bygga en trapp till övervåningen.Oj, vad jag måttade och skrev.Sambon såg lite tveksam ut ,men snäll som han är lät han mig hålla på.
-Linda, sa jag i telefonen, du måste följa med mig och köpa virke.
-Virke till vadå? undrade hon.
-Jag ska bygga en ny trapp till övervåningen ,sa jag stolt.
-Är du helt säker på det? Det låter inte så lätt, svarade hon tveksamt.
-Jajamensan,svarade jag tvärsäkert, jag kommer om 10 min.
Sagt och gjort. Ut och koppla på släpkärran, hämta Linda och sen iväg till byggvaruhuset.Drive in ,stod det på väggen när vi kom fram.
-Där måste det vara ,sa jag, vi åker in där. Väl inne i den stora hallen började letandet efter rätt virke.
-Det är väldigt långa plankor mamma,sa Linda medans vi försökte surra fast virket på kärran.
-Äh,det går bra det här ,svarade jag,betalade och åkte iväg.
Vi kom inte vidare värst långt förrän jag märkte att plankorna började glida bakåt.
-Mamma,sa Linda ,inte för att jag vill stressa upp dig men snart får bilen bakom våra plankor i motorhuven.
-Och jag tror inte han kommer att uppskatta det.
-Hitta för bövelen en avfart åt mig unge! skrek jag -Nu är goda råd dyra!!!
Efter en evighet hittade vi en avfart och kunde stanna och gå ur för att titta på eländet. En snäll äldre man hade vägarna förbi. Han stannade och begrundade vårat bekymmer.
- Vill ni ha hjälp? undrade han. Om vi vill ha hjälp! Ser inte gubben att vi är desperata. Med de dåliga spännband vi hade gjorde mannen det bästa han kunde.
-Om jag var er skulle jag åka på småvägar hem,sa han,för det sitter inte så bra. Vi tackade för hjälpen och styrde kosan hemåt.En resa som i vanliga fall tar 20 min. tog flera timmar. Vi stannade ideligen och surrade om lasten.När vi väl var hemma var jag så less på att bygga någonting överhuvudtaget så jag släppte bara av
virket på gården och gick in. Ett litet leende på sambons läppar gjorde mig ännu mera sur.
-Ska du inte bygga någon trapp? undrade han. Jag grymtade lite argt och sa att han kunde göra precis vad han ville med skiten.
På kvällen satt vi i soffan och i köket sprakade en hemtrevlig brasa.
- Vad bra att du tog hem lite ved åt oss, sa sambon. Själv kurade jag ner mig under filten och surade.
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar