Idag har min kära mor och jag varit i Stockholm.Vi tog tåget,denna magnifika uppfinning som gör att man kan lämna bilen hemma.Det vankas bröllop i Maj och nu var det dags för inköp av något snyggt.
Rätt snart kunde vi båda konstatera att vi inte hade de mått som krävdes runt stuss och bröst.
Oj ,vad vi letade.Gata upp och gata ner vandrade vi med beslutsamhet att hitta något som såg vackert ut även på oss.Efter 6 timmar var vi på väg att ge upp, men skam den som ger sig,vi fick till det.
Med lite dra-in-trosor och peta-upp-klämihop-bh så kommer kläderna att sitta som en smäck. Nöjda och belåtna traskade vi tillbaka till tåget och åkte hem.
Väl hemma så fick vi senaste uppdateringen av min käre far(som så vänligen hämtade oss på stationen)om Saga.
Eftersom ingen hade möjlighet att passa det lilla yrvädret medans Linda var inne hos tandläkaren så blev det han som drog den nitlotten.
- Gick det bra idag med Saga? undrade jag.-Kunde hon uppföra sig hos tandläkaren?
-Ja, svarade han lite trevande,det kanske beror på vem man frågar .-Hon pratade med alla.
-Sen gick hon in till Linda en stund och sen kom hon till mig i väntrummet och sen gick hon till Linda igen och sen...
-Stopp! avbröt jag, vi förstår.
-Sen när Linda var klar kom de ut båda två från undersökningsrummet . Saga hade fått ett munskydd av tandläkaren som hon stolt visade upp för alla.
Mamma och jag tittade på varandra .Var vi förvånade. Icke!
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar