Förbaskade headset!

Igår fyllde minsta arvingen i barnaskaran 10 år. Det är stort. Tvåsiffrigt. Högst upp på önskelistan stod det headset till playstaion 3. Bara att hitta en affär som hade detta enastående headset ,som ingen normal ägare av ps3 kan vara utan, var inte lätt.Till slut fick jag tag på det sista ex. nere på stan.
-Är det svårt att koppla in ? var ju naturligtvis min fråga till den unge mannen bakom disken.
-Absolut inte ! försäkrade han. -Det går i prinicp av sig självt. Jo hej du !Efter flera timmar av läsning i manualer, flera samtal till vänner och bekanta så fungerade headsetet fortfarande inte. Jag gav upp. Idag ringde jag ner till den rare unge mannen som så säkert lovat mig att allt skulle gå så bra.
-Den fungerar inte, väste jag i luren. -Det var konstigt. Har du gjort som det stod att du skulle göra?
-Bara ungefär 15 gånger ,svarade jag. -Hm ,du ska få nummret till våran support så kan dom nog hjälpa dig.
I morgon ska jag ringa dit. Tills dess har jag gömt undan eländet ifall jag skulle få ett anfall och göra mig olycklig på detta förbaskade headset.
Linda och lilla Saga kom över en stund nu på kvällen.
-Har du fått igång.. började hon fråga när jag spände ögon i henne.
-Fråga inte om livet är dig kärt,sa jag.
-Okej.Vi kollar på bröllopsgrejer istället ,sa hon , det är roligare.Sagt och gjort .Fram med datorn och in på bröllopstorgets sida. Djupt försjunkna i färgteman ,servetter och blommor hör vi ett konstigt ljud någonstans i köket.Vi tittade på varann och sen på Saga. På golvet framför trappan till övervåningen står en tvåstegspall.
På något underligt vis har den lilla rara fröken finemang lyckats stoppa in huvudet mellan dom två trappstegen.
-Jag sitter fast mamma, viskar den lille raringen. På en sekund är vi framme hos henne båda två.Vi tittar på varann och funderar en stund om en såg kanske vore den bästa lösningen. Men nej, öronen ligger illa till vid en sågning.Vi vrider och vänder det stackars barnet ,men hon sitter fast.
-Jag försöker sära på trappstegen lite så drar du samtidigt ,säger jag till Linda som börjar se lite blek ut.
För det är ju klart att det inte är så kul med en unge som har en pall på huvudet i lekparken, och mössan passar inte så bra den heller.
Jag tog ett stadigt tag i steget med händer och fötter och PLUPP så lossnade hon.
Tårarna kom och öronen blev lite rödmosade. Efter ca. 2min . är gråten över och hon tittar på Linda med sina söta stora blå ögon och säger:
-Mamma nu är det din tur.
Som tur var gick inte Linda på det utan dom klädde på sig och åkte hem.
Undrar ni hur det gick för pallen? Den klarade sig utan skråmor.
Godnatt!