När jag var liten var jag ofta hos min mormor.På den tiden fanns inte dagmammor och dagis.Mormor bodde i en villa med stor trädgård.Jag fullkomligt älskade att klättra i de stora äppelträden, plocka färska hallon ,krusbär och vinbär. Mormors mat gick absolut inte av för hackor. Vanlig husmanskost.Sås och potatis, det var grejer det. Hon hade en stor altan där jag låg i hammocken och lyssnade på radion. Skivor till kaffet, frukostklubben och sommar sommar ,var de program som fanns på den tiden. Före reklamradions tid.(Oj nu förstår nog alla hur gammal jag är.) På kvällarna satt vi framför tv:n och tittade på amerikanska långfilmer.
Varje kväll somnade mormor,och när jag påpekade detta för henne sa hon: -Nej jag sover inte.Jag blundar och lyssnar.Nöjd med det svaret fortsatte jag titta på tv och mormor snarkade. När jag blev äldre uppdagades naturligtvis sanningen. Hon kunde ju inte ett ord engelska, för sjutton gubbar!
Något annat som mormor gjorde var att hon läste böcker för mig.
Bla. boken om en flicka som kommer bort från sina föräldrar.Det var en otroligt spännande berättelse, men tyvärr fick jag aldrig någon kläm på hur den slutade.Varje gång vi kom fram mot slutet av boken ,så
började mormor gråta. Tårarna sprutade och rösten stockade sig.
-Mormor jag hör inte, försökte jag klämma in mellan hennes snyftningar.Men hon noterade inte alls min vädjan .
Istället fortsatte hon "läsa" till sista raden, torkade tårarna, slog ihop boken och sa,
-Visst var den bra? -Nu går vi och lägger oss.
Ja,mormor den var bra. Men nog hade det varit kul om jag fått höra slutet. :)
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar