Mörkrädd!

Jag har alltid varit mörkrädd.Ändå var skräckfilmer och övernaturliga händelser min stora passion som ung.
När vi flyttade ut hit på landet till min käre sambo,visade det sig att han hade en djurkyrkogård bakom stallet.
Den undvek jag i största möjliga mån.Ni som sett filmen djyrkyrkogården(det stavas så ) förstår vad jag menar.
Naturligtvis skulle vi ha  hästar nu när vi bodde på landet. Och det var väl kul för alla inblandade,utom mig.
Jag var ju tvungen att gå ut varje kväll och sköta om dom. När hösten kom och mörkret lade sig över gården, grenar som fladdrade och slog mot tak och fönster, då var det jag som fick dra på stövlar och jacka.
Ut i mörkret,kylan och blåsten. Överallt var det skuggor som fladdrade och skrämde mig halvt fördärvad.Så även denna kväll.När klockan närmade sig åtta var det dags.
-Okej,sa jag, nu går jag ut. Ingen av de andra i familjen gjorde ens en antydan till erbjudande att byta med mig.-Jag sa att jag går ut nu,sa jag lite högre men ingen reaktion.På den tiden bodde även mellandottern Sandra hemma.Men en lat tonåring var inget att hoppas på.
Jag tog en ficklampa i handen och begav mig ut i mörkret. Hu, vad det kändes ruggigt. Jag tyckte att det var någon bakom mig.Jag sneglade på djurkyrkogården.Nog tyckte jag allt att det rörde sig i buskarna där borta.
Fort in i stallet. Igen med dörren. Väl inne kändes det bättre.När allt var klart släckte jag lampan i stallet och gick ut.
På gården framför huset stod min bil. En snabb blick på den innan jag skulle gå in fick mig att börja rysa.
Ett vitt ansikte satt och stirrade på mig bakom ratten.Hjärtat stannade nästan.Jag måste sett fel.Men icke.
Det vita ansiktet stirrade på mig .Jäklar vad jag sprang. In genom dörren ,rusade in i vardagsrummet högröd i ansiktet och skrek -Det sitter en våldnad i min bil!!! Det blev tyst i rummet.Sambon stirrade på mig .
-Vad gjorde det sa du? undrade han, med en blick som sa mig att han trodde jag blivit tokig.
-Det sitter ett spöke i min bil! skrek jag igen.- Du får gå ut och kolla!
Med en suck reste sig min käre sambo och gick ut.Han var borta en bra stund och jag var övertygad om att någon våldnad eller så slitit honom i stycken.Vem ringer man då?tänkte jag.Polisen tar sig väl inte an ett sådant här fall.Rätt var det var så öppnades dörren och in kom sambon. Hel och hållen.
-Vad var det för något? frågade jag med nervös röst.Sambon tittade på mig och sa:
-En dryg tonåring som ville prata ifred i mobiltelefonen. -Därav satt hon i din bil.
Behöver jag säga att det blev indragen månadspeng den gången.Skrämma slag på sin mamma kostar! :)
Godnatt!