Jag lägger det på bordet!

Mormors lilla hjärtegull vaknade med hög feber och snuva idag.När jag pratar med mamma Linda i telefonen
hör jag hur hennes lilla späda röst har förvandlats till en grov whiskeybas.
Den här tiden på året härjar ju olika trevliga sjukdomar omkring oss. Så också den gången när mellandottern Sandra var runt 7-års åldern.Hennes dagmamma tillika min vännina hade bjudit in oss på lite fika.
Runt bordet satt alla dagbarn förväntansfulla över det goda som vankades.
Det bullades upp på bordet med kakor, glass och saft.
Barnen sken som solen i Karlstad allihop. Sandra sa inte så mycket ,vilket egentligen var ganska ovanligt,eftersom hon var en riktig vilde i vanliga fall.
Alla åt och stämningen var på topp.
Då, helt plötsligt kräks Sandra rakt ut över bordet. Dagbarnen flög upp från sina stolar, rusade runt som yra höns ,och jag som satt närmast hade bara  en lösning på problemet. Jag fångade allt i mina kupade händer.
-Jag tog det! Jag tog det! ropade jag till min vännina.Så där satt jag alltså. Nöjd med mig själv att jag lyckades rädda fikabrödet.
Men nu är det ju så,och det vet ju alla som någon gång råkat ut för denna dryga sjukdom,att det sällan stannar vid en uppkastning.
Utan förvarning kräks hon igen .
-Jag lägger det här! skriker jag och lägger allt på bordet i fin hög.Sen kastade jag mig fram för att fånga det nya .Behöver jag säga att jag missade.
Min vännnina skrattade så hon kiknade. Själv har jag väl haft roligare saker att skratta åt.
Jag tog Sandra på armen, tackade för oss och gick hem.Stora badskrubbet stod framför oss på schemat.
Nu får vi hoppas att lilla Saga piggar på sig snabbt så att hon kan komma hem till mormor och busa .
Kram på dig Saga!
Godnatt!